söndag 21 mars 2010

Nybakade scones

Hej på er!
Jag har bestämt mig för att tillåta mig själv till att älta det som känns jobbigt just nu. Det är väl enda sättet för mig att komma över förnedringen och sedan fokusera på det som är bra. Känslor kan förändras säger han. Ja, men talade han sanning (vilket jag tvivlar starkt på i detta ögonblick) så skulle det vara ganska omöjligt att ta död på de känslorna han hade för mig, på så kort tid. Att förtränga känslor och att bearbeta bort dem är två helt olika saker, och jag är faktiskt övertygad om att allt det här kommer bita honom i arslet en vacker dag. Och då tänker jag vara stark, vacker och lycklig! :)
Jag tror inte på familjeterapi. That's it. Att gå till någon helt utomstående som talar om för en hur man känner och hur man bör känna är inget jag skulle satsa på. Man står helt och hållet själv för de val man gör i livet, och väljer man att göra som han gjorde kan det inte finnas några starka, äkta känslor hos den man lever tillsammans med. Man kan inte älska någon som man väljer att vara otrogen mot, det är min åsikt. I alla fall inte när man är otrogen både fysiskt OCH psykiskt... Att överhuvudtaget bli kär i någon annan är en oerhörd otrohet som sällan lyckas repareras i längden. Jag och x:et lyckades reparera det, trodde vi, men det hela slog tillbaka och hela familjeidyllen slogs i tusen bitar bara två år senare. Jag tror inte det hade hänt om det inte varit för den psykiska otrohet som ägde rum ett par år tidigare.
Att sedan välja vad som är bekvämast är en helt annan sak. Att slippa splittra familjen, sälja hus, flytta och skapa en helt ny tillvaro kräver mycket energi och tid, och då måste man verkligen ha något att bygga på. Jag tror helt enkelt inte att han hade så starka känslor som han påstod och som han faktiskt själv trodde. Annars hade han inte tvekat en sekund på att göra allt det där han sa att han ville göra. Ja, det är helt och hållet hans förlust, och om han står där ensam och övergiven en vacker dag tänker jag bara vinka, le stort och inte bry mig ett skit! Han hade sin chans, och den kommer aldrig tillbaka. Lycka till! *fnissar ondskefullt*

Vickan och Hannes har varit här idag. :) Vi var uppe redan kvart över sju, och efter att ha dammsugit och fixat lite här hemma, cyklade vi iväg till affären och handlade lite mjöl och pålägg till sconesen jag sedan bakade. Mycket smarrigt!
Det första Hannes sa när han kom in genom dörren var "gubbe". Om han då syftade på min indiangubbe på hyllan i hallen eller på min kära spökgubbe vet jag inte, men lite komiskt är det när både Kelly och Hannes står och samtalar om denne någon. *s*
Kelly sover nu, och jag tänkte passa på att plugga någon timme innan jag väcker henne. Vi ska ju till pappa Martin idag, och innan dess ska vi äta söndagsmiddag och bara mysa. Jag kommer sakna henne så mycket! <3

Vi hörs ikväll gott folk!
Ciao

Inga kommentarer: