måndag 26 juli 2010

Stora planer om framgång

Hej på er kära läsare!
Hoppas ni haft en härlig dag i "sommar"vädret som äntligen återvände, om så bara för en dag. :)
Jag slutade väldans tidigt på jobbet idag precis som resten av sommarens måndagar. Love it! Träffade på min fina mamma utanför och blev tvungen att följa med henne och kika på ringar. Hon och pappa ska byta ut sina vigselringar mot såna där snygga i rostfritt stål. De är lite trendiga mina kära päron. ;) Jag och Martin bytte till såna ringar mot "slutet" och jag måste erkänna att det kändes hårt att behöva ta av mig den. Fast om sanningen ska fram så hade jag på mig min ring ett bra tag efter att det tagit slut bara för att jag trivdes så bra i den. :)

Min kära lilla prinsessa är som bekant en mycket bestämd, envis och duktig tjej på alla sätt och vis. Hon lär sig väldigt fort och har talanger som jag aldrig uppnått. Det där med det enorma bollsinnet gör ju framtidsplanerna på att göra henne till fotbollsstjärna väldigt lovande. ;)
När vi var på Maxi häromdan så fick hon syn på en mini-skateboard. Hon tittar alltid drömmande efter alla pojkar på skateboards som kommer åkande förbi och utbrister sedan att hon också vill åka "skridskor". Jamen se där, en tuff brud i lyxförpackning? Jag ska allt ta och köpa henne en sån så vi kan öva upp möjligheten att göra henne till skateboardproffs. Jag har ju stora planer på att hon ska kunna försörja mig när jag blir gammal. Haha!
Skämt åsido, jag tror stenhårt på henne och är övertygad om att hon kan lyckas med allt som faller henne in. Vad vore jag för en mamma annars?

Jag behöver vattna blommorna i Kellys rum men vägrar gå in i rummet. Det hänger nämligen en gigantisk spindel i taket med såna där galet långa ben. Skulle den få för sig att ramla ner i håret på mig när jag går mot fönstret skulle grannarna få se en skrikande Cecilia slängandes med både kläder och möbler. Jag har sån jäkla spindelfobi, speciellt när det gäller fetknoppar med långa, håriga ben. Hua! Så nej, blommorna får överleva utan vatten ett dygn till.

Idag mötte jag en mystisk man på väg hem från jobbet. En mystisk men väldigt trevlig sådan faktiskt. Jag och Kelly har träffat på honom ett par gånger och han har hälsat och pratat varenda gång trots att jag inte har en susning om vem han är. Idag frågade han mig vart jag hade gjort av prinsessan, och jag förklarade förstås att hon är hos sin pappa. Han frågar inte på något skumt vis, utan sådär allmänt, trevligt bara. Ja, jag gillar honom faktiskt, men frågan är hur det kommer sig att han kallar henne prinsessan? En ren slump? Detta faktum gör honom en smula mystisk, men inte på ett obehagligt sätt ändå. Jag är kluven... *s*

Nu ska jag se över mina inkomster/utgifter innan läggdags och spåna på hur jag ska få pengarna att räcka ända tills nästa lön. It sucks... Sov sött!
With love/Cecilia

Inga kommentarer: