onsdag 23 november 2011

När tillvaron känns lite jobbig

Det har varit så jäkla mycket nu ett tag. Det är skola, det är flytt, det är tentor, det är pengar, det är ganska mycket helt enkelt...
Jag tappar lätt fotfästet och sjunker ner under ytan när jag känner att jag inte har kontroll på saker och ting i min tillvaro. Simmar på för att hålla mig upp och hittills har jag lyckats med att andas.

Vi har nu knappt tre dagar på oss att få ordning i lägenheten så att det är helt klart inför flytten. För helgen kommer vi spendera på bortaplan i stort sett och kommer inte ha mycket tid över för flyttpackning och städning. Vi har grävt vår egen grav så att säga, och ja, vi får skylla oss själva.

Jag har börjat tentaplugga nu, skriver ju sista mattetentan på måndag nästa vecka och tänker klara den till varje pris. Jag vägrar ha kvar min lärare i mitt liv och jag vägrar fortsätta med matten. Vi kommer dessutom få reda på om vi klarat omtentan vi gjorde i lördags, eller inte... *biter mig i kinden*

Jag funderar på att sälja min bil. Kim säger att jag kommer få bra betalt för den just för att den är gammal, liten och bensinsnål, inte gått alls långt för sin ålder, nyrenoverad och nyskattad. Javisst, kanske lyckas få en del för den men vi är ju ganska beroende av att ha varsin bil...
Kim måste kunna ta sig till jobbet och jag känner att det blir ganska jobbigt i längden att pulsa fram i snön (om det kommer någon i vinter överhuvudtaget) med Kelly över halva köpingen för att lämna på dagis och sedan pulsa vidare till busstationen och hinna med bussen till Kalmar. För det är så det skulle bli...
Jag cyklar absolut inte på vintern eftersom jag vägrar att dö och visst, långa promenader i snö till och från vart-man-nu-än-ska skulle nog göra min kropp till en to-die-for, och det är väl å andra sidan trevligt... Men med tanke på min inställning till tiden så skulle det bli kaos, varenda eviga dag. Nej, vi behöver två bilar. Eller försöker jag bara intala mig det för att slippa sälja den? Jag vet inte...

Nåja, det är en del i tillvaron nu som tynger mig, men vafan... Det är väl egentligen bara att ta tjuren vid hornen och fortsätta kämpa. Det är ju snart jul. ;)

Och på tal om jul. Jag låg och läste Coops Mersmak-tidning igår och hittade en liten notis om pepparkakor jag tyckte lät rätt kul. Kolla!

"Vi har ätit pepparkakor ända sedan 1300-talet och kanske sedan ännu längre tillbaka." ... "Kakorna bakades ofta av nunnor och vid alla möjliga festligheter, inte bara till jul. De ansågs vara hälsobringande - antagligen på grund av sina kryddor - och såldes som medicin, bland annat för att bota dåligt humör. Sedan dess lever myten att pepparkakor gör dig snäll."Det lät väl som en väldigt bra medicin tycker jag! ;)
Nä, nu kommer strax Martina förbi för att äta lunch. Hon är och praktiserar på skolan här runt hörnet och jag sitter ju bara här med alla mina måsten. Man måste få unna sig ett avbrott ibland (trots att jag inte ens börjat plugga) för att orka. :)
Ha en härlig onsdag!

måndag 21 november 2011

Vägskäl i livet

Jag funderar mycket just nu. Funderar på vart jag varit om jag valt den andra vägen i de otaliga vägkorsningar jag har kommit till i livet. Jag kanske inte hade haft Kelly? Kanske inte ens bott kvar i hålan. Jag kanske inte hade haft mina fina vänner. Kanske aldrig träffat Kim...!
Även om en del val har varit jobbiga just då så är jag väldigt glad att jag valt som jag gjort. Att jag har valt rätt. Därigenom har jag ju kommit ända hit och blivit den jag är. Jag är nöjd med mitt liv. Hur skulle jag inte kunna vara det?

Min hjärna fylls av jobbigt trassel ibland och jag börjar tänka på livet. Fundera på såna här saker... Men jag kommer alltid fram till samma slutsats; jag är lycklig för den jag är och för allt jag har. Jag skulle inte vilja byta tillvaro med någon annan. Jag mår bra. <3 Med de orden önskar jag alla en härlig måndag! Jag ska spendera några timmar i skolan och sedan blir det fika och mys med familjen hemma hos söta Linda.
Puss & kram

söndag 20 november 2011

Tentor och härliga uppvaknanden

Sitter här med nymålade, röda naglar och planerar att lägga mig tidigt. Och klockan är redan över tio. Lite sent för de tankarna då antar jag... *s*

Idag har vi packat jättemycket här hemma, Kim och jag. Kelly kom hem till oss redan igår så hon fick åka hem och leka med mormor och moster lite medan vi sysselsatte oss med bananlådor och garderober. Nu är det kalt på väggarna och flera garderober är tömda på diverse grejer. Skönt som bara den att vi äntligen kommit igång inför flytten på allvar!

Jag har pluggat järnet hela denna veckan och skrev omtentan i aritmetik och geometri igår. Jag vet inte hur den gick och vågar inte hoppas på för mycket men det kändes som att jag kommer få tillräckligt med poäng för att bli godkänd. Hoppas, hoppas, hoppas för jag orkar verkligen inte göra om den en gång till...!

I morgon drar pluggandet igång inför nästa mattetenta i algebra. Jag tänker verkligen kämpa hårt hela veckan för att sedan kunna njuta av helgen som kommer, för den är full med äventyr och fantastiska påhitt. Vi ska till Kalmar och julklappsshoppa, besöka jul på Kalmar slott och spendera lördagkvällen med julbord på O'learys. Oh yeah vad jag längtar!

Idag fick jag en efterlängtad sovmorgon. Kim gick upp med Kelly och jag fick ligga och sova sött till klockan halv elva! Då kom de in med frukost och massa kärlek och jag kunde inte önskat mig en bättre början på söndagen. Jag älskar min lilla familj så mycket! <3

Dags att sova. Jag tar bussen till Kalmar klockan åtta i morgon bitti och måste se till att vara någorlunda utvilad tills dess. Förberedelse inför tisdagens redovisning väntar... *suckar*
Sweet dreams!

söndag 13 november 2011

Kelly vs. Kim

Kim : När får jag en puss och en kram som du lovade?
Kelly: Du får vänta, om du tjatar så får du ingen!

Kim börjar låtsasgråta, Kelly suckar och tittar snett på honom.

Kelly: Om du gnäller så får du ingen alls!

Ja, vad kan vi konstatera av detta? När barnen börja bli så stora att de använder det du säger, emot dig, då borde man nog tänka över sina strategier. Hahah!

Kellys egentliga budskap: IN YOUR FACE!

Om att dyka ner i det där med oundvikliga problem

Klockan är mitt i natten och vi ska strax hoppa i säng.
Nu har det ju hunnit bli fars dag så till alla bra pappor i världen säger jag: Heja er! :)

Lördagen spenderades på Vattenpalatset med Kim, Kelly, Vickan och Hannes och efter flera timmars lek och plask tog vi en lathetspizza med oss hem och chillade framför Björnbröder på Disney channel. Det är en fin film!

Björnungen Koda förlorar sin mamma när hon blir dödad av jägaren Kenai (stavning?) som sedan förvandlas till björn. Han berättar senare för Koda att hans mamma inte kommer att komma tillbaka och där börjar tårarna rinna på alla oss blödiga typer. *fniss*
I slutet av filmen kommer Kodas mammas ande ner till jorden för att sedan vandra upp till himlen igen. Kelly och jag kommer in i en djup diskussion om döden och hon kunde inte förstå varför hon inte stannade kvar hos sin unge.
Jag berättade att hon gick tillbaka upp till himlen för att det är dit man kommer när man är död (lite pedagogisk måste man ändå vara).
Kelly kunde ändå inte förstå varför mamman kom ner till jorden så jag förklarade att hon ville komma ner och hälsa på Koda innan hon försvann.
Efter en liten stund säger hon om en kompis på dagis: men x mamma har aldrig kommit ner från himlen och hälsat på!

Total förvirring från min sida eftersom jag inte visste att x mamma var död och för den delen hade jag absolut inget svar på det. Stackars, stackars barn som förlorar en älskad förälder! Föräldrarna är de viktigaste delarna i ett barns liv, hörnstenarna i deras tillvaro.
Jag hoppas att jag aldrig på något sätt måste skiljas från Kelly innan hon är en vuxen, självständig kvinna med familj och många vänner. Då vet jag åtminstone att hon kommer få mycket stöd från sin omgivning och på så sätt klara min bortgång bättre.
Usch, döden skrämmer mig jättemycket, framför allt eftersom den är oundviklig!

Nu är det läggdags! I morgon är ännu en underbar, ledig och skolfri helgdag att ta vara på!
Godnattpuss

fredag 11 november 2011

Livet som jag ser det

Jag sitter på bussen på väg in till skolan den sista dagen för den här veckan. Ni anar inte hur skönt det ska bli att,äntligen få bara ledig i ett par dagar och jag tänker inte ägna en sekund åt matte... *s*
Jag har så mycket trassel i huvudet just nu så jag vet inte vad. Jag har inte ens börjat ta tag i flytten än, jag har massor av lådor att hämta på Konsum (om de ens är kvar nu, skulle ju hämtat dom för typ en vecka sen...) så jag måste väl åka och hämta dom...
Jag vet att vi är två som ska flytta men jag är så petig och vill ha allt fint förpackat och uppdelat i lådor så jag vet vart jag har allting när jag ska börja packa upp i nya lägenheten. Det finns väl inget värre än att inte hitta det man behöver?!
Så jag får skylla mig själv att det känns så stressigt...

Jag och Camilla satt på biblioteket i över åtta timmar och jobbade med läroboksgranskningen igår, kom hem och betedde mig illa vilket resulterade att Kim inte hade någon lust att fortsätta försöka kommunicera med mig, pusslade ett jättepussel med Kelly och ägnade resten av kvällen åt att räkna matte.
Nu vet jag åtminstone vad det är jag inte förstår och enligt min lärare så är det ett steg i rätt riktning.

Jag vill så gärna vara det där lilla extra; en duktig student , världens bästa mamma, en perfekt flickvän, en bra vän, ha det rent och snyggt hemma, vara vältränad och snygg, ha ett jobb så jag tjänar mycket pengar vid sidan av pluggandet, vara pigg och glad jämt. När man inser att man faktiskt inte lever upp till ett enda av de där målen så börjar det bli lite jobbigt. Vilken ände ska jag börja i?
Kelly är ju bara hos mig varannan vecka så självklart är det viktigast att se till att vara en bra mamma under de veckorna.
Och för att Kim överhuvudtaget ska stå ut med mig behöver jag se till att vara någorlunda pigg och glad och slopa mitt dåliga humör.
Mina vänner är superviktiga för mig så jag måste även prioritera dem!
Resten är egentligen jäkligt oviktigt.

Jag börjar få eksem på händerna igen vilket tyder på att det är lite väl mycket just nu. Jag måste försöka tagga ner lite, börja sova mer och lära mig att släppa alla måsten ibland om jag ska överleva resten av det här året. Man måste börja någonstans.
Om kvällarna känner jag mest att jag skulle vilja dra täcket över huvudet och tjuta tills jag somnar men det funka liksom inte...
Jag behöver dumpa min negativa inställning och inse att jag faktiskt har valt att sätta mig i den här situationen själv. Det enda jag kan göra är att bli lite bättre på planering och sluta tycka synd om mig själv.

Jag ber om ursäkt för allt gnäll men jag behövde ventilera lite


Nu är det dock fredag och det är äntligen helg! Jag ska bara njuta av ledigheten och umgås med familjen och lite vänner. Det ska bli förbannat underbart! :D
Ha det så härligt idag!
Puss & kram

torsdag 10 november 2011

Inte min grej...

Jag är vaken, allt annat än pigg men jag är åtminstone i skolan nu för en hel dags pluggande med min gruppmedlem Camilla. Vi är ute i god tid inför en läroboksgranskning som egentligen ska vara inskickad först nästa fredag. Men eftersom vi båda ska göra omtenta på lördagen därefter så ville vi vara klara så vi har hela nästa vecka på oss att plugga. Smart va? ;)

Jag satt och räknade algebra igår och kände paniken komma krypande. Jag fattar verkligen inte varför vi ska kunna avancerad matte när vi bara ska undervisa en hög småungar i matte. Jag förstår det verkligen inte, och då blir det såklart inte lättare att förstå heller... Nej, matte är verkligen inte min grej...

Samtidigt ska vi börja flyttpacka och få i ordning inför flytten eftersom vi ska vara ute ur vår lägenhet om bara tre veckor. Ja, just nu är det lite för mycket för min hjärna och jag vet inte hur jag ska kunna sålla ut informationen och vilken ände jag ska börja i. Jag orkar bara inte just nu...

Men, jag tänker kämpa på för att klara alla mattetentorna. Klarade jag kemin efter en veckas pluggande så ska jag nog klara det här också!

onsdag 2 november 2011

Kärlek vs. hat är vardagsmat

Folk snackar om vad som är rätt och fel.
Folk letar fel på allt och alla.
Folk skyller på varandra som barnungar på dagis.
Folk snackar om vems som är vems.
Folk snackar så jävla mycket skit.

Världen hade varit en jävligt mycket bättre plats att leva på om alla kunde lägga ner det där med att maniskt hata varandra bara för att man är si eller så. Världen skulle vara en mycket bättre plats om alla kunde sluta hålla så förbannat mycket på vad som är vems och vem som har rätt till vad.
Det finns så jävla mycket annat vi behöver lägga energi på. Så mycket annat som skulle kunna förändra världen.

Alla tycker vi olika och alla har vi rätt till en egen åsikt men jag kan verkligen inte förstå vad som är så jäkla bra med att hata varandra. Det är hatet som föder krigen, som föder missär och som påbörjat människans undergång.
Hade vi lagt mer energi på att försöka hjälpa varandra och att försöka respektera varandra så är jag övertygad om att världen hade varit en mycket bättre plats...
Med hat kommer man ingen vart.
Med kärlek kan man vinna allt. :)

När jag blir stor ska jag bli Gud...