lördag 13 november 2010

När ni minst anar det!

Heeej!
Jag har varit frånvarande längre än någonsin men kommer tillbaka när ni minst anar det. :)
Det har hänt mycket sen jag sist skrev i tisdags. Humöret är nog den största skillnaden och jag har faktiskt kommit fram till att mina humörssvängningar är helt normala för att tillhöra detta kön i kombination med att ha mycket i huvudet. *s*

Min första praktikvecka har varit så jäkla bra och för varje nytt ställe jag hamnar på blir jag mer och mer säker på att det är just det här jag vill jobba med. Barn - det bästa i livet! Det hade jag aldrig trott om mig själv för bara några år sedan, jag som tyckte barn var plågsamma och relativt hemska... *s*
Igår höll jag i min första "lektion". Tänkte samla lite pluspoäng och körde lite lek med ungarna. Helt okej men inte tillräckligt bra för att jag skulle känna mig nöjd. Prestationsångest tror jag det kallas... *s*
Det är perfekta tider för att befinna sig ute i skolan nu dessutom. Massor av roliga aktiviteter inplanerat som jag lyckligtvis nog kommer att få delta i. Cykelutflykter, Bruket-besök, bad på VP, luciaträning (älska!) och talangjakt är bara några av alla skojiga grejer som ska checkas av innan jag återvänder till de kalla klassrummen i Kalmar.

Nog om praktiken, mer om nuet.
Igår hade jag trevligt besök och förde djupa diskussioner om mig själv. Det är enormt svårt att försöka förklara mina blogginlägg, tankar och åsikter för någon som inte är insatt i mig, min personlighet och min bakgrund. Jag gjorde åtminstone ett tappert försök men tror att jag fick mig själv att framstå som något underligt. Nåja, jag är jag och jag gillar mig själv! :)

Efter några timmars sömn vaknade jag upp och insåg att jag faktiskt inte behövde stressa upp klockan fem. Underbart! Vi hade stora planer på att göra den här dagen till en fartfylld och rolig sådan och jag måste säga att vi lyckades!
Eftersom jag inte har hittat på särskilt mycket med prinsessan i veckan så planerade vi in en heldag med Vickan och Hannes i Kalmar. Leos lekland är ju det vanliga tidsfördrivet men idag bestämde vi oss för att utforska det nya stället: Lattjo-land.
Betyg: helt okej.
Positivt var att det var mindre, lättare att hålla koll på barnen och mer småbarnsanpassat, dvs. inte lika höga klätterställningar och rutschkanor. Men, jag tror ändå att vi håller oss till Leos i fortsättningen. :)

Dagen avslutades med middag hos oss, jag bjöd på resterna från gårdagens besöks-middag. Mycket flashigt... *s* Kelly var helt lyrisk och när jag trodde hon somnat ropade hon på mig. Jag kom in i sovrummet och där satt hon i sin säng, tittade på mig med hundvalpsögon och sa:
- Mamma, jag vill alltid, alltid att Hannes ska vara här.
Jag tror nog lilla Hannes känner detsamma med tanke på hans fina uttalande där han tillkännagav att Kelly minsann var hans bästa kompis. What can I say...! <3

Nu: välförtjänt sömn!
XoXo/Cecilia

Inga kommentarer: