torsdag 29 juli 2010

This is how we do it

Tjenare!
Jag överlevde dagen med en ytterst liten marginal! Vaknade upp till ljudet av min vackra mobilalarmsignal och tänkte "yes, jag mår BRA!" Oh så fel jag hade... *s* Det räckte med att jag klev upp ur sängen för att magsäcken skulle vända sig ut och in. Inte kunde jag dricka mitt kära morgonkaffe heller. Ynklig som jag kände mig ringde jag mamma och sa med min futtiga stämma: "Kom och hjälp mig innan jag dör! Ge mig lite värktabletter!". Sagt och gjort, min underbara mor kom farande med både treo, panodil och ibumetin. Med andra ord så klarar jag mig i en halv evighet nu, *s* Svepte i mig några treo och gjorde mig redo för en rätt så lagom lång (alldeles för jävla lång med tanke på mitt tillstånd...) dag på jobbet.
Vi hade det väldigt roligt igår i alla fall, så det var NÄSTAN värt att må som jag gjorde idag... *s* Bilder dyker upp när jag kommit hem och lagt över dem på min dator.

Mamma hämtade mig när jag äntligen fått stämpla ut mig, jag handlade oliver med fetaost- resp. pestofyllning och coca cola (den gudomligaste av drycker) innan jag hamnade här; hos mina kära päron. Såhär roar vi oss på Snäppegränd en dag som denna:





Jag saknar, tänker, grubblar och längtar. Till vad egentligen? Jag får försöka se positivt på att vi inte kommer träffas igen, jag slipper bli kär... *s* För kär skulle jag helt utan tvekan bli om jag fick träffa honom igen. Det hade räckt med en fika på stan så hade jag varit totalt uppslukad. Åh, ni skulle bara veta! Han är så jäkla fin, säger sånt som JAG vill och behöver få höra... Ja visserligen kanske han är en Don Juan som vet precis vad han ska säga men det känns inte så. Det känns inte som att han utnyttjar situationen, utan att han verkligen menar det han säger.
"Fan, jag trodde inte man kunde känna såhär för en tjej man knappt känner" skrev han till mig igår. Och jag håller med! Jag har aldrig varit med om att det gått så himla fort. Till och med vad gäller Ölandskorken tog det längre tid än såhär. Synd bara att förutsättningarna är lika med noll... ;(

Nu ska jag strax promenera hemåt medan det fortfarande är uppehåll. Det blir helt klart en tidig kväll för min del, en låååång dag på jobbet väntar i morgon. *suckar*
Puss och kram/Cecilia

1 kommentar:

Madeleine sa...

varför är förutsättningarna lika med noll!? det får de ju inte vara om det känns så bra!kram