fredag 5 mars 2010

Cecilia - ansiktet utåt för benämningen "fika"!

Hej på er!
Ska jag vara helt ärlig? Jag mår verkligen inget vidare nu. Är så trött så huvudet nästan faller handlöst ner på tangentbordet när jag skriver, jag mår aningen illa och jag tror jag skulle göra bäst i att gå och lägga mig... *s*
Det har varit en fullspäckad dag, och varken jag och Kelly var kanske beredda på hur mycket energi det krävs att hålla igång såhär mycket. Vi har ju liksom lagt av oss lite nu under den otroligt lugna veckan... Roligt har vi haft i alla fall, och jag befann mig i ett äkta lyckorus över att få komma in till skolan och träffa mycket folk igen!

Vi hade Sagofestival i Dramahuset idag, och det var superkul att få titta på gruppernas egenhändigt ihopsnickrade pjäser med rekvisita, sminkningar och utklädnader. Visst var jag fortfarande lite bitter över att inte få vara med och agera, men jag hoppas på att jag får besked om hur jag ska klara ett godkänt i examinationen snart. Lärarna skulle visst träffas och diskutera mig idag... *s*

Hamnade hemma hos Vickan och Hannes efter att jag hämtat Kelly på dagis, och där blev vi kvar i runt 4 timmar innan vi bestämde oss för att gå hem. En övertrött prinsessa + en saknad napp och snuttefilt = massor av gnälligt gnäll (för när hon är trött är det enda hjälpmedlet många gånger...)! *s* Vi hade väldigt trevligt i alla fall, som alltid i deras sällskap. :D
Ja, jag har ju faktiskt kommit fram till att jag fikar mycket mer än vad som är normalt. Därför anser jag mig vara "fikats" ansikte utåt. Fiffigt va! Borde börja göra reklam. ;)

Jag höll på att sätta hjärtat i halsen nyss. Fick ett telefonsamtal från en polis som inledde med att fråga om jag var Cecilia Brötte från Skepparvägen med en dotter på 2 år. Jag blev för en kort sekund övertygad om att det handlade om någon konstig polisanmälan (vad det nu skulle handlat om...). Hon fortsatte med att fråga om min dotter var hemma, och det var hon svarade jag, och förvirringen växte...
Tydligen var det en liten flicka på 2-3 år som irrat omkring ute på parkeringen här i Ljungnäs, och som blivit upphittad och omhändertagen av personalen på ett gruppboendet där nere. *pekar*
Ringde genast runt till de jag tänkte kunde veta något, men alla dessa barn var i trygghet. Hur i hela världen kan man missa att ens barn rymmer ut?! Nåja, det kan även hända den bäste, men jag hoppas att jag slipper vara med om det! Hon hade tydligen kommit tillrätta nu fick jag höra, så man kan sova lugnt. :) Det är kusligt vad man känner med alla barn och föräldrar nuförtiden!

I morgon ska jag jobba för första gången på 7 månader. Ska bli galet roligt att få slita lite för pengar igen! Jag hoppas innerligt att jag kommer få några chanser till extra cash i månaden nu fram till sommaren. Då kommer jag kanske klara mig utan ekonomisk hjälp. :)
Jag borde verkligen sova nu. Jag lyckades övertala x:et att ställa upp och ta Kelly i morgon. Egentligen behövdes det inte så mycket övertalning, så vid halv åtta lämnar jag över min fina flicka till pappa Martin och låter dem umgås några timmar medan jag njuter på jobbet. :D

Ha en fortsatt underbar fredagskväll!
Puss på er

Inga kommentarer: