torsdag 11 september 2008

Ensamvarg- mitt andra namn.

Vi gick hem till mina kära päron idag, eftersom mamma sagt att hon skulle vara hemma efter två. Men nä, ingen mamma där inte. Hon skulle visst inte komma hem förrän halv fem.
Så jag och Kelly roade oss med pappa och Henrik några timmar, innan vi gav oss hemåt i regnet igen.

Hann träffa Martin i... 10 minuter innan han stack iväg på träning. Denna vecka har varit skit. Han har tränat måndag, tisdag, torsdag, ska spela match lördag och söndag, och i morgon ska han träffa han som han är kontaktperson åt. Alltså; jag har varit ensamstående förälder i stort sett hela veckan nu. Känner mig så jävla undanstoppad vissa perioder när träningen tar över. Men han tar det så fel när jag nämner något, tror att jag försöker få honom att sluta träna helt. Nej då! I så fall hade jag nog blivit galen om han skulle gå hemma och dra med mig jämt. Nej då, vi kan behöva egentid båda två. Men i måttlig mängd. Jag sa till honom att vi måste lära oss kompromissa, nu när jag börjat träna också. För han måste ju också umgås med sin dotter. Familjen ska alltid prioriteras. Han lär sig sakta men säkert hur det är att vara förälder. Han förändras långsamt till det bättre, och det är bra. Tids nog har han fattat vad föräldraskapet handlar om...

Jag var och tränade aerobics idag, utan Jennie och Linda. Ni missade nåt tjejer! Kul som satan, men jag satte nog bara hela kombinationen EN enda gång. Med andra ord; det var SVÅRT! Hehe... Malin får bli min nya träningskompis. Vi ska köra hårt i höst. :)

Och så måste jag ju nämna det jag skrev tidigare; att det stör mig när jag inte vet vem som skriver meddelanden till mig. Någon har skickat, vad var det jag kom upp till, närmare 40 sms (jag har ju svarat då...) och jag har ännu inte listat ut vem det kan vara...
Han (jag har kommit fram till att det är en han) påstår att han bor med sin sambo i hus i Oskarshamn, är 30 år, förmodligen svensk och att han kör lastbil.
Men hur han hittade mitt nummer är en gåta. Sa att han hade hittat mig på Eniro, men då måste han ju vetat vad jag heter! I sin tur måste han ju veta vart jag bor (om han nu hittade mitt nummer på Eniro...). Tänk om det är en psykopat! En som plötsligt står och ringer på dörren. Hua!
Nej... Positiva tankar. Det är säkert någon konstig stackare som bara hittade mitt nummer av en slump. Eller nåt... :S

Nu ska jag läsa lite bloggar, sen blir det sängen.

Jag måste ju berätta; Kelly har lärt sig klappa händerna! *applåder*
Godnatt!

Inga kommentarer: