fredag 11 juni 2010

Min stora lillebror!

Idag tog han studenten min kära lillebror. Tänk så stora alla har blivit! Det är knappt så man hänger med... När vi var mindre kunde vi inte med varann, jag och Fredrik. Vi bara bråkade och tyckte illa om varann, men sen jag flyttade hemifrån har jag faktiskt lärt mig känna kärlek till mina syskon. Jag älskar dom så mycket allihop! <3

Kelly lämnades på dagis vid nio och jag begav mig hem till mamma och pappa för att fixa med studentbuffén. Ugnsstekt fläskfilé, drumsticks, potatisgratäng, potatissallad, frukter, baguetter i mängder, en fräsch sallad och sommarbål med jordgubbar. Underbart!
Jag åkte och hämtade hem Kelly vid två, samma tid som brorsan sprang ut i Oskarshamn. Jag valde att stanna i Mönsterås för att hinna med allt som skulle fixas med innan alla återvände hem. Vilket hemskt väder de fick, stackars studenterna, men jag tror och hoppas på att alla var glada och nöjda i alla fall. :)
Det blev lite firande med familjen, och jag tror jag råkade äta alldeles för mycket... Det får bli knäckebröd och vatten resten av helgen. Och popcorn... *s*

Jag känner att jag saknar något. Det kommer i perioder, och jag vet att det går över. Varför önska sig något som man vet att man inte kan hantera? Jag klarar mig ju så bra på egen hand, så varför skulle jag blanda in någon jobbig typ som tar kontrollen över mina känslor? Nej, ensam är stark. Och jag trivs med det *intalar mig själv*. :)
Dessutom så längtar jag väldigt mycket efter att få svänga mina lurviga på Harrys snart igen! Det känns som om det var en evighet sen... Nästa vecka hoppas jag innerligt på att det blir som jag vill, och så ska vi ha galet roligt! :D

Jag tror att jag ska lägga mig tidigt ikväll. Huvudet har inte känts särskilt aktivt under hela eftermiddagen, och huvudvärken börjar tränga sig på. I morgon är sista heldagen med prinsessan och då ska vi nog bara passa på att mysa. Hon är så väldigt förkyld nu, och jag gissar på att hon kommer få feber i helgen. Det var alldeles för länge sen hon var sjuk nu, men jag håller en tumme för att det stannar vid förkylningen... Hjärtat.
Ta hand om er!
With love/Cecilia

1 kommentar:

Anonym sa...

Ensam är inte stark, inte hela tiden... Men att kunna stå stark ensam är en fördel :) Förstår precis den där känslan av längtan... *hmm* Japp, partyhelg är ett måste! *kram*