söndag 10 juli 2011

Prinsessan Kelly - en alldeles särskild liten tjej

Jag måste få berätta om min härliga lilla tjej och hennes underbara personlighet. Hon har blivit så himla stor, det är nästan läskigt, och det märks i allt hon tar sig för.
Hon leker självständigt nu och tycker om att stänga in sig på sitt rum och plocka med alla sina leksaker (som för övrigt finns i tusentals...). Hon har börjat använda såna lillgamla uttryck och ordförrådet är längre inte att leka med.

Igår när jag skulle pussa Kim hejdå efter att vi varit där och hälsat på, spänner hon ögonen i oss och utbrister:
- Men mamma! Jag har ju sagt till er att man inte får pussas ute! Nån kan ju skratta åt er!
Ja, visserligen kan väl det stämma, hur kul det nu möjligen är med pussande människor. Haha!

Häromveckan när vi satt och åt så retades Kim lite med henne och hon blir irriterad.
- Sluta upp med det där! Annars säger jag till pappa! ropar hon.
- Och vad tror du pappa kommer göra då? säger Kim.
- Han kanske räcker ut tungan till dig!

Idag hämtade jag lilla fröken hos mina föräldrar efter jobbet och vi hade bestämt att vi skulle cykla hem tillsammans, hon på sin cykel och jag på min.
Det gick lite snabbt i en liten nerförsbacke och trots att hon kan bromsa så gjorde hon inte det. Hon störtade in i en betonggris varav bakhjulet lättade från marken och hon, i slowmotion, la sig över den där stenklumpen.

Betonggris

Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt när jag kollat att hon levde och mådde bra. Satte mig med henne i knäet och tittade på det lilla, lilla skrapsåret på knäet och gratulerade till hennes första cykelvurpa. Den första av många, som jag uttryckte det. Då log hon stort och var glad igen. :)
Barn slår sig ibland, det bara är så...

När vi var på väg till dagis nu i veckan kom jag på att jag hade glömt en hårsnodd (jag måste ju alltid sätta upp håret på jobbet ni vet) varav Kelly säger att jag kunde ju fått låna en av henne. Jag löste problemet på egen hand, det är tur jag jobbar i affär. ;)
Dagen därpå står vi och tar på oss skorna när Kelly plötsligt springer in i sitt rum och kommer tillbaka med en tofs.
- Här mamma, du får låna min tofs idag så du inte glömmer den igen!
Mitt lilla givmilda, omtänksamma hjärta. Det är totalt omöjligt att inte älska henne. <3

Nu är hon hos sin pappa och jag har spenderat kvällen på en filt i solnedgången på Oknö med Nathalie och hennes lilla hårboll. Värdefullt och underbart!
Nu ska jag lägga mig och ladda batterierna inför en intensiv måndag med lite jobb och mycket kärlek. <3
Sov sött!
XoXo/Cecilia

Inga kommentarer: