söndag 10 oktober 2010

Kvällen till ära...

... har jag varit oavbrutet tyst sedan min lilla prinsessa somnade i sin säng. Jag har hållit käften med andra ord. Detta händer ytterst sällan, inte ens de stunder jag varit helt utan röst har jag varit helt tyst. Känns bra faktiskt. ;)
Jag gnäller mycket om rösten nu men det är extremt handikappande för någon som jag. Folk har alltid bett mig vara tyst men nu när jag väl gör som de säger undrar de vad som är fel. Haha!

Kelly kom hem idag som jag antydde i inledningen. Hon sprang in med full höstmundering och kramade om mig innan hon tittade allvarligt på mig och frågade: Har du tappat rösten i skogen, mamma?
Ja, det kanske jag har gjort? Får ta mig en sväng i morgon... *s*
Hon var väldigt bestämd med att vi skulle titta på Landet för längesedan ikväll, och så blev också fallet. Inlevelsen hon hade gick inte att ta miste på, som hon tjoade och skrek vid varje spännande händelse...
Hon fastnade väldigt mycket vid det faktum att Lillefot förlorar sin mamma men att hon ändå lyckas kommunicera med honom via hjärtat. Tack kära filmförfattare. Den diskussionen var lite för mycket för mig just idag och jag tror INTE att hon blev nöjd med svaret... *ts*

Hon har blivit så fäst vid känslor nu och vi jobbar hårt med att kunna få henne att sätta ord på vissa känslor. Det är jättejobbigt för henne att se på filmer där någon förlorar en mamma eller en pappa, då börjar hon nästan gråta och slutar inte diskutera det på länge. Men jag antar att det är diskussioner som kommer komma förr eller senare och varför inte börja tidigt? :)
Ett nytt ord har lagts till i ordlistan sen sist - skitkul. Nåja, det är mildare än "jävlar" som hon var lite inne på för några veckor sen. Jag måste tänka på mitt språk!

Ikväll har jag blivit lite småkär - igen! Jag blir ofta kär i människors yttre har jag kommit fram till men inte lika ofta i det inre. Det är tur att jag inte är tillräckligt ytlig för att enbart nöja mig med utseendet, det är jäkligt viktigt att man har lite hjärna om man ska lyckas vända upp och ner på min tillvaro! ;)
Tillbaka till småkärandet. Kvällens offer heter - Harrison Ford. Ja, inte gubbversionen förstås, utan denna:


Förstår ni vad jag menar?! Vem har inte någon gång drömt om en svettig, smutsig hunk med muskler och vapen. Lägg till lite skäggstubb så är det klirrat! ;D

Nu ska jag sluta babbla (jag kompenserar liksom tystnaden med text...) och lägga mig!
XoXo/Cecilia

Inga kommentarer: