fredag 30 september 2011

Att förnya sig själv och sitt hem

Vi kom precis hem från en trevlig fredagkväll hos Vickan och Hannes runt hörnet där vi käkade tacos och drack lite vin i vanlig ordning såhär på mammafredagarna. Det måste man väl få unna sig? :)
Kim är på väg hem från jobbet och Kelly ligger nog redan och sover., Eller ja, alldeles för sent om man ser det så, men ibland får man tänja lite på gränserna tycker jag.


Jag har kommit in i en förnyelseperiod. Jag vill förnya massor i hemmet! Jag tycker att det är alldeles för rörigt, för mycket saker på för liten yta och för mörkt.
Min tanke från första början var ju att byta ut alla mina möbler mot nya, vita. Men så flyttade Kim in och med sig tog han sina svarta möbler. Vips så blev hela vardagsrummet fullt av fina, men alldeles för mörka möbler och jag har kommit fram till att vi måste byta ut lite för att jag ska få det som jag vill ha det och trivas ordentligt. :)
Tv-bänken och soffbordet ska bytas ut inom en snar framtid hur eller hur och då tänker jag handla vitt. Köksbordet och stolarna målade jag halvvita för ett år sedan (möjligen två, jag kommer inte ihåg så noga) men nu är det nya projektet att även måla bordskivan och sittdelen på stolarna vita.

Sovrummet går i någon furuliknande färg men det är helt okej!
Även Kellys rum ska få sig en uppfräschning och jag ska rensa ut mängder med leksaker som aldrig används och göra plats för en ny säng och ett nytt förvaringssystem. Har redan spanat in möbler på Ikea. ;)

Hemmet är jätteviktigt för mig och jag älskar att åka hem till folk och hämta inspiration. En vacker dag kommer jag ha det precis som jag vill ha det och då kommer jag ändå inte vara nöjd. För det är väl det livet går ut på - att aldrig vara helt nöjd? *s*

Jag har gått och blivit jätteförkyld och känner mig låg och febrig i huvudet. Jag hoppas att lite Kim, popcorn, film och cola ska bota mig så jag orkar umgås och gå på marknaden i morgon. Vickan och Hannes kommer hit på sconesfrukost och därefter kommer ett par kompisar från Kalmar hit med sina barn och går med oss ut på köpingen. Kommer bli mys! :)

Btw, jag har funderat massor och äntligen bestämt mig för att köpa mig en bärbar dator. Det kommer underlätta mitt pluggande här hemma något oerhört och jag kommer förhoppningsvis kunna göra ett bättre jobb med skolan. :) Den enda frågan just nu är; mini-pc eller en större?

Ha en fortsatt härlig fredagkväll!
XoXo/Cecilia

Jag älskar dig hjärtat / Kim

måndag 26 september 2011

Mamma Mu åker rutschkana

Har jag sagt hur mycket jag älskar Mamma Mu-böckerna? Jag är helt och hållet tokgalen i dom och älskar att läsa dom för Kelly!
Min syster lånade hem en av böckerna från biblioteket för några veckor sedan och först igår började vi läsa den. Mamma Mu åker rutschkana heter den och för er som inte läst den eller rent av aldrig hört talas om Mamma Mu, kommer här ett litet smakprov. Håll i er nu!

"Mamma Mu hasade ner en liten bit igen. Nu satt hon med bakbenen rakt fram och svansen rätt ut åt andra hållet. Hon blundade inte.
- MUU! Ett, två och treee...
Hon viftade med hornen.
- TJOHEJ, se på mej!"


"Ett väldigt brak och ett konstigt plåtspoink hördes över hela sjön. Mamma Mu landade med ett jätteplask i vattnet. Hon storskrattade."

"Men så vände hon sig om och tittade på rutschkanan.
-Va! Men oj! Titta Kråkan!
Kråkan stod med vingarna i sidorna.
- Ja, just det. Titta bara, sa han.
Mamma Mu reste sig upp ur vattnet.
-Rutschkanan rätade ut sig, sa hon sakta.
- KRAX! Vad var det jag sa, sa Kråkan.
- Den blev alldeles rak, Kråkan.
- Jag sa det. Jag sa det. Jag sa det från början... hörde du det!
Mamma Mu var mycket olycklig.
- Men rutschet står ju rakt ut! Barnen Kråkan. Barnen! De kan inte åka på en rutschkana som är rak, ropade hon.
Vattnet droppade från öronen. Hornen slokade."

Det bästa med böckerna är att det finns ett speciellt litet budskap i varje bok. I just den här står det att: "det viktigaste är i alla fall att barnen får leka". Underbart!

Baksidan av semestern

Idag på morgonen ställde jag mig på vågen och kunde konstatera att jag gått på mig nästan TRE kilo under semesterveckan. Det är alltså inte bara positivt att åka på semester till ett land med billig och god mat... *s*
Nu börjar alltså allvaret igen och jag är glad att jag har några påsar nutrilett kvar. Byta ut en måltid om dagen åtminstone, äta lite mindre portioner och motionera borde göra susen. :)

Nu ska jag äta lite grann här hemma hos päronen och sedan cykla hem med lillstumpan innan det är dags att cykla iväg till VP.
XoXo/Cecilia

söndag 25 september 2011

Tillbaka till vardagen!

Jag ville bara meddela att jag numera har återvänt hem till Sverige igen efter en helt underbar vecka i Turkiet med Kim. <3
Hur jag har haft det? Jo tack, det har varit... helt okej.
Vi har haft det varmt, soligt, ingen stress, inga klockor någonstans, sovmorgnar nästan varje dag, äventyr, shopping, mat, drinkar, mat, drinkar och... nämnde jag mat?
Vi tog tonvis med bilder och överlevde överraskande nog både flygresorna och slapp undan den fruktade turistmagen.
En och en halv dag av sju var det regn, och inte vilket regn som helst. Det var helt galet, åskade och öste ner i sådana mängder att vi bokstavligt talat höll på att regna bort. Ägarna till många källaraffärer hade haft vatten upp till knäna och ja, vi kan väl med rätta kalla det för monsunregn? *s*

Nej, jag ska faktiskt vara helt ärlig. Det har varit en fantastisk, oförglömlig vecka och jag längtar redan utomlands igen. :)
Bilderna håller nu på att laddas över till datorn och jag ska se om jag lyckas ladda upp en och annan liten filmsnutt ifrån Turklandet åt er nu ikväll. Om inte annat får ni hålla er tills jag orkar lägga upp alla bilder istället. ;)
Hoppas ni haft det kallt och jäkligt här hemma!
XoXo/Cecilia

fredag 16 september 2011

Uppsats om en ko

En tjej från klassen visade mig detta häromdagen och jag skrattade så jag tjöt. Vilken fantasi alltså! Lyssna och lär er saker ni aldrig tidigare vetat om kossor.


torsdag 15 september 2011

Tro eller inte tro - det är frågan

Godkväll!
Jag är sjukt trött just nu och ska strax hoppa i säng för lite skönhetssömn. I morgon blir en lång dag ute i naturen på Öland. Ska dit med klassen och titta på.... ja, vad var det nu? Fåglar och naturen antar jag eftersom det är vad vi läser om just nu. :P Kommer bli mysigt bara det är någorlunda bra väder. :)

På tal om Öland, jag har ju inte berättat om hur det gick på Må-bra-mässan i helgen! Jag vet att alla ni som läser inte "tror" på övernaturliga saker, på spådomar och sådant, men JAG gör det och tycker det är jättefascinerande!
Jag bokade in en tid hos en kvinna som spår i tarotkort och fick höra massor om mig själv och mitt liv. Det här är ett utdrag av vad jag fick höra:
Jag och Kim har tydligen haft ett tidigare liv tillsammans, därav en alldeles särskild connection. <3
En förlovning ligger inte långt bort i tiden och dessutom verkar det bli ett långt förhållande.
Barn kom också på tal men eftersom jag inte känner att tiden inte är rätt ännu så kommer det ta mellan 1,5 till 3 år innan vår lilla... son(!) anländer. Tack för sabotaget av den överraskningen liksom... ;)
Jag sätter gärna stor press på mig själv när problemen hopar sig men jag måste fokusera på att ta det lugnt emellanåt också och inte vara så otålig (vilket jag annars är expert på).
Jag fick ett kort med fem nycklar och ett kort med fem dörrar vilket tydligen innebar att jag står inför något som kan liknas vid ett äppelträd med mogen frukt - det är bara att plocka till sig av godheterna i livet.

Ja, en hel del annat kom också på tal men en allt ska man ju inte dela med sig av. :) Kim som annars är så skeptisk till sådant kom ut i chock efter allt han fått höra om sig själv. Omvänd? I believe so... ;)

Det var en fantastisk dag på alla sätt och vis och föredraget om tidigare liv väckte massor av spännande frågor. Tänk så mycket outforskade områden som finns runtomkring och i livet som vi inte har en aning om. Massor för mig att utforska i alla fall! :D

Vi plockade ju med oss Kelly ut till Oknö på lite mys i eftermiddag. Tur med vädret hade vi men jesus vilket humör hon får när hon är trött lilla primadonnan! Det har hon uppenbarligen fått från mig om jag får gissa... *s*
När vi äntligen kom hem efter mycket bök och stök stampade hon direkt in på sitt rum och tyckte synd om sig själv. Jag bad Kim börja med maten och skulle plocka med mig lilla fröken in till vår säng och vila lite. Där satt hon i son säng med handen bakom ryggen och började storgråta när jag stack in huvudet. "Jag ska bara göra en saaaaaak" snörvlade hon fram.
Orsak? Hon hade råkat slita bort en fjäder från drömfångaren som hänger på väggen vid hennes säng. Hon var helt förstörd för att hon hade tagit sönder den men självklart lugnade jag henne och fick henne på bättre tankar.
Såna saker är jättekänsliga, när hon tagit sönder något eller om man säger att hon varit dum om hon betett sig illa. Hon står inte ut med att få höra att hon varit dum eller elak, tar jätteilla vid sig och blir jätteledsen. Hon är en tuff mjukis den där Kelly, och jag älskar henne in i döden. <3

Haft Martina här på snabbesök och nu är det verkligen hög tid för mig att sova. Sov sött och dröm fina drömmar! Massor av kärlek och tankar till min fina Kim som jobbar natt. <3
XoXo/Cecilia

Pssst! Titta på den här filmen ta tillvara på budskapen, det kommer ni att må lite bättre av. :)

Cecilia om att se klart

Hej på er!
Idag har jag varit effektiv måste jag säga. Gick upp tidigt idag för att få iväg Kelly till dagis för några timmars barnledighet såhär mitt i mammaveckan. Under den tiden har jag hunnit klippa håret, gått en runda påköpingen, handlat, experimenterat och skickat in min hemlaboration.
Snart hämtar vi upp Kelly och tänkte dra ut till Oknö för lite utemellis och lek. Om det inte får för sig att börja regna igen... *s*

Häromdagen vart jag och hämtade mina glasögon som jag så noga valt ut och testat fram. Ja, jag vet inte om jag nämnt det i bloggen men jag ser ju så jäkla dåligt. Fick domen att jag är långsynt och alltså ser illa på långt håll. Därav ett par snygga glasögon som ska användas vid behov. Helst hela tiden kanske men det känns ju så jäkla ovant och konstigt och... i vägen liksom. Så jag tänker främst använda dom när jag sitter framför teven, på föreläsningar, kör bil eller i andra liknande situationer som kräver extra bra syn. ;) Jag ser numera klart på omgivningen alltså.
Bild utlovas till ett senare tillfälle (jag har inte min vanliga dator inkopplad just nu vilket innebär noll bilder på hårddisken än så länge...

Åh, jag har ju varit och inhandlat en ny kamera också! Så nu kan jag börja fotografera och lägga ut bilder igen. Jag har minsann inte glömt Kolmårdenbilderna, det faktumet att inga bilder kommit ut än beror enbart på detta hårddisks-problem. *s*

Igår hade vi finbesök på middag. Vickan och Hannes kom hit och käkade potatis, pestobiffar och gräddsås. Underbart med husmanskost I must say! De fungerar så bra ihop de där små barnen och bråkar mindre och mindre för varje gång tycker jag. :)

Nu är det dags att slänga ihop ett par mackor till mellanmålet. Jag hoppas ni får en härlig eftermiddag, för det ska jag ha! :)
XoXo/Cecilia

torsdag 8 september 2011

Ett litet snack om dåliga tankar

Jag har funderat lite på hur lätt det är att falla ner i dåliga tankar.
Har man varit med om något negativt, något som verkligen krossat ens hjärta så är det såklart lätt att gräva ner sig i de dåliga känslorna av det. Vad man egentligen kanske borde tänka på är att varje liten sak som händer i livet, händer av en anledning. Det är det som formar en som person.
Man måste vara med om bra saker, dåliga saker, få uppleva kärlek, hat, glädje, sorg, svek, tacksamhet, ensamhet, lycka och uppgivenhet för att kunna bli en erfaren människa.
Man måste själv få göra fel för att lära sig något utav det. Man måste bli felbehandlad för att lära sig behandla andra annorlunda. Man måste bli sviken för att lära sig att inte vara naiv. Man måste få uppleva sorg för att kunna uppskatta de glada stunderna. Man måste få uppleva hat för att kunna känna kärlek. Alla små nödvändiga delar behövs för att lära sig om livet.
Man måste våga lita på människor, även om man måste vara realistisk. En viss tillit måste man våga ha, annars kommer man aldrig kunna ha med människor att göra på ett annat plan än det ytliga.
När man är oerfaren och naiv är det kanske lätt att ta folk för givet. Att man litar för mycket på människors omdöme. Men man kommer förr eller senare få ett smärtsamt besked: att släppa tilliten helt fri är ungefär som att lägga sig naken på motorvägen. Förr eller senare kommer man att bli påkörd.

Tillit är en speciell fråga för mig. Det är den viktigaste delen av alla sorters relationer, vänskapliga som romantiska. Man måste lita på sina vänner för att kunna dela med sig av sina innersta hemligheter. Man måste lita på sin partner för att kunna bygga vidare på relationen. Är man öppen och ärlig kommer man komma långt.
Man måste lita på sig själv och sitt eget omdöme. Gör man inte det kommer man inte kunna lita på någon annan heller. Detsamma gäller kärleken. Om man inte kan se sig som värdefull i sina egna ögon, kommer man inte heller kunna se sig som värdefull i någon annans. Därmed föds osäkerheten och svartsjukan och det onda hjulet har snurrats igång.

Nu kanske många frågor snurrar i ditt huvud men jag kan ärligt tala om att det här inlägget inte handlar särskilt mycket om mig själv och mina relationer.
Man måste våga för att vinna. Jag har vågat och jag kommer att vinna. <3

Att komma igång efter sommaren

Nu är hösten mer eller mindre här. Det blir mörkt tidigare, det är kyligt om kvällarna, det regnar mer och höstdepressionerna börjar smyga sig på lite här och där. Eller ja, inte för att jag är särskilt deprimerad men visst känner jag att hela sinnesstämningen ändras till den lite mer negativa när mörkret börjar tränga sig på. Ogilla!

Då tycker jag att det är viktigt att man börjar ta hand om sig själv lite! Det är där träningen kommer in i bilden. ;) Jag försöker röra lite mer på mig, i måndags var jag på vattengympa och ikväll kör vi på simning. Det är underbart att simma omkring och låta tankarna rinna av en som vattnet när man går upp.
Det finns såklart mycket annat man kan göra för att lätta upp humöret. Umgås med vänner till exempel. Att få laga middag tillsammans med en eller flera vänner, ta en lång promenad, baka paj och mysa i soffan framför någon av alla roliga teveprogram som alltid kör igång på höstkanten. Ja, precis så ska det vara och precis så gjorde jag med min kära Nathalie igår. Jag blev som en ny människa. :)

På lördag ska vi åka till Öland med ett gäng brudar för att gå på Må-bra-mässa. Det ska bli så jäkla intressant! :)

Nu skiner solen och jag tror minsann att det är dags att gå ut och ladda batterierna. Jag måste hem (ja, för jag har ju bänkat mig framför päronens dator) och packa upp de sista futtiga lådorna med grejer så vi kan njuta fullt ut av vår "nya" , fina lägenhet. :)
Ha en underbar dag!
XoXo/Cecilia

Jag kan förklara...

... varför jag inte har skrivit en endaste rad på två och en halv vecka. Tro mig, jag har verkligen saknat bloggandet, det känns liksom som om hjärnan överbelastas och man hittar inget lika hjälpande alternativ för att ventilera.
Förklaringen: Vi har inte haft något internet hemma!
Nej, precis så är det. Jag sa upp mitt abonnemang på Tele2 i maj och sista veckan i augusti (flera dagar innan det nya skulle aktiveras) slutade det att fungera. Typiskt! Men nu äntligen har vi fått igång det nya nätet från Telia efter en hel del krångel med diverse dosor, sladdar, felkopplingar och telefonsupport. Tack och lov för att min pappa är så jäkla haj på tekniska grejer! :)

Kim har flyttat in på heltid nu, idag gjorde vi en adressändring och de sedan långt tidigare borttappade lägenhets- och portnycklarna är nybeställda, betalda och hämtade. Vi tog oss ett snack med bostäder om mitt ruttna parkettgolv i vardagsrummet och jag fick ett nummer till en besiktningsgubbe som ska komma och kolla läget. Jag vill inte behöva pussla längre efter dammsugning... *s*

Ja, nu är jag ju alltså sambo igen och det känns jättebra! Självklart har det blivit en viss omställning eftersom jag är van vid att vara ensam och samtidigt vara både mannen och kvinnan i hushållet. *fnissar* Men känslan av att komma hem på kvällen och veta att man faktiskt har någon där hemma att prata med, att kramas och pussas med. Den känslan är helt klart ovärderlig!
Det blir ju såklart också en viss förändring dom veckorna vi har Kelly hemma. Varken hon eller jag (inte Kim heller för den delen) har väl riktigt vant oss fullt ut vid det här kompletta familjelivet men det är något vi alla kommer att bli helt och hållet vana vid med tiden.

Jag har funderat på mina humörssvängningar de olika veckorna. När Kelly är hemma är jag mer lättretlig och irriterad än vad jag är när hon är hos Martin. Missförstå mig inte nu, det handlar definitivt inte om Kelly! Jag älskar att ha henne hemma och skulle göra vad som helst för att få ha henne på heltid.
Det handlar mer om mitt problem med att dela med mig av ansvaret och att inte bli tvungen att ha den där kontrollen. Jag är ett sånt sjukt jävla kontrollfreak och måste känna att jag har stenkoll på läget för att vara lugn och tillfreds med tillvaron.
Inte nog med att hela lägenheten de senaste veckorna har sett ut som en totalt bombnedslag, nu finns ju dessutom ännu en röst som ska höras. Självklart är det så det ska vara, jag är bara inte van vid det. Jag är inte van vid att mina metoder och mina synsätt blir ifrågasatta och utmanade, därför blir jag lätt irriterad. Jag har helt enkelt problem med att dela med mig av Kellys uppfostran. Jag har ju varit den enda ansvarige i mitt hem innan och nu plötsligt förväntas jag dela med mig. Jag tror att det är något jag behöver, släppa ifrån mig lite av ansvaret.
Jag ser det som något jag själv måste jobba med. Att Kim finns till hands är enbart positivt! Jag älskar att ha honom boende hos mig och är jätteglad att han bryr sig så mycket om Kelly som han gör. Vi är bortskämda vill jag lova. ;) <3

På många andra sätt är det också jätteskönt att han har flyttat hit! Tillvaron blir lite mindre rörig när man har sitt hem på ett och samma ställe och inte längre behöver byta med jämna mellanrum. Hans lägenhet ska besiktas på måndag och därefter är den borta ur bilden. :) Det enda negativa är ju att jag inte längre har någon tillflyktsort i Kalmar. *ts*

Inte nog med det, jag känner mig mycket tryggare nu när jag inte längre är ensam. Jag vet att han gör vad som helst för att vi ska känna oss trygga där hemma, så till alla otäckingar som planerat att överrumpla mig med oväntade besök: det är ingen idé. Jag har numera en personlig livvakt. ;)

Ja, jag älskar mitt liv. Jag känner mig hel. Jag har allt jag vill ha. Jag är lycklig. <3