måndag 28 juni 2010

Cecilia goes handy!

Ja Linda, jag håller med dig om att det är slarvigt! Jag kan inte tala för hur det varit innan, men i nuläget vet jag att det har blivit väldigt mycket hårdare när det gäller att ha koll. Alla butiker har sina trogna kunder också, så är det ju bara. ;)

Hej på er alla för den delen! :) Jag hoppas ni har haft en lika bra dag som jag haft! Mina timmar i kassan gick galant och jag retade nog inte upp en enda kund. Jo förresten, en bitter tant stod och muttrade något i stil med "Jadu, jag säger då det. Den ena är värre än den andra" (då vet jag förstås inte om hon menade mig eller kunden, när en annan kund ifrågasatte varför ett erbjudande inte registrerats på kvittot. I övrigt gick det så bra att jag kände mig som solen själv när jag fick gå hem. *s*
Jag tog mig en cykeltur ut till Oknö där Martina, Mikaela, Jessica, Lena och Inger befann sig. De hade alla åkt bil ut och självklart valt en strand allra längst ut, och jag trodde jag skulle avlida när jag kämpade med att få cykeln framåt i motvinden... Det hjälper inte till när cykelfan låter lika högt som en moped tack vare pappas i grunden hyggliga pumpa-däcken-tjänst. Bakdäcket visade sig vara för stort för ramen, och nu när det är fullt av luft skrapar det emot och låter så högt att folk faktiskt vänder sig om och glor. Jag behöver ju inte använda ringklockan mer i alla fall... *fnyser*
Till slut kom jag i alla fall fram och ägnade flera timmar i den underbara solen!

Jag hade bara kommit till uppfarten hos mina föräldrar när telefonen ringde och Martina berättade om en katt som inte ville låta henne gå sin väg. Hon tyckte den liknade min bortsprungna Simba, så jag slängde mig i bilen och körde dit. Guess what, det VAR verkligen Simba!! :D Hur han hamnat där har jag ingen aning om. Han befann sig i området vi bodde tidigare, så jag antar att han letat sig till någon plats där han kände igen sig efter att ha sprungit vilse eller något. Jag hade varken kattbur eller lägenhetsnycklar med mig (såklart...), så jag slängde in honom i bagaget och släppte av honom utanför min balkong innan jag körde (troligen alldeles för fort) hem till päronen för att hämta mina nycklar. När jag återvände hem satt både han och Sture och smaskade torrfoder för fulla muggar (balkongdörren stod öppen), och jag blev så lycklig. Mirakel kan faktiskt inträffa, det var ju trots allt över tre veckor sedan han försvann!
Jag ska hylla Martina genom att bjuda på en utekväll på onsdag som tack för att hon hittade min katt! <3

Jag har varit jäkligt effektiv idag. Min mamma planerar att så gräs på framsidan av deras trädgård, så jag ägnade en stund åt att stå (alldeles för finklädd för aktiviteten) och luckra upp jord, kratta och kämpa där.
Här hemma har jag borrat, mätt och skruvat upp de båda rullgardinerna som har stått lutade mot väggen i mitt sovrum alldeles för länge, och även om det inte blev perfekt så sitter de där de ska! Hey, jag är ganska händig när jag sätter den sidan till! ;)

Nu är det dags att krypa ner i sängen om jag ska orka jobba hela dagen i morgon. Gissa om jag blev förvånad när jag tittade på schemat och upptäckte att jag faktiskt slutar hela 45 minuter tidigare än jag trodde. Det låter inte mycket men jag blev överlycklig. :D
Sov sött och ha en underbar dag i solen i morgon, som för övrigt ska bli den varmaste dagen på hela året. Underbart att få stå inne i en sval affär och hiva skinka till hungriga kunder som ska ut på sjön... *s*
Kärlek till er alla/Cecilia

Inga kommentarer: