onsdag 23 november 2011

När tillvaron känns lite jobbig

Det har varit så jäkla mycket nu ett tag. Det är skola, det är flytt, det är tentor, det är pengar, det är ganska mycket helt enkelt...
Jag tappar lätt fotfästet och sjunker ner under ytan när jag känner att jag inte har kontroll på saker och ting i min tillvaro. Simmar på för att hålla mig upp och hittills har jag lyckats med att andas.

Vi har nu knappt tre dagar på oss att få ordning i lägenheten så att det är helt klart inför flytten. För helgen kommer vi spendera på bortaplan i stort sett och kommer inte ha mycket tid över för flyttpackning och städning. Vi har grävt vår egen grav så att säga, och ja, vi får skylla oss själva.

Jag har börjat tentaplugga nu, skriver ju sista mattetentan på måndag nästa vecka och tänker klara den till varje pris. Jag vägrar ha kvar min lärare i mitt liv och jag vägrar fortsätta med matten. Vi kommer dessutom få reda på om vi klarat omtentan vi gjorde i lördags, eller inte... *biter mig i kinden*

Jag funderar på att sälja min bil. Kim säger att jag kommer få bra betalt för den just för att den är gammal, liten och bensinsnål, inte gått alls långt för sin ålder, nyrenoverad och nyskattad. Javisst, kanske lyckas få en del för den men vi är ju ganska beroende av att ha varsin bil...
Kim måste kunna ta sig till jobbet och jag känner att det blir ganska jobbigt i längden att pulsa fram i snön (om det kommer någon i vinter överhuvudtaget) med Kelly över halva köpingen för att lämna på dagis och sedan pulsa vidare till busstationen och hinna med bussen till Kalmar. För det är så det skulle bli...
Jag cyklar absolut inte på vintern eftersom jag vägrar att dö och visst, långa promenader i snö till och från vart-man-nu-än-ska skulle nog göra min kropp till en to-die-for, och det är väl å andra sidan trevligt... Men med tanke på min inställning till tiden så skulle det bli kaos, varenda eviga dag. Nej, vi behöver två bilar. Eller försöker jag bara intala mig det för att slippa sälja den? Jag vet inte...

Nåja, det är en del i tillvaron nu som tynger mig, men vafan... Det är väl egentligen bara att ta tjuren vid hornen och fortsätta kämpa. Det är ju snart jul. ;)

Och på tal om jul. Jag låg och läste Coops Mersmak-tidning igår och hittade en liten notis om pepparkakor jag tyckte lät rätt kul. Kolla!

"Vi har ätit pepparkakor ända sedan 1300-talet och kanske sedan ännu längre tillbaka." ... "Kakorna bakades ofta av nunnor och vid alla möjliga festligheter, inte bara till jul. De ansågs vara hälsobringande - antagligen på grund av sina kryddor - och såldes som medicin, bland annat för att bota dåligt humör. Sedan dess lever myten att pepparkakor gör dig snäll."Det lät väl som en väldigt bra medicin tycker jag! ;)
Nä, nu kommer strax Martina förbi för att äta lunch. Hon är och praktiserar på skolan här runt hörnet och jag sitter ju bara här med alla mina måsten. Man måste få unna sig ett avbrott ibland (trots att jag inte ens börjat plugga) för att orka. :)
Ha en härlig onsdag!

Inga kommentarer: