fredag 11 november 2011

Livet som jag ser det

Jag sitter på bussen på väg in till skolan den sista dagen för den här veckan. Ni anar inte hur skönt det ska bli att,äntligen få bara ledig i ett par dagar och jag tänker inte ägna en sekund åt matte... *s*
Jag har så mycket trassel i huvudet just nu så jag vet inte vad. Jag har inte ens börjat ta tag i flytten än, jag har massor av lådor att hämta på Konsum (om de ens är kvar nu, skulle ju hämtat dom för typ en vecka sen...) så jag måste väl åka och hämta dom...
Jag vet att vi är två som ska flytta men jag är så petig och vill ha allt fint förpackat och uppdelat i lådor så jag vet vart jag har allting när jag ska börja packa upp i nya lägenheten. Det finns väl inget värre än att inte hitta det man behöver?!
Så jag får skylla mig själv att det känns så stressigt...

Jag och Camilla satt på biblioteket i över åtta timmar och jobbade med läroboksgranskningen igår, kom hem och betedde mig illa vilket resulterade att Kim inte hade någon lust att fortsätta försöka kommunicera med mig, pusslade ett jättepussel med Kelly och ägnade resten av kvällen åt att räkna matte.
Nu vet jag åtminstone vad det är jag inte förstår och enligt min lärare så är det ett steg i rätt riktning.

Jag vill så gärna vara det där lilla extra; en duktig student , världens bästa mamma, en perfekt flickvän, en bra vän, ha det rent och snyggt hemma, vara vältränad och snygg, ha ett jobb så jag tjänar mycket pengar vid sidan av pluggandet, vara pigg och glad jämt. När man inser att man faktiskt inte lever upp till ett enda av de där målen så börjar det bli lite jobbigt. Vilken ände ska jag börja i?
Kelly är ju bara hos mig varannan vecka så självklart är det viktigast att se till att vara en bra mamma under de veckorna.
Och för att Kim överhuvudtaget ska stå ut med mig behöver jag se till att vara någorlunda pigg och glad och slopa mitt dåliga humör.
Mina vänner är superviktiga för mig så jag måste även prioritera dem!
Resten är egentligen jäkligt oviktigt.

Jag börjar få eksem på händerna igen vilket tyder på att det är lite väl mycket just nu. Jag måste försöka tagga ner lite, börja sova mer och lära mig att släppa alla måsten ibland om jag ska överleva resten av det här året. Man måste börja någonstans.
Om kvällarna känner jag mest att jag skulle vilja dra täcket över huvudet och tjuta tills jag somnar men det funka liksom inte...
Jag behöver dumpa min negativa inställning och inse att jag faktiskt har valt att sätta mig i den här situationen själv. Det enda jag kan göra är att bli lite bättre på planering och sluta tycka synd om mig själv.

Jag ber om ursäkt för allt gnäll men jag behövde ventilera lite


Nu är det dock fredag och det är äntligen helg! Jag ska bara njuta av ledigheten och umgås med familjen och lite vänner. Det ska bli förbannat underbart! :D
Ha det så härligt idag!
Puss & kram

Inga kommentarer: