söndag 11 april 2010

Snattaren Kelly

Godkväll världen!
Jag vräker smörpopcorn och pimplar Coca Cola, och njuter till fullo av det! :) Jag känner mig så hel igen, som alltid när Kelly kommit tillbaka hem. Nu ikväll när hon satt i mitt knä och drack välling i soffan sa hon att hon ville åka hem till pappa. Hon var lite ledsen och saknade honom, och usch så ont det gör i hela hjärtat att man hela tiden utsätter henne för den här separationen! Att man väljer att lämna ett förhållande och istället leva ensam betyder på sätt och vis att man medvetet väljer att låta barnet/barnen leva med ständig separationsångest mer eller mindre. Men jag vill ändå inte se det så.
Jag hade verkligen, verkligen velat ha kvar mina känslor för x:et, kunnat få tillvaron att funka tillsammans igen. Men man kan ju inte tvinga fram känslor som sedan länge är döda, så är det bara.
Jag är väldigt glad att jag har honom i mitt liv och att vi är så väldigt bra vänner, på så sätt underlättas ju situationen för Kelly något oerhört. Tänk bara på alla stackars barn som lever i krig, som kanske ständigt får höra på skitprat om den andre föräldern, eller som kanske helt enkelt inte ens får träffa båda sina föräldrar. Fruktansvärt är vad det är och där har jag faktiskt bara en sak att påstå. Föräldrar som sätter sig själva, sin stolthet och sina känslor före sina barns är hemska människor! Det finns självklart undantag, och jag är helt medveten om att det inte är så lätt alltid att kunna ha en bra relation till någon man kanske hatar. Men skitsnacket kan man skippa, barns kärlek till sina föräldrar är villkorslös och ska inte påverkas av någon! Och finns det inga rimliga skäl till att hålla barnen ifrån sin andre förälder så bör man heller inte göra det! Kalla mig trångsynt, men det är min åsikt...

Vi var inne på Netto en sväng idag, och Kelly fick gå själv med en liten kundvagn. Hon stannade till vid godiset och tittade lite, och när hon kom fram till mig en bit bort, tuggade hon på en stor chokladpralin. Jag försökte prata vett med henne och påpekade att så får man ju inte göra. Bad henne att ge den till mig, men när jag sträckte fram handen för att ta den, tryckte hon in hela i munnen och började tugga. Min bedårande lilla snattare!

Jag är så jävla nervös inför morgondagen! Har dock lugnat ner mig lite grann vid det här laget, men är långt ifrån helt avslappnad. Jag vet ju att det kommer bli 5 helt underbara veckor med härliga barn och med en jättebra handledare, jag kommer utvecklas nåt enormt och få så många bra minnen. Ändå är det småsaker som gör mig så ångestfylld! Att jag nu ska jobba heltid och inte ha samma möjligheter till kvalitetstid med Kelly känns jobbigt. Jag är trots allt väldigt bortskämd med bra skoltider och flera lediga dagar i veckan, men jag kommer säkert ställa om mig fort. Brottsregisterutdraget är också en jobbig grej, men kommer säkert ordna sig det också! Så ja, i morgon kommer jag alldeles säkert berätta för er om vilken underbar dag jag haft! :)

Nu ska jag spana fejjan en snabbis och sedan faktiskt stänga av dumburken för att bänka mig framför teven en stund innan jag lägger mig. Jag behöver verkligen mycket sömn för att ladda batterierna och orka med min kommande intensiva vecka. Önska mig lycka till så hörs vi i morgon igen! :)
Visst fan. Bilderna... Nåja, jag ska försöka hinna med det i morgon! Sleep tight.

With love/Cecilia

Inga kommentarer: