måndag 31 maj 2010

In i dimman och aldrig komma ut

Nej precis så har det känts idag från det att jag vaknade. Jag höll på att inte ens komma ur sängen, det var så varmt och skönt under täcket och jag kände på mig att det låg en dålig dag framför mig... Inte ens två koppar kaffe räckte för att jag skulle vakna till ordentligt. Mao så har jag strövat omkring i en ständig dimma idag och känt mig enormt känslolös och tom. Det var rätt skumt faktiskt eftersom jag är van vid att alltid vara full av känslor av olika slag.

Min älskade Simba har inte kommit tillbaka än och det suger. Jag är så orolig att jag får en klump i magen bara jag tänker på det. Jag har sprungit runt och ropat och letat så många gånger tidigare och aldrig haft turen på min sida, att jag inte ens vet om det är någon mening med att söka igenom hela området efter honom. Såklart vill jag inget hellre än att han ska komma hem, men jag vet inte vart jag ska börja! Det finns ju mängder av hyreshus, villor, vägar, skogar, radhus och gud vet vart han kan ha tagit vägen. Instängd kanske? Påkörd? Ute och raggar? Jag hoppas givetvis på det sistnämnda... *s*

Kelly och jag har bara hållit oss inomhus hela dagen, plockat och fixat, kramats, busat och tittat på Landet för längesedan ett par gånger. Hon gillar dinosaurier min lilla diva. ;)
Vi gick ut först när vi skulle gå hem till Martin. Han mötte upp oss istället och tog sällskap med oss hem till sig. Han var skyldig mig en pizza sen tidigare, och det passade jag på att utnyttja idag! Ja, det blev dock ingen pizza eftersom jag känt mig som en transa i flodhästkostym idag... Gyrossallad kändes som ett något nyttigare alternativ, och gott var det! *yummie*

Kelly nästan sparkade ut mig efter att vi ätit, så jag antar att hon var glad att få slippa mig ett tag nu. *fnissar* Det känns faktiskt inte så illa att vara tvungen att vara barnledig den här gången, jag ska ha henne några timmar på lördag, och sen kommer hon ju hem på söndag i vanlig ordning. Jag ska nog klara mig, det är ju trots allt rätt mycket att göra fram till dess. :)

Nu ska jag fixa med bilderna från i lördags och skriva ihop en kort sammanfattning över dagen. Tålamodet är en människas bästa vän. ;)
With love/Cecilia

Inga kommentarer: