måndag 2 augusti 2010

Löst folk

Ja som ni såg i inlägget nedan slog han på stort och drog till med ett rejält hot. Är det något jag verkligen inte accepterar så är det sånt här! Kanske är det effektivt att bekämpa skvaller med dödshot, det är liksom inget som någonsin slagit mig... *s*
Jag väntar på att få prata med Farbror Blå, för det här ska han inte få komma undan med. Att han är ensam och bitter är inte mitt fel och det ska han heller inte låta gå ut över mig. Jag har tagit reda på hela hans namn och vart han bor, ip-nummer hoppas jag att polisen kan hjälpa mig att spåra. Om det behövs kommer jag till och med kunna skaffa vittnen på att det han anklagar mig för kommer ur hans egen stora käft, och därmed är ganska så omöjligt att kallas för förtal...

Jag blir så trött, när livsglädjen går på sparlåga är något sånt här det sista man behöver. Förmodligen behöver han bara känna sig betydelsefull, att någon går och tänker på honom oavsett om det är fina eller (som i mitt fall) brutalt hemska tankar. Psykiskt sjuka människor ska man inte leka med i onödan, så jag sätter punkt här och håller en tumme för att samtalet med kära mr Polis blir givande.
With love/Cecilia

Inga kommentarer: