lördag 26 juni 2010

Vill jag ha eller vill jag förändra?

Jag har funderat lite över mitt enorma habegär när det gäller bostadsrätter. Jag blir helt till mig så fort jag hör talas om lediga såna här nere på Åsgärdsgatan (jag vill ju så gärna bo där!), men kommer liksom inte till skott och kollar om jag skulle få ta lån eller inte. OM jag nu skulle bli akut tvungen att lägga bud på en menar jag... *s* Jag tror att mina chanser till ett bolån är lika med noll för den delen, men försöka kan man ju alltid göra.
Jag har i alla fall suttit och försökt utvärdera de bakomliggande orsakerna till varför jag prompt känner för att flytta så väldigt mycket just nu. Är det för att det är vad jag verkligen vill, eller är det för att jag vill försöka fylla ut det där tomrummet som finns i mig? Jag tror helt ärligt att jag vill försöka råda bot på ensamheten genom att sysselsätta mig med en flytt och för att ha något att se fram emot.

*lyssnar* Ja, nu vattnar grannen min balkong igen...

Häromdagen gick jag av ren nyfikenhet in på ett fotoalbum på fb och kikade. Det sämsta jag kunde göra, eftersom så många känslor väcktes igen. Pinsamt, jag vet, men ibland måste man väl få göra dumma saker, överrumplas av en flodvåg med känslor för att sedan stoppa tillbaka dom där de hör hemma: i hjärnans soptunna. :)
Jag kom att tänka på en sak som Ölandskorkens stackars flickvän sa till mig. Eller ja, en sak var det väl inte direkt... Hon var så väldigt mån om att berätta om hur jäkla tråkig och ospontan hennes kära pojkvän var. Jag tror faktiskt att hon menade det också, och då kommer jag bara fram till en enda fråga: varför kämpa så jävla hårt för någon som man tycker är så dödstråkig? Bekvämlighet? Rädsla för att bli ensam? Ja, för särskilt älskvärt lät det ju inte. *s* De får gärna leva lyckliga i alla sina dagar, åtminstone tills han gör om samma misstag igen, för jag håller inte alls med lilla Nybro-killen på den punkten. Hat man en gång tänjt på gränserna i sitt förhållande så mycket att de gått i tusen bitar så kan man inte bygga upp samma starka gränser igen. Nästa gång man blir uttråkad så är det nog inte lika svårt att göra dumheter som första gången. Det är förstås bara mina åsikter, så känn dig välkommen att tycka annorlunda. :)

Nu är mina räkningar betalda. Känns underbart med tanke på att jag faktiskt kommer kunna handla mat i några veckor också. :) Dags att sova!
Dröm sött.

Inga kommentarer: