fredag 25 juni 2010

En midsommarnattsdröm

Godafton kära läsare!
Jag tänkte passa på att blogga en smula innan jag slänger mig i sängen och laddar batterierna inför en morgondag med jobb och midsommardagsfirande med familjen. <3
Vi hade från början planerat att åka till Oknö och dansa runt midsommarstången och sedan firat midsommar med mina föräldrar, men eftersom inbjudningarna haglade tätt mot slutet fick jag tänka om. Så dagen har sett ut såhär:
1. Mysmorgon med en lång frukost och massa bus.
2. En snabbvisit hos Foffe ute i urskogen (jo Foffe, jag tycker fortfarande att det är LÅNGT och KRÅNGLIGT att komma ut till dig, oavsett vad du försöker intala mig).
3. Hem, byta om och springa vidare.
4. Tillbringa resten av eftermiddagen/kvällen med underbar mat och lekar hos andra vänner.

Vi körde efter Sanna och Madde hela vägen till Foffe eftersom mitt lokalsinne är lika med 0,5. När vi knappt kommit till Kalmar börjar Kelly gråta, pekar in i munnen och säger att hon har ont. Två sekunder senare spyr hon ner hela sig och bilbarnstolen, och jag börjar hyperventilera. Vad gör man när man kör i 110 på E22:an och inte har en avfart i sikte?! Jo, man försöker andas, intala Kelly att vi SKA stanna, och svänger in på närmsta avfart. Sanna ringde snart och undrade vad vi höll på med, men vi bestämde att de skulle stanna till och vänta på oss längre fram.
Min stackars, fina flicka ar varm, jätteledsen och totalt nerspydd. Tack och lov att jag hade tagit med mig både ombyteskläder, handduk och vatten! Operation uppfräschning och spytorkning påbörjades på en grusväg vid Norra vägen.
När prinsessan var ren, torr och fräsch igen, och bilbarnstolen så gott som avtorkad gjorde jag något som de flesta småbarnsföräldrar säkerligen skulle tortera och lemlästa mig för. Jag satte henne framåtvänd i baksätet, ve och fasa! Och kära hjärtanes så bra det blev! Hon fick plats med benen, såg ut genom rutan på ett annat sätt och kunde till och med luta sig tillbaka och sova om hon kände för det (något som är ganska omöjligt när stolen är bakåtvänd...)!
Tro nu inte att det kändes avslappnat för min del. Nej, man hör ju så mycket om alla faror som väntar om man vänder sitt barn om före 4 års ålder, men hade det verkligen varit så mycket bättre att låta henne fortsätta åka baklänges, spy och må jättedåligt resten av vägen?
Det har hänt fler gånger, och jag är helt övertygad om att det är åksjuka som spökar, och med tanke på att jag har läst att många föräldrar till åksjuka småbarn faktiskt råds till att vända barnen om för välmåendets skull så provade jag. Jag VET att nackmusklerna inte är tillräckligt starka för en krock och jag VET att man inte bör göra såhär, men jag står inte ut med att hon ska må så dåligt. Det är ju inte så att hon inte sitter lika fastspänd som innan...

Nåja, väl framme i skogen hittade Kelly en kompis och ägnade största delen av vistelsen åt att leka med henne. Jag satt mest och kände mig opassande faktiskt. Det kanske har att göra med att jag passade lika bra in i sällskapet som drottning Silvia skulle göra på våra utekvällar på Harrys? Ändå, väldans tack för pilbågeskyttet, maten, sällskapet och musiken! :D

Kelly somnade som en stock i bilen och kändes ganska omöjlig när vi kom hem. Hon var jättevarm, jättetrött, jättehungrig och inte alls på humör för att slängas i soffan med en flaska välling i all hast och sedan släpas vidare till nästa "fest". Efter lite lirkande så blev hon åtminstone på bra humör och kvällen var räddad!
Vi bjöds på potatisgratäng och grillad kyckling, drack ett par glas vin, spelade crocket(?), gungade för fulla muggar, lagade mat i lekstugan, pratade massor av skit och hade underbart trevligt! Förutom mig och Kelly befann sig Sandra, Johannes och deras lille William där, och självklart värdparet Charlotte och Paul med deras lille Lovisa. Tack för en härlig midsommarafton, som vi säkerligen ska göra till en tradition! :)

Nu ska jag bädda ner mig i väntan på John Blund. Jag hoppas verkligen att ni alla haft en fin fredag! <3
With love/Cecilia

Inga kommentarer: