måndag 10 november 2008

Julen står för dörren.

Ja, visst är det så! Det är ju bara en och en halv månad kvar till jul. Jag och Martin satt och pratade lite vid middagsbordet idag, om hur vi skulle göra på julafton. Vi brukar ju alltid åka en sväng till hans föräldrar, käka lite julmat och byta lite julklappar. Sen brukar vi dra vidare till min släkts julfirande.
Eftersom min moster och hennes sambo har separerat, blir det firande hemma hos mina föräldrar i år. Vi har aldrig, under hela min uppväxt, firat hela julafton där hemma, så det blir en välkommen premiär. Dessutom passar det så himla bra, eftersom Kelly har allt hon behöver där hemma.

På Martins håll har de aldrig gjort en stor grej av julen, medan jag och mina familj alltid har slagit på stort, varit en stor folksamling (ja, vi blir rätt många med min familj och så kusiner, moster och Martin), haft ett stort buffébord med all möjlig julmat, fixat tomte och allt sånt där som jag tycker ska ingå. Och eftersom jag är uppväxt så, och alltid älskat julen, så vill jag ju att Kelly ska få känna samma sak. Att hon ska ligga nästan sömnlös kvällen innan julafton, förväntansfull och drömmande. Att hon ska få vara med alla hon älskar, få mycket julklappar (nåja, lagom räcker bra...).

Martin nämnde att en kompis till honom bara skulle ha med honom på fest på juldagen. Det hade väl varit okej, om det nu inte varit så att Kelly fyller 1 år dagen efter. Jag vägrar låta honom vara bakfull den dagen! Dessutom tycker jag att det är tragiskt med folk som inte värdesätter julen och väljer att supa bort den i stället. Firar den som vilken annan helgdag som helst. Kalla mig fjantig, men så tycker jag. Vi gick på fest en julafton, och det blev verkligen inte kul. Nä, jag tycker bara det är så tragiskt. Alla borde ha någon att fira med.

Nu ska jag sätta mig och knåpa ihop ett collage eller två. Sitter och slötittar lite på CSI under tiden. En bra serie för alla som inte vet! :)

Godkväll!

Inga kommentarer: