söndag 13 november 2011

Om att dyka ner i det där med oundvikliga problem

Klockan är mitt i natten och vi ska strax hoppa i säng.
Nu har det ju hunnit bli fars dag så till alla bra pappor i världen säger jag: Heja er! :)

Lördagen spenderades på Vattenpalatset med Kim, Kelly, Vickan och Hannes och efter flera timmars lek och plask tog vi en lathetspizza med oss hem och chillade framför Björnbröder på Disney channel. Det är en fin film!

Björnungen Koda förlorar sin mamma när hon blir dödad av jägaren Kenai (stavning?) som sedan förvandlas till björn. Han berättar senare för Koda att hans mamma inte kommer att komma tillbaka och där börjar tårarna rinna på alla oss blödiga typer. *fniss*
I slutet av filmen kommer Kodas mammas ande ner till jorden för att sedan vandra upp till himlen igen. Kelly och jag kommer in i en djup diskussion om döden och hon kunde inte förstå varför hon inte stannade kvar hos sin unge.
Jag berättade att hon gick tillbaka upp till himlen för att det är dit man kommer när man är död (lite pedagogisk måste man ändå vara).
Kelly kunde ändå inte förstå varför mamman kom ner till jorden så jag förklarade att hon ville komma ner och hälsa på Koda innan hon försvann.
Efter en liten stund säger hon om en kompis på dagis: men x mamma har aldrig kommit ner från himlen och hälsat på!

Total förvirring från min sida eftersom jag inte visste att x mamma var död och för den delen hade jag absolut inget svar på det. Stackars, stackars barn som förlorar en älskad förälder! Föräldrarna är de viktigaste delarna i ett barns liv, hörnstenarna i deras tillvaro.
Jag hoppas att jag aldrig på något sätt måste skiljas från Kelly innan hon är en vuxen, självständig kvinna med familj och många vänner. Då vet jag åtminstone att hon kommer få mycket stöd från sin omgivning och på så sätt klara min bortgång bättre.
Usch, döden skrämmer mig jättemycket, framför allt eftersom den är oundviklig!

Nu är det läggdags! I morgon är ännu en underbar, ledig och skolfri helgdag att ta vara på!
Godnattpuss

Inga kommentarer: