torsdag 13 oktober 2011

Tankar från en föreläsning

Man hinner tänka många tankar under en matteföreläsning, tro mig. Jag sitter och kämpar de första timmarna och lyckas faktiskt engagera mig något sånär när jag märker att jag förstår vad läraren pratar om, men när lunchen passerat och vi bänkar oss för tre timmars återstående matte så börjar uppmärksamheten att tryta och dagdrömmandet tar vid.



Och när jag börjar bli rastlös så börjar benknäckarbegäret snurra igång i mig och det krävs enormt stor möda för att inte börja knäcka varenda liten kroppsdel jag har.

Jag har nämligen en dålig ovana att knäcka mina fingrar, knän, rygg, nacke, handleder, ja allt som går att knäcka för att vara ärlig.
Jag vet ju själv hur korkat det är och det är först när jag märker besvären efter flera års knäckande som jag nu på fullt allvar bestämt mig för att sluta. Jag skyller allt på Tom och Jerry. Hade det inte varit för deras knäckande innan varenda pianospelning hade jag som ett oskyldigt litet barn aldrig provat och börjat fascinera mig för detta underbara(?!) fenomen... *s*





Jag jämför det lite med att sluta röka, bortsett från att mina knäckande kroppsdelar sitter fast på min kropp... Det är en jäkligt svår utmaning vill jag lova men vad gör man inte för att slippa bli en vandrande pinne innan jag fyllt trettio. Om ens en vandrande... mer troligt en pinne, stel och orörlig. *hemska tanke*


Jag tycker det är jättespännande att sitta och prata med någon som har upplevt och gjort saker som jag själv aldrig gjort. En tjej från förra klassen som jag umgicks lite med förut hade flyttat runt, bott i Australien, gjort lumpen och massor av såna där häftiga grejer. Idag satt jag och pratade med en tjej på lunchrasten som också flyttat runt massor, jobbat runt i Sverige och pluggat lite här och där.


När jag funderar tillbaka så var det där precis vad jag ville med mitt liv också. Att få flytta runt, bo på olika ställen, prova på olika yrken, resa och uppleva världen. Det är såklart inte försent, jag har alla möjligheter och chanser i världen att få uppleva världen med de jag älskar och det är helt klart mer märkvärdigt än att uppleva den på egen hand.

Nej, jag skulle aldrig byta bort det jag har idag. Inte för något i världen. <3


Jag har också hunnit fundera på min yrkesframtid. Jag vill verkligen bli lärare, där har jag inga tvivel. Det finns så många möjligheter att vidareutbilda mig till specialpedagog och andra spännande och givande saker.

Jag vill jobba med barn för att få chansen att forma dem till fina och självständiga individer och för att ge dem en trygg och bra grund att stå på. Som lärare är man, bortsett från familjen och vännerna, en av de viktigaste personer i ett barns liv och med en bra lärare kan man få en otroligt bra startbana i livet.

Jag vill bli psykolog för att kunna förstå andra och mig själv bättre.

Jag skulle vilja lära mig mer om alternativmedicin och sådana metoder eftersom jag själv haft så mycket med det att göra i mitt liv. Det är ett område som verkligen intresserar mig!

Sist men inte minst drömmer jag om att få åka till Afrika och volontärjobba på ett barnhem eller liknande. Att få vara med och bygga upp skolor för alla fattiga och utsatta barn där, att få känna att jag gör en bra insats för någon annan. <3


Det känns som att jag blir mer och mer vilsen ju äldre jag blir just för att valmöjlighetsdjungeln blir så mycket större ju längre in i livet jag kommer. Samtidigt känner jag att jag hittar mig själv mer och mer för varje dag och alla delar som varit så avlägsna och abstrakta innan har liksom kommit närmre och fallit på plats. Jag har blivit tryggare i mig själv men jag gissar att jag ändå har långt kvar innan jag blivit som de där självdistanserade, trygga 50+arna. ;)


Martina var nyss förbi och sa hej och det är en tjej som alltid kommer stå mig nära. Jag älskar alla mina vänner och skulle inte vilja byta bort dem för allt i världen.

Min fina pojkvän sitter här bredvid mig i soffan och spelar tv-spel. Han är en av de intressantaste personer jag känner och tillsammans med honom lär jag mig något nytt varje dag. Både om mig själv och om livet. Jag är så glad att han finns i mitt liv! <3


Min lilla Kelly-stumpa ligger i sin nya, fina säng och hostar i sömnen. I morgon har vi sovmorgon och det är något vi alla behöver. I morse när jag väckte henne var hon besvärad och frågade varför vi måste gå upp mitt i natten - det var ju fortfarande mörkt ute!

Igår hade hon och en av henne dagiskompisar varit olydiga och smugit in i ett rum där de inte fick vara. Där hade de klottrat hela armarna fulla med tjusiga motiv och vem kan klandra dem nu när tatueringar är så vanligt på oss vuxna? *fnissar*

Kim hade lovat att inget säga men så fort jag kom hem sprang hon och berättade att hon hade gjort något hon inte fick göra. Jag hoppas hon fortsätter vara lika ärlig när hon blir tonåring... ;)


Nu har jag skrivit alldeles för mycket men det var välbehövligt! Nu är det snart läggdags och jag önskar er en härlig natt!

XoXo/Cecilia

Inga kommentarer: