söndag 7 februari 2010

Vilse

Godkväll!
Kelly är numera officiellt överlämnad till pappa Martin, Martina är hjärtlig välkomnad tillbaka till Mönsterås, min rougeborste är hämtad från kusinen och jag sitter bänkad framför dumburken ett tag till. Jag saknar redan Kelly så det skär i bröstet. Jag hade verkligen behövt få ha henne hemma en vecka eller två till...
Det känns som om jag gått vilse i mörkret och inte riktigt kan hitta vägen ut i ljuset. Problemen hopar sig och jag känner inte att jag har någon att prata med. Jag står här helt ensam i deppskogen, kramar om ett träd, blundar hårt och hoppas på att någon ska komma och rädda mig. Dra ut mig i ljuset igen och säga att allt kommer bli bra. Jag förstår inte hur det skulle kunna bli värre nu. Ja, skulle väl vara om jag fick dåligt besked från cellprovet jag ska göra nu i februari då... Eller om jag blev brutalt överkörd av en lastbil. *s* Ibland är det nästan så man, om bara för ett obetydligt litet ögonblick, önskar att någon skulle köra över mig så man fick lite annat att tänka på... Men nej! Jag vill inte dö. Inte alls. Jag har ett långt och lyckligt liv framför mig! *positivt tänkande*

Ja, jag är faktiskt en jävel på att tänka positivt har jag kommit på. Jag tappar aldrig hoppet, hur mörkt allt ser ut, hur ensam jag än är om problemen. Det finns dem som har det betydligt mycket värre, så mina problem i jämförelse är bara löjliga i-landsproblem... Och även om det känns som att jag kommer segla omkring här nere för alltid, så vet jag att det kommer ordna sig. Jag vet att jag kommer vara sprudlande glad och lycklig igen om bara några månader. Jag har så många som bryr sig om mig, och det är bara de som verkligen förtjänar min kärlek och vänskap som får den.

Jag har mått så illa idag. Antar att det är magproblemen som kommit tillbaka... Något positivt med alla nytillkomna problem är att alla andra bleknar i jämförelse. Jag fokuserar inte alls på dem längre, och det är bra! Det finns något positivt i allt negativt som händer, det är min filosofi.

Jag kom fram till att jag ska övertrassera mitt konto och tanka bilen så jag kommer in till skolan i morgon, på tisdag och nästa vecka. Jag kan inte bara sitta här hemma och uggla... När jag kommer hem måste jag ringa ett viktigt samtal och hoppas på att jag kan få hjälp så fort som möjligt. Det vore skönt att kunna släppa det och fokusera framåt. :)

Nathalie har varit här idag förresten! Vi färgade hennes hår ljust, käkade våfflor och hade trevligt. Ja, och nu ikväll mötte jag ju min älskade Martina vid bussen, hjälpte henne hem med väskor och höll henne sällskap på pizzerian. Skönt att ha henne hemma igen! Tack mina fina flickor för en bra dag! <3
Puss hej!