söndag 3 januari 2010

Spökerier och goda gärningar.

Hej på er!
Det börjar bli hög tid att fixa en ny look på min blogg. Kanske något jag borde fixa ikväll, eftersom morgondagen måste ägnas åt plugg.

Idag har varit en väldigt bra föräldradag, och jag har känt mig som världens bästa mamma! Kelly har ätit som en häst och bara en liten bit sockerkaka av allt hon stoppat i sig under dagen. Det har varit alldeles för mycket onyttigt nu över jul och nyår, men nu är det ändring som gäller, även för henne! Godis på lördagar som innan, och bara något litet ibland om vi fikar.
Vi har pusslat massor med hennes nya pussel. Jag köpte ett lite för svårt pussel om man ska gå på åldrarna. Runt två års ålder ska man i regel köpa pussel med runt 6-8 bitar, men det här är med 16 bitar och för barn runt 3 år. Men eftersom Kelly är en väldigt smart liten tjej, hanterar hon det väldigt bra, och pusslar med bara lite hjälp från mig! Undrar vart hon har fått den smartheten ifrån? ;)

När hon käkat lunch (kokte torskfilé och potatis med lite grönsaksbuljong, och hon åt som en galning! *s*) sov hon, och då passade jag på att ha en riktig workout med Carmen Electra. My gosh så slut jag blev i kroppen! Tror bestämt att jag ska fortsätta med det passet några gånger i veckan, för då kanske jag lyckas se ut som henne till slut? ;)

När fröken Kelly vaknat ur sin skönhetssömn fick hon lite mellanmål innan vi hade planerat att gå hem till mina föräldrar. Hon satt i vardagsrummet framför My Little Pony och åt medan jag stod i köket och fixade lite. Plötsligt kommer hon ut med chockad min, pekar ut mot hallen och säger att det står en gubbe där! Jag blir förvånad, och går ut för att titta. Ingen gubbe...
Men Kelly står fast vid att det minsann står en gubbe vid dörren och tittar på henne. Hon blir blyg och osäker och gömmer sig bakom mig när vi går ut i hallen. Tittar fram och upprepar "gubbe!". Hon vill inte sitta i vardagsrummet själv, och följer efter mig när jag ska in på toaletten till och med! Hon säger att det är tomten. Hm... Jag blir förstås lite skrämd, och säger åt henne att be honom gå sin väg (ja, jag är ju fortfarande lugn och sansad så inte Kelly blir rädd *s*). Då viftar hon med handen och säger "Gubbe gå!". Sen skrattar hon lite och jag frågar om gubben säger något. Det gör han tydligen...

Jag tror ju stenhårt på att en del människor lever kvar efter döden och tittar till oss som lever kvar, så jag antar att den här "gubben" är någon sorts skyddsängel. Jag kände inte av någonting alls, så jag kan inte tänka mig att han var någon elak typ. Eftersom Kellan sa att det var tomten, borde det vara en äldre man med skägg.
Jag tänder lyset i hallen och sätter mig på golvet med Kelly för att klä på henne innan vi går ut. Då tar hon sina stövlar och flyttar dom bort från dörren, till andra sidan av mina ben. "Gubben inte ta Kellys skor" säger hon, och oroar sig för att han ska sno hennes stövlar. Hehe...
Enda gången jag varit med om nåt sånt här skumt innan var när jag troligen fick med mig någon kvinna hem från Sanna. Det spökar visst i hennes hus, och efter att jag varit där kände jag mig fruktansvärt förföljd och fick panikångest när jag kommit innanför dörren här hemma. Vi pratade lite om det efteråt, och hon sa att hon misstänkte att det var på det viset, och nu såhär i efterhand kan jag inte tänka mig att det kan ha berott på något annat.
Ja, tror man inte på sånt här kan det ju låta skitlöjligt, men man måste respektera andra människors tro, och jag tror! :)
Nu när vi kom hem från mamma och pappa har hon dock inte nämnt något om någon gubbe, så jag hoppas han inte kommer tillbaka på ett tag. *s*

Jag satt här nu och började oroa mig för <3. Han har inte hört av sig på hela dagen, och då gör sig såklart abstinensen tillkänna.
Det är så mycket som rör sig i mitt huvud. Jag hade skrivit massor om honom nu i det här inlägget, men det försvann spårlöst innan jag skulle publicera. Jag antar att det var ett sorts tecken på att jag skulle låta bli att skriva om det, så jag låter det förbli så...

Nåja. Här får ni ett smakprov på min nuvarande ringsignal på mobilen.


Och på tal om mobil, så hittade jag en mobil i snön på vägen hem från mina föräldrar! Jag plockade upp den och tog med mig den hem såklart. Upptäckte till min förtjusning att den fungerade, så jag kollade in telefonboken och ringde till "Hem". Fick tag på ägarens mamma, och fixade så att telefonen kom till rätt plats igen. Dagens goda gärning mao. Känner mig väldigt nöjd med mig själv! *s*

Oj då, ett alldeles för långt inlägg har jag orsakat fick jag se. Hade visst mer på hjärnan ikväll än vad jag trodde. *s* Dags att sluta då, så hörs vi i morgon gott folk!
Puss puss

1 kommentar:

kultjej sa...

shit vad läskigt med den lille gubben! De säger ju att barn och djur kan "se" det övernaturliga mer en vi "vuxna" ;)