måndag 15 mars 2010

En fläskläpp och hjärnspöken

Godkväll på er!
Jag har precis tagit en varm, välbehövlig dusch. Känner mig lite skakis för tillfället... Kelly har en liten leksakshund som anger namnen på kroppsdelar när man trycker på den, och som spelar en lite trudelutt om man fortsätter trycka. Den verkar leva sitt eget liv, så nu stängde jag helt enkelt av den på "strömbrytaren" på insidan.
Precis innan jag gick in i duschen hörde jag att den sa något, men jag tänkte inte så värst mycket på det när den var tyst därefter. Men så kom jag ut ur duschen, och då hörde jag den spela och prata som bara den. Så jag gick in och plockade upp den, men den ville inte sluta prata. Tryckte på av-knappen men det hjälpte inte. Jag orkar inte med sånt här, jag är ju så fruktansvärt spökrädd! Det händer så mycket konstigt här hemma nuförtiden, och även om jag inte ser eller hör något i övrigt känner jag ju att det är något. Jag känner mig iakttagen helt enkelt... Nu har det varit lugnt ett tag, hela förra veckan närmare bestämt. Då hade Kelly visserligen pratat om "gubben" hemma hos Martin också, vilket aldrig hänt innan. Jäkla hjärnspöken om inte annat... :S

Jag och de andra hade seminarium i skolan idag, och det gick faktiskt väldigt bra! Hämtade Kelly efter ett, och promenerade hem för lite mellanmål. Hon har fått en crush i risgrynsgröt, så jag måste nog inhandla lite mer i morgon. :P
Vi tog en promenad ut till affären förut, och hon fick gå hela tiden bortsett från på parkeringen utanför Netto och i affären. Det är inte direkt lockande att släppa henne lös bland hyllorna... *s*
Vi gick bort till lekparken här i närheten, och då åkte hon vagnen sista biten dit. Precis när jag skulle parkera vagnen mot en snödriva ställde hon sig upp. Vagnen knyckte till när jag råkade köra på ett isberg så hon flög handlöst ur vagnen, landade på ansiktet och kroppen slängdes runt så det såg ut som om hon skulle bryta nacken! Jag stod helt fastfrusen tills hon började illvråla. Det blödde från näsan och munnen, men jag höll mig lugn och torkade bort blodet med min vante och tröstade henne så gott det gick. Hon lugnade sig dock efter en liten stund, och ville absolut inte gå hem. Nej, vi skulle ju gunga! Tack gode gud, då var hon inte döende i alla fall. *s*
Då dök ju alla "tänk om"-tankar upp och jag höll på att börja tjuta. Hon tappade dock ingen tand, fick inte hjärnskakning och bröt inte nacken. Lite skrapsår i pannan och en liten fläskläpp var det enda som tur var...

Martina dök förbi på en kram tidigare ikväll. Vi pratade av oss lite och Kelly berättade grundligt ett antal gånger om när hon ramlade ur vagnen. *tss*
Jag måste se till att komma in i bra rutiner nu och inte i slutet på veckan. Två veckor hade varit alldeles lagom att ha prinsessan hemma hos mig, för en vecka är tiden det tar att komma in i rutinerna, och då ska hon plötsligt åka igen! Tiderna för läggdags är det största problemet just nu. Jag vill att hon ska ligga i sängen vid halv åtta, men varken igår eller idag har det funkat. Jag ger det ett nytt försök i morgon. :)
Hon kissade i pottan idag! *stolt* Dessutom har hon slutat självmant med vällingen, så det är ingen idé att försöka ge henne. Ganska bra för den delen, eftersom hennes aptit blivit klart mycket bättre, så nu äter hon ordentligt med frukost och ordentligt vid middagen. Kanonbra!

I morgon ska jag spendera ännu en heldag i skolan, vi som hade tänkt åka hem och hälsa på mina föräldrar! Förhoppningsvis kommer jag hem lite tidigare så vi hinner med ett besök. Kelly tjatar ju så... :)
Jag ska ta mig en titt på hemtenta-uppgifterna, borsta tänderna och torka håret. Hoppas innerligt att jag kan sova i natt och slipper drömma massa konstiga saker...
Puss på er!

Inga kommentarer: