onsdag 24 november 2010

Den eviga kampen mot klockan

Hej på er!
Det är lite mycket nu. Lite för mycket. Jag vill så mycket. Jag måste ännu mer. Tiden räcker inte till och jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Egentligen är det väl inget större problem, det gäller bara den här veckan ut. Men ändå... Jag känner att kvalitetstiden med Kelly blir lidande för att jag är ostrukturerad och stressad och det gör mig ledsen!

Jag har henne bara hos mig en vecka i taget, en alldeles för kort vecka i taget. Vissa veckor känns fulländade men långt ifrån så många som jag skulle vilja. Oftast lämnar man henne ifrån sig med en stor klump i bröstet. Missnöjd över att man inte tagit tillräckligt mycket tillvara på veckan som gått. Att veckan har passerat fortare än nånsin utan att man hunnit göra ett dugg.

Jag blev erbjuden två jobbdagar i helgen. Valde att tacka nej till en, framförallt eftersom vi faktiskt har hela dagen uppbokad på annat håll men också för att jag måste få ta tillvara på min helg med Kelly.
På fredag blev jag tvungen att be mina kära päron hämta Kelly tidigare på dagis eftersom jag anser att det vore synd om henne att tillbringa nästan tolv timmar i sträck på dagis. Jag ska åka direkt från Ålem till jobbet och vidare hem till mormor på middag. Där väntar hela familjen inklusive Kelly och först då kommer jag få fredagsmysa lite med henne innan vi går hem och slänger oss i varsin säng.

Lördagen blir en heldag på Leos med Charlotte och barnen. Kanonkul för både mig och Kelly men ingen direkt kvalitetstid.
På söndag ska det hinnas med både Kalmar slott, julskyltning i köpingen och avlämning till pappa Martin = ingen kvalitetstid.

Vad som menas med kvalitetstid är nog ganska individuellt men för mig handlar det om att helt enkelt kunna gå till lekplatsen och leka en stund. Att kunna sitta tillsammans och måla eller bara mysa i soffan.
I vanliga fall när vi kommer hem från skola och dagis är det middag som ska lagas, ätas och sedan diskas, kvällsrutiner som ska avklaras och sedan är dagen slut. Det går för fort!

Jag kanske låter fånig men i skrivande stund är det just det här med bristen på kvalitetstid som tynger mig mest. Jag kanske borde vara tacksam över att jag missar personalpåhittet med bowling och middag i morgon och istället kan plocka fram julpynt och kanske få lite tid över för den där kvalitetstiden. ;)

Å andra sidan är jag ju chef över min tid och det borde inte vara så svårt att avstyra, omstyra och klämma in precis vad jag vill. Problemet är väl att det är lättare sagt än gjort, jag vill ju hinna med så mycket som möjligt och lägger ju själv detta stressiga schema varenda mammavecka. Det är mitt eget fel och det är väl just därför jag har så dåligt samvete. Jag får önska mig ett sprillans nytt, fläckfritt samvete i julklapp helt enkelt. Tomten?

Nåja, vi lever och mår bra både jag och Kelly. Det går toppen i Ålem och snart har jag bara två veckor kvar. Ofattbart...
Nu ska jag bädda ner mig och förbereda mig på ännu en ruskigt tidig morgon. Jag håller en tumme för att vi kan, ytterst långsamt och försiktigt förstås, cykla till dagis i morgon. Börjar vi en halvtimme innan utsatt avlämningstid borde vi hinna. :)
Sov så sött!
XoXo/Cecilia

BTW! Visst, det är kallt, halt och man travar runt med en ständig risk för att få något kallt i nacken... Fast jag kan ändå inte låta bli att känna mig liiiiite glad över första snön! ;D

Inga kommentarer: