onsdag 18 augusti 2010

Brötte-bruttorna i skogen

Hola!
Idag hade jag ställt in mig på en tur ut i skogen för att se om vi kunde hitta lite blåbär. Tack Vädret för att du valde att kasta lite solsken på oss. :D
Dagen började med ett totalvägrande. Kelly vaknade någorlunda tidigt och började köra med mig på äkta diktator-vis. Precis som det ska vara... *s*
Vid nio lyckades hon tjata mig ur sängen och jag såg till att fixa oss en ordentligt hotellfrukost. Jag tycker det är värdefullt att få äta frukost tillsammans, åtminstone när man är lediga. Vi gjorde aldrig sånt i min familj (alldeles för många viljor och olika många sjusovare gav inga direkta möjligheter för en samlad frukost...) så nu har jag såklart bestämt mig för att det ska fortsätta vara en tradition i min egna familj. Om man nu kan kalla en mamma, ett barn och en katt för familj? Nåja...

Vi tog cykeln ut till skogskyrkogården för att hälsa på min morfar innan vi satte igång med bärplockningen. Kelly ställde sig framför gravstenen, tittade på den en stund och sedan utspelade sig denna konversation:

Kelly: Var är din morfar, mamma?
Jag: Han ligger där nere under marken.
Kelly: Var är han? (hon går runt gravstenen och tittar på marken)
Jag: Han är död och ligger nergrävd i marken.
Kelly: Ligger han i buskarna?
Jag: Nej. (börjar fnissa) När man dör så läggs man i en låda och grävs ner långt under marken. (först här kommer jag på att det kan vara otaktiskt att ge ungen dödsångest i så tidig ålder...)

Det blev dock ingen vidare diskussion och vi gav oss på att plocka bär istället. Kelly gav upp efter en stund och satte sig på vägkanten och smaskade istället medan mamma Cecilia fick skutta runt bland spindlar, stenar, rötter och blåbärsris. Vi samlade på oss en halvliter bär innan vi gav upp och cyklade hem. Tillräckligt för att baka lite muffins i alla fall... :)

En naturell Cecilia med röda fingertoppar.
Kelly började otåligt gräva i burken efter bara någon deciliter plockade bär... *s*
Bär på strå - såklart! :)
Morfar. Jag kommer knappt ihåg honom, men jag är övertygad om att jag fått mitt humör från honom. :P
"Mormor är inte tjock, hon har fina volanger!" utbrast prinsessan och såg oskyldig ut. Haha!


Mr Chocolate ringde idag. Åh. Jag säger bara åh... Att man kan få fjärilar i magen av att höra en röst. Härligt men farligt, that's a fact. ;)

Nu sitter jag här med tunga ögonlock, nyfärgat hår, rethosta och ett enormt behov av närhet. Alla ni som får somna tillsammans med någon ni tycker om ska känna er lyckligt lottade!
Jag har bestämt mig för att sluta tänka för långt framåt. Varför leta efter mr Right egentligen? Man ändrar sig ju hela livet, och oddsen för att hitta någon som passar in i ens liv från början till slut är nog inte särskilt stora.
Därför ska jag sikta på att hitta mr Right for the Moment istället. Ett bra SATC-citat om jag inte minns fel... ;) Ta dagen som den kommer helt enkelt!

Dags att sova. Jag hoppas huvudet känns klarare i morgon så det blir lite mer vettigt skrivet... *ts*
With love/Cecilia

Inga kommentarer: