onsdag 8 september 2010

Drömhuset

Hej på er!
Visst är det underbart när solen skiner?! Jag blir i alla fall på väldans bra humör. :)
Jag spenderade gårdagskvällen hos sötaste Sanna. Hon bjöd på middag och kaffe och timmarna bara flög förbi. Vid midnatt promenerade jag hem igen... :)

I natt har jag haft jätteproblem med att sova. Jag har slumrat till, börjat drömma och sedan vaknat med ett ryck. Om och om igen. Plötsligt var klockan sex och därefter lyckades jag som tur var somna och sova några timmar utan avbrott...
Häromnatten drömde jag att jag befann mig i ett stort slott. Jag sprang omkring ensam i alla stora rum och försökte hitta mina vänner och en väg ut. Jag skulle hinna med en buss och var jättestressad. Det spökade dessutom där inne...
När jag äntligen lyckats komma ut i friska luften insåg jag att jag hade glömt något kvar inne i slottet och blev tvungen att springa in igen. Jag vaknade med ångest.

I natt drömde jag något liknande. Jag befann mig i ett stort hus med massor av trappor, rum och undangömda skrymslen. Huset var fullt av barn som jag skulle beskydda från något jag inte riktigt kommer ihåg. Jag tror det spökade även i det här huset... Kelly var också inblandad, men jag kunde inte hitta henne.
Jag vaknade till från drömmen flera gånger men fortsatte drömma när jag somnade om. En spontan känsla när jag vaknade var att det var mormors hus jag drömde om. Det har hänt vid flera tillfällen, att jag drömt om min mormors hus i mardrömssammanhang. Jag vet inte varför, antagligen för att jag tycker det är lite läskigt med tanke på att min morfar dog nere i källaren...
Skulle vara intressant att veta om det har någon annan betydelse, att få veta varför jag ofta drömmer sånt här. Kanske bara är en slump. :)

Jag ska ta tag i mitt liv och skriva bokrecensionen innan Nathalie hämtar upp mig. Jag ska hjälpa henne att måla i sitt kök en stund idag innan jag åker och hälsar på Martin och Kelly.
Jag saknar henne så jäkla mycket! Det gör liksom ont i mig varje gång vi pratar (jag ringer alltid och säger godnatt numera...), och hon inleder samtalet med att hon vill komma hem till mig...
Hon har blivit så väldigt mammig på sista tiden och det känns lite jobbigt i mig. När vi ska gå hem till Martin vid "bytesdags" får jag verkligen välja mina ord rätt för att hon inte ska bli ledsen.
Hon har det ju lika bra hos Martin som hon har det hos mig, det handlar väl bara om att mamma är mamma antar jag. Det vore allt annat än rätt att låta henne vara hos mig mer än hos Martin. Hon behöver honom och han behöver henne. Det är svårt det där med att leva som en splittrad familj, och inget jag direkt kan rekommendera...

Nähepp. Ha en härlig dag kära läsare!
With love/Cecilia

Inga kommentarer: