söndag 21 februari 2010

Några ord om det bästa här i livet

Hej på er!
Idag är sista dagen jag får spendera med min fina prinsessa för den här gången. Just nu sover hon en stund, och då passar jag på att uppdatera lite.
Hon äter numera väldigt bra stundtals. I morse när vi käkade frukost fick hon i sig hela två mackor, när hon i vanliga fall kanske bara smaskar i sig en halv. Jag läste i en blogg en gång (kan det varit Linda?) som tipsade om att skära ut figurer av brödet med pepparkaksformar. Det fungerar verkligen kanonbra på Kelly, och numera ska hon enbart ha stjärnmackor och hjärtmackor. ;)
Jag har hunnit med att städa lägenheten idag på förmiddagen, och nu på eftermiddagen ska vi hinna med ett besök hos brudarna Gustavsson och Wilma innan vi beger oss för avlämning hos Martin. Tänkte göra potatisgratäng och kassler idag eftersom det inte blev av igår. Då käkade vi kasslergryta med ris och avslutade kvällen med att äta godis, morot- och gurkstavar med dipp och titta på melodifestivalen. Toppendag med Kelly och Nathalie helt enkelt! <3
Jag kom ändå inte i säng förrän halv två, det brukar sluta så när man fastnar i trevliga samtal på msn. :)

När jag slet runt på dammsugaren och städade, kom jag att tänka på kärlek. Det är det absolut viktigaste vi har här i livet, och alla behöver den! Kärleken till Kelly, familjen och mina vänner är orubblig och det enda jag inte har är kärleken till någon jag kan dela livet med. Just nu gör det mig verkligen ingenting, eftersom jag vet att den "rätte" kommer dyka upp en vacker dag, men frågan är hur höga krav jag egentligen har nu?
Höstens förälskelse bjöd på en så intensiv och stark känsla, och jag var så övertygad om att jag hade hittat vad jag sökte. Jag har inte varit med om något liknande innan, och nu är jag rädd att jag inte tänker satsa om jag inte får uppleva samma känsla igen. Att endast på några få veckor komma fram till att man älskar någon, och sedan få det bekräftat trodde jag var en omöjlighet, men fick det totalt motbevisat!
Den man fantiserar ihop inne i huvudet, den där bilden av den perfekte killen, är ofta en helt annan person än den man verkligen faller för. Jag har tanken på att hitta en lång kille som får mig att se liten och feminin ut, men hittills har jag bara träffat små taniga killar som fått mig att likna en jätte. Det är väl såna killar jag omedvetet dras till, vad vet jag... *tss*
Nåja, trots att jag känner att jag inte längre saknar honom i mitt liv, kan jag sakna känslan av små, underbara stötar bara man nuddar varandras händer. De där stötarna som sköljer över hela kroppen och skapar en längtan. Jag saknar blickarna och de betydelsefulla leendena, och jag saknar att bli bekräftad. Jag vet att jag har ett stort bekräftelsebehov, men jag tänker inte leta mig galen efter den känslan. Den kommer när man minst anar det, precis som sist.
Love is the most beautiful thing... <3

Nu ska jag strax väcka Kelly, så jag hinner pussa lite på henne innan det är dags att överlämna henne till sin pappa. På med lite smink och anständiga kläder, och ge oss ut till grannhuset en sväng. Vi hörs senare gott folk!
Puss

1 kommentar:

DeadUntilDark sa...

Haha, ja jag erkänner mig skyldig till stjärnmackorna. :D