måndag 10 maj 2010

Äntligen tillbaka efter många äventyr!

Framme i Jacobsberg!
Min kära Sanna som skulle hänga med mig genom hela upplevelsen!
Underbar solnedgång på fredagen.
Tänk så många galna människor det finns... *s* Gissa vart vi befann oss. ;)
Peter Jihde kom och underhöll lite. Vi blev åtminstone filmade som två i mängden. ;)
Äntligen inne!
Fick en lapp med massa skumma frågor att besvara...
Plötsligt stod jag modell för min egen Hitta.se-profil... :P... och såklart knäppte jag en bild på fotografen med motiveringen att jag samlar på snyggingar i min kamera. Han såg ut att bli glad i alla fall. ;)
En underbar vän som stod ut med att bara stå i så många timmar! *kärlek*
Äntligen färdiga!
Dags att återvända hem till Jacobsberg...
Jag tänker fortsätta vara stolt över mig själv, jag förverkligar åtminstone mina drömmar, även om förverkligandet inte alltid blir som man hoppats. :)


Åh hej mina älskade läsare!
Ni anar inte hur mycket jag saknat er, men nu är jag tillbaka med ny energi (konstigt nog) och kommer försöka blogga av mig lika ofta som vanligt den här veckan. :)
På bilderna här ovanför kan ni se vad jag hade för mig i storstan. Ja, Idol var faktiskt huvudsaken till att vi åkte till Stockholm, och vilken upplevelse det var sen... *s*
Vi anlände till stan i fredags kväll, och lyckades ta oss ut till Jacobsberg med pendeltåg. Vi hade sovplats hos en supertrevlig kille som tog väl hand om oss hela helgen. :)
På lördagen ringde klockan redan vid fyra på morgonen, och vi tog oss in till Sergels torg där kön slingrade sig fram. Det regnade inte, men blåste och var jäkligt kallt. Klockan var halv sju när vi tog plats bland folket...

Sex timmar senare hade vi kommit en bra bit framåt, men nu höll jag på att kissa på mig och hade så ont i ryggen att det nästan var plågsamt. När folket började skicka meddelande om att jurygrupperna var på lunch i en halvtimme till fick jag nog och trängde mig ur för att skutta bort till McDonalds och störta in på toaletten innan jag handlade med mig kaffe. Jag har nog aldrig varit med om ett underbarare toalettbesök! *s*
Sanna stod troget kvar och väntade tills jag kom tillbaka, och sedan var det bara att fortsätta stå. Ca två timmar senare började folket gå bärsärkagång mot ordningsvakterna, och vi höll på att klämmas ihjäl de gånger de släppte igenom lite folk. Tio personer i halvtimmen, det var ungefär så många som släpptes in i kulturhuset i taget...

Det gick rykten i kön om att de slutade släppa in folk vi halv tre, och då försvann nästan allt hopp. Det var ju bara en halvtimme kvar, och det stod hundratals människor före oss... Tack och lov gick de snart ut med att alla som stod och väntade skulle få komma in tids nog, och humöret återvände. Ryggsmärtorna var nästan outhärdliga och benen värkte, när vi äntligen blev framsläppta och sprang som en hög galna kor på betessläppet, in i värmen. De sista två timmarna hade det regnat, och alla var lagom blöta och frusna... *s*
Jag fattar ingenting egentligen, jag hann inte ens komma in på toaletten och se mig i spegeln innan det var min tur att gå in till juryn! Det var två, för mig, helt okända personer som satt bakom ett litet skrivbord i ett rum som såg ut som ett utrymt förråd. De frågade mig om namn och vad jag skulle sjunga. "Jag heter Cecilia och ska sjunga The way you make me feel", sa jag och hjärtat slog hårdare än det någonsin gjort. Jag hade ju aldrig sjungit ordentligt för någon innan, så tänk om jag inte kunde?!

Johodå, jag sjöng för kung och fosterland och blev riktigt förvånad över att det faktiskt lät bättre än jag trodde det skulle göra. Jag lyckades hålla ögonkontakt med dem hela tiden, och var helnöjd med min prestation!
Att jag sen inte gick vidare gör mig faktiskt ingenting. Jag vet att de inte tyckte det lät illa, men hade en stark känsla av att de var inställda på att säga nej redan innan jag kommit innanför dörren... Det är inget försvar för att få mig att må bättre, men vad jag hört innan vi kom in var att det fanns ett antal jurygrupper, varav ett par enbart nekade medan de övriga var mer barmhärtiga. Vad vet jag, jag är bara så jävla stolt över mig själv för att jag vågade ställa mig där inför två helt okända människor och sjunga bra! :D

Vi hade planerat in en partykväll efter Idol-dagen men var så trötta båda två att vi bestämde oss för att sitta framför teven och äta godis resten av kvällen. Underbart!
Igår åkte vi hem, och trots att vi haft en härlig helg i huvudstaden, var det skönt att få komma hem och krama om min vackra prinsessa igen!

Jag tror jag sätter punkt här nu, risken är att det redan är för mycket att läsa för er, men det var ju allt jag ville berätta för er. :D
Ha en underbar natt så hörs vi i morgon!
With love/Cecilia

Inga kommentarer: