torsdag 15 oktober 2009

I want to know what love is.

Har ni hört den nya versionen av Foreigners låt I want to know what love is? Annars kan ni höra den här! Jag tycker det är en jättebra låt, och desto bättre blir den med Mariah Carey! ;)



Idag hade jag bara en föreläsning/grupparbete i skolan på förmiddagen, så jag var hemma igen efter ett. Hämtade prinsessan och begav oss hem för att hinna slänga i mig en macka innan vi gav oss ut i den fruktansvärda kylan igen. Visst har det blivit snuskigt kallt om dagarna och kvällarna nu! Det blir en annorlunda kyla när det är snö och minusgrader ute, men nu är det bara... råkallt. Usch! Fast jag såg faktiskt första snöflingorna i Kalmar idag! *yeey* Dags att köpa ordentliga vinterkläder snart då kanske. :)
Nåja, vi tog oss i alla fall ut till närmsta busshållplats och åkte till Jennie i Blomstermåla. Så himla trevligt att ses och prata massa skit, som på den gamla goda tiden! Bara alfapetet som saknades. Haha!
Lilltjejen var ursöt, och Theo hade verkligen blivit stor pojke sen sist jag träffade honom (vilket var i början på maj...!). Kelly och han lekte och hade kul med blåbärspajen i trappan, vilket såklart resulterade i att vi fick springa och torka blåbärskladd i hela huset. *s* Tack för en trevlig eftermiddag! :D

Jag har funderat ett tag på att skaffa en vanlig säng till Kelly, och slänga ut spjälsängen. Hon kommer nog snart kunna klättra ur den, och innan något allvarligt händer vore det ju bra att byta ut den... Jag är bara lite orolig för att det blir ett jäkla spring om kvällarna, eftersom jag ofta behöver dom till att plugga. Vägrar hon sova, utan springer upp och ner som en dåre kommer jag inte kunna sköta skolan alls de veckorna hon är här. Jag vet att jag är negativ nu, och att det säkert inte skulle vara så mycket problem... Jag har väl tittat för mycket på supernannyn antar jag... *s* Fast jag får väl försöka tro på att föräldrarna som medverkar där helt saknar förmåga att uppfostra sin barn, och att jag skulle klara av det galant!
En annan sak jag är lite skeptisk till, är grejen med att hon kanske kommer hamna i min säng om nätterna. Det vill jag ju INTE! Jag tillhör nämligen den lilla procentenhet som inte alls tycker om att ha barn hos mig i sängen. Kelly har fått sova i sin säng sen hon var tre veckor, och det har aldrig varit några problem.
Jag har aldrig någonsin sovit så illa som när hon var bäbis och låg hos mig i sängen. Ont i hela kroppen, och vågade inte röra en fena av ren skräck för att hon skulle vakna och fortsätta skrika. Ja, för det var hon flitig med om nätterna... Hon blev ju inte mätt av bröstmjölken, och innan jag kom underfund med att det berodde på det var det helt fantastiskt jävla fruktansvärt, och jag önskade många gånger att hon aldrig skulle kommit till...
Man ska väl inte vara såhär ärlig kanske, eftersom de flesta föräldrar ljuger öronen av sig bara för att allt ska låta så himla underbart med att ha bäbis. Men det kan jag berätta för er barnlösa, att det är det INTE! Inte alltid i alla fall... Men visst... Funkar amningen, om man får sova någorlunda och om man har bra stöd hemma så kan det säkert vara härligt. Jag hade bara inte den turen...

Glömmer aldrig natten när jag hade hög feber av mjölkstockning. Låg med hela klädförrådet på mig och kunde knappt andas av feberfrossa... Kelly bara skrek och ville inte äta, så jag bröt såklart ihop efter ett par timmars springande upp och ner ur sängen. Enda kommentaren jag fick var "du behöver väl inte ligga och gråta, det räcker med att en av er gör det!" Tack tack...

Haha, förlåt! Svävade visst ut lite i ren upprymdhet. Kan ju avsluta den här diskussionen med att jag älskar Kelly, och skulle offra livet för henne utan att blinka. Så det här med att jag nästintill hatat henne många gånger betyder liksom ingenting. Men det förstod ni väl. ;) Dessutom har M blivit helt fantastisk på att ta ansvar nu! Det här med separationen var visst väldigt nyttig för honom också. Kelly kunde inte ha en bättre pappa!

I morgon ska hon vara på Kotten mellan 9 och 14, så jag hinner börja skriva på mitt arbete. Ska kolla in uppgiften, och se om jag kommer kunna lägga upp det på ett bra sätt...
Dags att göra så lite nytta som möjligt nu.
Puss hej!

2 kommentarer:

Tiagirl sa...

Dom måste ju finnas folk som du och jag som brukar vara brutalt ärliga i skrivandet som visar massorna hur det ÄR och kan vara att leva! :) :)

Även jag har varit "stenhård" med egen säng...den där natt-amningen har ju oftast blivit att man gjort i sömnen *s* och jag har aldrig störts direkt av att ha barn i sängen, mer det att detta är MIN säng, det där är DIN säng, alla sover i SIN EGNA säng.

Oftast brukar det fungera att dom sover kvar... K är ju van vid SIN säng så det är ju inget konstigt eller ovant; mer än kanske då att det är en ny säng. Vill minnas att jag i början lagt dom AS-TRÖTTA första kvällarna så det somnas så gott som direkt. Ibland har man ju fått sitta bredvid kanske, eller gått in 25 gånger och säga att nu ska du sova och så lägga barnet igen.

Jag tycker du är jätteduktig(kändes som en såndär klapp på huvudet av en gammal tant..hmm...)som får ihop det. Livet är tufft men man klarar det mesta, när man inte gör det får man helt enkelt be om hjälp.
Och det är dessutom bättre att skriva av sig, få ur sig skiten än att bära den inom sig som bara bygger upp ett ilsket kaos som kan gå ut helt fel väg.

Men...rusa inte in i nåt nytt, samboförhållande...för om två tre år är du garanterat tillbaks i samma frustration... :) Du märker när BLIXTEN slår ner...vänta på den!! Roa dig med stjärnfallen så länge!! Go Girl!

Josefine.L sa...

Jag tillhör åxå den lilla skaran som inte gillar o ha barn i sängen, var o en sover i sin säng i sitt eget rum, det blir skönast för alla.
Anton har sovit i egen säng sen han kom o det har aldrig vatt nåra problem.
Sover dom i sina sängar från början har man ju ingen "vana" att vänja dom av vid senare. Vilket jag tycker e skönt.
Sen får han ju givetvis komma in till oss om han e ledsen eller har drömt nåt, vilket typ aldrig händer endån.
Men en del tycker ju man e "hemsk" som inte låter barnen sova i mammas o pappas säng.

Hoppas allt e bra med er annars? Vad stor Kelly har blive! Tänk att dom snart fyller 2 år. Inte klokt vad tiden går fort.
Ha det fint. Kram!