fredag 8 maj 2009

Thoughts...

Hej på er!
Vilket fint väder vi har fått helt plötsligt! I like, hoppas bara det håller i sig till i morgon!
Och tack till ni anonyma, trevliga typer för era fina kommentarer. Sånt kan göra en hel dag lite bättre. :)

Jag kommer bli galen om vi ska bo ihop så länge som till juli. Bostäder hade ju inga lediga lägenheter förrän då, men vad ska man göra? Kan ju verkligen inte slänga ut honom. Så hemsk tänker jag inte vara...
Eftersom jag vet att han fortfarande älskar mig och vill försöka lappa ihop allt, så blir det bara skitjobbigt... För jag känner verkligen att jag äntligen mår bra. Eller bättre åtminstone. Klumpen i magen är borta, och allt känns så himla enkelt just nu. Vill verkligen bara få vara för mig själv.
Jag kommer snart gömma mig i en bunker och inte komma upp förrän allt folk har gått hem och lagt sig. Han berättar ju vad som hänt för alla. Drar sin version av det hela, och får (oavsiktligt) mig att framstå som en komplett idiot. Folk lär ju undra hur fan han kunnat stå ut med en sån känslokall och ytlig tjej så länge. *hmpf*
Vad som inte kommer fram är ju hur allt egentligen ligger till, eftersom han har gått sin gilla gång och inte märkt och vetat hur jag har känt.
Jag vill ju bara att folk ska förstå att jag inte är elak. Att jag har kämpat så mycket för att få honom att ändra sin syn och inställning på så mycket genom åren. Att jag fått ta i stort sett hela ansvaret med Kelly själv. Att jag alltid kommit i andra hand eftersom sporten är hans liv. Att jag har fått göra saker på egen hand jämt för att han "är för trött". Fått tjata för att få honom vilja umgås med kompisar tillsammans.
Allt detta har pågått under så lång tid, och folk har ju undrat hur fan jag stått ut. Plötsligt tröttnar man ju på att försöka. Man vill ju ha lite gensvar. Ha någon som har samma mål och livsvärderingar som en själv...
Så att jag gjorde som jag gjorde tyder ju egentligen bara på en stor tristess. Man söker den där bekräftelsen...

Jag vet ju inte ens vem som står "på min sida". Självklart känner ju alla medlidande med M för att han har blivit illa behandlad nu. Och självklart tycker alla att jag är okänslig. Det allra värsta är ju att folk ska intala honom att de säkert kommer ordna upp sig och att vi kommer bli tillsammans igen. För så känner inte jag. Jag är så stolt över mig själv att jag vågat ta det här steget, och jag vill hitta mig själv igen innan jag kan kasta mig tillbaka. Jag tror ju visst att det finns en chans till återförening. Men inte nu... Inte än... Jag behöver vara singel nu.

Gjort nationellt prov i Engelska nu på fm. Det sista. Nu har vi bara matteprovet kvar i slutet av maj. *gah*
Skulle haft programhantering vid halv två, men den blev inställd. Himla tur! :) Tänkte köra hem till mamma och pappa för att be honom kolla på bilen. Den vart ju helt f*cked up häromdan, och jag vill ju kunna köra!
Puss

8 kommentarer:

Anonym sa...

känner er inte, står inte på någons sida...för INGEN vet hur ni egentligen har det!men några tankar bara:varför vilja få honom att ändra "sin syn och inställning på saker",ändrar han sig så ändrar han ju sig till ngt han antagligen inte själv är/tycker...!å då är han ju inte den han är... att komma i 2:a hand efter sporten kan inte kännas kul, men har det varit så hela tiden!?för då visste du ju från början vad du "fick"!Jag tycker det ä synd att eran lilla tjeja ska hamna emellan för även om ni verkligen gör det bästa ni kan av situationen så hamnar alltid barnen emellan på ngt vis...lycka till!.../M

Anonym sa...

Du ska inte bry dig om pratet, folk kommer alltid prata. Det är nog många som vet att M inte är så oskyldig och att man växer ifrån varandra ibland. Thats Life.. Så länge du vet vad du gör och gjort så håll huvudet och högt och lev ditt liv på ditt sätt för din skull. Livet är för kort föra att kastas bort. Lycka till med allt.

Carolina Johansson sa...

Jag tycker det är stark gjort, för att lämna något som man tillsammans byggt upp och fått rutiner på är inte lätt...Men man kan inte stanna för varken honom eller eran flickas känslor.. bättre att skiljas som vänner och försöka fortsätta vara det än att skiljas som ovänner... Hällre två lyckliga föräldrar i från varandra än två som bråkar, ihop... Allt löser sig på ett eller annat vis.. och skitsnack får man tydligen på köpet.. jag vet!...
// Carro

Anonym sa...

Fegt att en del inte vågar "visa sitt rätta jag". Jag tycker att du gjort helt rätt tjejen!! Har följt din blogg ganska länge och vad jag förstått så gör du helt rätt! Jag känner er inte men jag tror på dej! Håller med föregående "talare" ang er dotters lycka.
Go girl! Lycka till/Pernilla

Anonym sa...

från Blekinge tilläggs ;)

Anonym sa...

martin kommer och hitta en mycke bättre tjej än du cecilia föresten / du ville veta mitt namn istället för anonym ? micke är mitt namn du är känslolös brud ock ganska kall men så är you alla snygga tjejer som lever på sitt utsende var tog alla normala tjejer vägen !!!

Marianne sa...

Jag måste bara kommentera Mickes inlägg. Att sätta etikett på en annan människas personlighet som du dessutom inte känner, är ett övertramp utan dess like. Du har inte hela sanningen klar för dig när det gäller Cecilia, varken som person eller hennes förhållande med Martin. Därför kan inte heller din åsikt tas på allvar. Sanningen är den att Cecilia varken är kall eller känslolös, tvärtom faktiskt. Hon har ett "mycket" stort hjärta och är en "mycket" omtänksam person, som dessutom faktiskt haft ett "mycket" stort tålamod. Jag tycker, precis som många andra att det är mycket tråkigt att deras förhållande tagit slut. Martin är en otroligt snäll och god människa, som vi alla älskar, men det finns orsaker till allt. Glöm heller inte att i ett förhållande är man två och det är inte ens fel att en konflikt uppstår. Framförallt angår det ingen annan, speciellt inte människor som inte ingår i hennes vänkrets.
Vad du sen menar med "normala" tjejer...och att "snygga" tjejer lever på sitt utseende törs jag inte ens tänka på. Du skulle kanske tänka över din kvinnosyn, eller din människosyn kanske man ska säga. För kvinnor är också människor.

Anonym sa...

Jag tycker att du är jättestark och jättebra! Vi är många som står bakom dig i ditt beslut!
Var rädd om dig!