söndag 30 augusti 2009

Blandade känslor...

Det rör sig väldigt mycket i mitt huvud just nu. Ångest inför skolan, glädje över gårdagen, besvikelse över x:ets brist på ansvar, rädsla, längtan, förhoppning, vrede och ännu mer ångest. Känns inte bra alls idag... Men bakis är jag inte. Allmänt seg och slö i kroppen bara.
Vi hade väldigt roligt igår! Satt hos Sanna på förfest, och fick sedan skjuts in till Kalmar av Jeanette. Vi tog oss en sväng till Byttan att spana in vad det var för ställe. Visst var det trevligt där, och väldigt fin uteservering med små tält med soffor och massa kuddar i som man kunde gömma sig i om man kände för det. :) Tröttnade lite efter ett tag och tog istället en tripp in till stan. O'learys och Bistro (som jag även denna gång fixade in oss på utan att behöva betala. Jag är helt klart bäst! *s*) De sista två timmarna spenderade vi på Byttan, eftersom vi betalat massa inträde där. Kändes lite dumt om de pengarna skulle varit bortkastade...
Träffade på några Stockholmstyper, och så en kille som levererar varor till charken. Väldigt kul typ. :)
Vi fick ta nattbussen hem, och därefter följde jag med Sanna in till henne och åt fläskfilégryta med potatis. En helt normal sysselsättning klockan halv fyra på natten. Haha! Men gott var det, och det resulterade i att jag mådde bättre när jag vaknade. Jag vill åtminstone tro det. *s*

Jag ska strax åka hem till mamma och pappa och äta mat. Kålpudding blev det visst. Mums! Efter det ska jag åka förbi Martin och hämta tvätt, til affären och handla godis och sen hem för att bara vila upp mig inför morgondagen. Jag har verkligen sån ångest över det... Jag vill verkligen inte börja skolan känner jag nu! Säkert bara nervositet, och jag hoppas innerligt att det går över... Ska till läkaren vid halv tre, vilket känns lite jobbigt. Då missar jag säkert massor, men fick ta den tiden som erbjöds...
Jag bestämde mig för att åka med mamma in redan vid sju (uppropet för mig är vid tio...), följa med henne till biblioteket, fika och sen bara sitta och bita på naglarna tills det är dags... Fy fan! Jag kommer spy av nervositet i morgon bitti. Jag hatar verkligen att behöva gå igenom såna här saker på egen hand, utan att ha trygghet i någon man känner. En av de största bedrifter jag kommer ha genomfört...

X:et driver mig till vansinne. Nu har han lämnat Kelly till min syster IGEN för att kunna åka och spela match. Tredje dagen han lämnar bort henne, och då har han bara haft henne i fem. Vad är det som gör att han inte kan prioritera henne, och tacka nej till alla dessa jävla matcher...?!
Jag lämnar inte ofta bort Kelly när jag har henne, såklart man kan göra det ibland, men det ska inte bli en vana! Dessutom utnyttjar han min syster bara för att hon är så snäll och inte säger nej. Det känns för jävligt att det ska behöva vara såhär! Nästan bättre jag har henne på heltid då och låter honom träffa henne varannan helg. Det var ju så han ville ha det från början... Förbannade jävla skit...
Jag tycker det känns jättejobbigt att Kelly har fått ett nästan onormalt starkt band till min syster. Hon ska vara en moster och ingen förälder. Absolut inte hennes fel! Det ligger helt och hållet på Martin. Jag vill verkligen inte behöva känna mig såhär, men det är klart det känns skit. Jag är Kellys mamma, Martin är Kellys pappa, och Therese ska inte behöva vara något annat än en moster till henne. Gissa om jag tänker ta den här diskussionen med honom ikväll när jag åker och hämtar tvätt! Han ska få höra precis vad jag tycker, även om jag vet att han kommer slå dövörat till och börja tjura för att jag klagar på att han tränar. Han har alltid låtit träning och matcher gå före allt. Jag hamnade alltid snäppet längre ner på listan, men Kelly ska då fan inte göra det! Det finns viktigare saker än sport. Mycket viktigare... Synd bara att han inte kan inse detsamma...

Jag ska lägga ut bilderna från igår lite senare. Jag är alldles för hungrig för att pilla med det nu. Kelly skulle visst hem till mamma och pappa och äta hon också, så jag tänkte ta och åka dit så jag får krama lite på henne. Det känns konstigt att inte få hem henne idag som jag brukar. Tyckte det var bättre att Martin hade henne till i morgon, eftersom jag kommer ha alldeles för mycket att tänka på i morgon för att klara av att fokusera på att få henne till dagis. Nervositet och jag är ingen bra kombination...
Hörs sen gott folk!
Puss

Inga kommentarer: