onsdag 26 december 2012

Ingen vanlig dag!

Idag är ingen vanlig dag, för det är Kellys födelsedag!
Idag fyller hon fem år. FEM hela jäkla år och jag har ingen aning om vart tiden flugit iväg. Jisses...

Vi har firat idag. Firat med glitter, serpentiner, ballonger, presenter och tårta. Precis som man ska göra när man fyller år. :) 


Ja, hon är sannerligen det bästa som hänt i hela mitt arma liv, den där tjejen. Kärlek när den är som allra störst. <3 div="div">

söndag 16 december 2012

Lite gravidstatus och annat småtjafs

Om ni undrar, vilket ni säkerligen inte gör med tanke på de återkommande små uppehållen i mitt bloggande *s*, så har jag för en gångs skull prioriterat mitt datoranvändande och fokuserat helt och hållet på mitt examensarbete de senaste veckorna. Heja heja!
I morgon ska jag ut och göra tre intervjuer. Det flyter på just nu, en känsla som jag inte är van vid! Jag måste missat något...? Eller så är det helt enkelt vetskapen om att detta är slutspurten på ett tre och ett halvt års slit och kämpande. Jag menar, det vore ju en smula ironiskt att falla precis innan mållinjen, eller hur?

Annars då? Jorå, jag blir tjockare för varje dag som går, åderbråcken på benen blir en aning fler för varje vecka (ja, för vem har sagt att precis ALLA måste ha en glamourös graviditet med strålande vacker hud och svallande hår?) och i morgon går vi in i vecka 20+0. Herregud, i den här takten lär jag väl ligga på förlossningen och undra vart fasen alla dessa månader tog vägen...!

I veckan som gått var vi inne på ultraljud nummer 2. Det första gjorde vi på min födelsedag, där man får göra ett sånt där KUB-test för att ta reda på om barnet har Downs syndrom, om man vill. Det ville vi inte. Jag hade aldrig kunnat välja bort ett barn bara för en sådan sak, så att de fört in det i systemet är för mig ett jäkla mysterium...

Nåja, det här ultraljudet valde vi att ta reda på könet på bebisen. Ja, jag är en sån där oerhört hemsk morsa som faktiskt ser skillnad på könen. Pojkar är pojkar och flickor är flickor. Jag gillar att handla färgkodat och tycker att HEN är ett märkligt påhitt. Men att en pojke som vill leka med dockor, ska få leka hur mycket han vill med världens alla dockor, tycker jag däremot är en självklarhet. 
Låt ungarna leka med vad de vill och ge dem samma förutsättningar för att ta sig framåt i livet, vi strävar ju liksom efter jämställdhet. Där ska det inte vara någon skillnad. Att klä en pojke i klänning och en flicka i bil-tröjor, döpa dem till unisex-namn och kalla alla för hen tror jag inte ändrar jämställdheten i samhället ett endaste dugg. Fast det är ju bara jag... :)

Hur som helst, tillbaka till det viktiga:
Kelly ska få en lillebror
En till synes glad sådan. Fast vem skulle inte vara glad över att få ligga inne i magen, skvalpa runt i fostervatten och inte ha ett endaste bekymmer i världen förutom hicka lite då och då? :)

Världens finaste lillebror! *kärlek*

Ikväll har vi haft middag för min kära familj. Jag är inne i ett skapa-egna-traditioner-tillstånd där jag bestämt att bland annat pepparkakshustillverkning, adventsmiddagar och dörrkranstillverkning ska ingå i de framtida julförberedelserna. Jag tror jag börjar bli vuxen...?!

Hepp hepp, nu ska jag beställa lite färger och småfix till kommande tårtor. Kelly fyller fem år om bara en och en halv vecka och har beställt en prinsesstårta med Lilla sjöjungfrun och typ tusen andra detaljrika beskrivningar. Det blir ett viktigt uppdrag! :)

Jag ska försöka uppdatera ett par gånger till innan förlossningen, men jag kan inte lova något. ;)
Ta hand om dig.

måndag 26 november 2012

Det var Barbapapas fel!

Jag har sannerligen haft mycket att göra den senaste veckan! Faktiskt så mycket att jag till och med lagt mitt examensarbete åt sidan en stund för att istället sitta och hetsskriva halva natten till måndagen för att hinna färdigt med det jag ska... *typiskt mig*

Här är anledningen till min "tidsbrist" ;) :










En kompis till en kompis hade sett mina tårtor och ville beställa till sin dotters 2-årsdag. Gud så skoj, tyckte jag och tackade ja direkt!
Två små tårtor med barbapapa till dottern och en minitårta med datortema till hennes bror som fyllt år blev det. Jättepilligt, jättepyssligt och jätteroligt! :D
Jag hade lite problem med vad jag skulle hitta på med minitårtan, men efter lite efterspaningar så fick jag idén till en laptop. För att vara min första så är jag jäkligt nöjd! :)

Barbafigurerna gjorde jag i marsipan/sockerpasta och detaljerna i ansiktena målade jag med hjälp av svart hushållsfärg och en tandpetare. Man tar vad man har, och det blev väl helt okej? ;)

Alla tårtorna hade samma innehåll; vaniljbottnar, blåbärsmousse och vit chokladkräm. Jättegod kombination tycker jag!

Idag har jag våndats över min dåliga prestation vad gäller examensarbetet men nu har jag bestämt mig för att ta nya krafttag och kämpa vidare med lite bättre framförhållning. Det kan behövas med tanke på alla tårtbeställningar som trillar in just nu... :)

Dags att bädda ner mig, pussa på min fina sambo och ladda batterierna inför en ny dag med skola.
Sov sött!

onsdag 21 november 2012

Separationshösten 2012


Är det bara jag som reagerat eller är det inte ovanligt många par som separerar ju den här hösten? Det är säkert inte fler än vanligt runtom i världen, men i min omgivning ser jag gå ifrån varandra som om det inte fanns någon morgondag...
Vissa verkar inte göra annat än att älska nya människor varannan dag, andra hoppar ut och in i nya förhållanden som om de vore ett par underkläder. Men så är det de här människorna som liksom alltid (nåja, så länge jag känt till dem i alla fall) hållit ihop, köpt hus, skaffat både en och två ungar och liksom verkar vara gjorda för varandra. När flera av dessa par separerar på en och samma höst blir jag lite ställd. 
Kan det vara hotet om jordens undergång som gör att man bara MÅSTE prova lyckan någon annanstans innan man kanske dör om en månad? Jag fattar inte...

Om dessa människor dessutom har barn och hela kalaset så får jag ont i magen och skulle inte vilja göra annat än att örfila dem, ruska om dem riktigt ordentligt och skrika VAD I HELA VÄRLDEN HÅLLER NI PÅ MED?!!!! i örat på dem... Att bara få tala om för dem att de förlorar mer än de någonsin anar, att livet aldrig kommer bli detsamma om de inte får träffa sina barn varje dag. Att man liksom aldrig vänjer sig vid att vara varannan-vecka-förälder. Fast då utgår jag förstås ifrån att  de kommer välja att dela på föräldraskapet. Så kanske inte är fallet... Men ändå.

Jag beundrar verkligen de som kämpar, som tar sig i kragen och bara bestämmer sig för att klara det som många inte längre kan; att hålla ihop trots att livet tillsammans inte alltid är sådär rosaskimrande och underbart som man kanske skulle vilja...
För några år sedan hade jag helt andra åsikter om det där med att stanna i ett förhållande för barnens skull. Jag tyckte att det var en självklarhet att man behövde se till sig själv också, att man inte kunde vara en tillräckligt bra förälder om man själv inte var tillräckligt lycklig. Jag tyckte att om man hade det dåligt "så var det väl bara att göra slut och sikta på lyckan istället". 
Visst, har man världens sämsta förhållande, bara bråkar och fajtas inför barnen, inte har en gnutta kärlek kvar och sådär, så tycker jag givetvis fortfarande att man nog gör sig till en bättre förälder på olika håll. Men det ska vara absolut sista utvägen!

För det är verkligen så, man vet inte vad man förlorar på att separera och välja att leva som varannan-vecka-förälder (om man inte gjort det förr förstås). Man tappar liksom bort halva sitt/sina barns uppväxt. Man raserar deras trygghet och måste börja om från början. Bita ihop när de gråter efter den andra föräldern och ha överseende med att uppfostran, förutsättningar och regler plötsligt är olika hos den andra föräldern. 
Det är verkligen inget jag vill göra om! Inte på något sätt, trots att mycket har blivit lättare med åren.
Nej, gott folk. Har ni ingen riktigt bra anledning till att göra slut/skilja er/whatsoever så tycker åtminstone JAG att ni är jäkla korkade som utsätter er själva, den andra föräldern (beroende på vems beslutet är) och ert/era barn för det!

Man ska ta tillvara på det man har, kämpa i med- och motgång, växa tillsammans och fostra sina barn tillsammans i den mån det går. Men det är såklart bara min personliga åsikt. Alla är vi ju olika! :)

Vård av sjuklingar

Idag är jag hemma med Kelly (jag hade visserligen varit hemma ändå eftersom jag har hemmastudier) och helt oväntat blev det även en dag med VAFM (vård av förkyld man). Ja, ni vet ju själva hur sjuk en man blir när han är förkyld. Oj oj oj, det kommer vara mycket gnäll här hemma idag kan jag tro. ;)

En förkyld man


Jag har sovit illa inatt, vaknat flera gånger av behövande dotter och katter. Så nu sitter vi här i soffan, jag och Kelly, och tittar på Den oändliga historien. Hon gillar fantasifilmer, den där lilla fröken. Det är bra att vidga sin fantasi, det kommer man långt på! Fast ibland undrar jag om det inte är lite väl otäckt för en 5-åring... Nåja, det är ju barnfilmer och så länge man kan förklara om det är något hon inte förstår så går det bra. :) Huvudsaken är att hon inte drömmer mardrömmar, då hade jag inte låtit henne titta.

Och på tal om barnfilmer så har vi bokat biljetter till Tingeling och Vingarnas hemlighet på lördag! Tjohoo vad kul det ska bli. :D Jag verkligen älskar Tingeling-filmerna! De är underbara. :)

Idag fick jag förfrågan om att eventuellt baka en Barbapapa-tårta till helgen! Det är så roligt att folk faktiskt börjar fråga och komma med beställningar. Och ju svårare utmaningar, desto bättre blir jag! Och jag siktar ju på att bli bäst på tårtbakeri... ;)

Nepp, dags för frukost innan jag svälter ihjäl! Det blir en lång dag med artikelsökningar, rastlösa sjuklingar och annat pyssel, så det gäller att tanka med massor av energi. :)

Ha en härlig onsdag!

tisdag 20 november 2012

Att göra uppror mot graviditetsnormen

 Idag har jag varit på världens sämsta humör. Jag har känt mig irriterad, tjurig och rastlös. Det har jag för den delen gjort de senaste dagarna. Jag antar att jag kan utesluta att jag har PMS, även om symptomen är desamma... *s*

Kelly har blivit genomförkyld och har varit supergnällig hela dagen. Ikväll var hon gråtig och blek så jag misstänkte feber. Mycket riktigt, tempen var lite högre än normalt. Hon har fått små utslag i ansiktet, runt munnen så jag är lite rädd att det är svinkopporna som återvänt. Hon fick svinkoppor för några år sedan och då hade hon så mycket i ansiktet att till och med läkaren blev ställd... Det blir observation de närmaste dagarna!

Tidigare idag åkte vi ut i skogen och plockade ris, jag och lilla fröken. På Huseby julmarknad köpte jag kransstommar och dekorationer för att vara väl förberedd inför dörrkranstillverkningen jag hade lovat henne. :)
Vi hann bara med en av kransarna idag, men visst blev den fin!


Det är mycket som ska planeras och göras i tid såhär inför julen när man bara har tillgång till världens vackraste tjej varannan vecka. Därför får man liksom vara ute i god tid. ;)
Vi ska hinna med att göra dörrkransarna, baka pepparkakor, tillverka pepparkakshus, göra julgodis, klä julgranen, julpyssla, julpynta... Ja, you name it!
Jag har hittat ett spännande recept på pepparkakskola, pepparkaksbiscotti och saffranskola som jag måste provbaka så snart som möjligt. Julen måste väl ändå vara årets bästa högtid! :)

Idag var jag dessutom på besök hos frisören och fick håret klippt & färgat. Alltså, det måste ju nästan vara det bästa som finns, att få håret ompysslat av någon annan?! Det är liksom bara att sitta ner och njuuuuta!
Ungefär som när vi besökte Mediamarkt häromdagen och jag hittade en massagestol. Jisses! Den står för närvarande överst på min önskelista... ;)

Jag har hört rykten om att man inte bör få massage när man är gravid, men om man ska lyssna på alla råd och rön kring vad man får och inte får göra under en graviditet så får man ju till slut inte göra någonting vettigt överhuvudtaget. Fast det kanske bara är jag som är upprorisk...?
Man behöver inte för den sakens skull kalasa på brieost och rödvin medan man rensar kattlådan, det är ju lite väl onödigt kan jag tycka... *s*

Nej, nu ska jag ta min svullna mage och krypa ner i sängen bredvid min snarkande sambo. Det blir en lång dag i morgon...
Här bjuder jag på en bild på en av männen i mitt liv! :)


måndag 19 november 2012

Att sitta fast i ett skruvstäd

Jag blev lite tveksam när jag skrev ordet. Skruvstäd. Det ser ju helskumt ut! Vad många ord man har på lager där bak i huvudet egentligen, som när man skriver upp dem inte vet säkert om de finns på riktigt eller om det är något man bara hittat på. Tacka vet jag Google! Och visst finns det något som heter skruvstäd. Såhär ser den ut, för er som inte vet. ;)



Ja, nu menade jag ju inte att jag bokstavligt talat sitter fast i en sådan, men det känns lite så just nu. Vi går som på nålar här hemma... I fredags kom Kim hem från jobbet med ett tungt besked; de ska varsla. 
De hade inte fått någon information om när, vem som måste gå och hur många det blir. De är inte många som jobbar där och även att Kim har flera personer efter sig i ledet så kan vi ju omöjligt veta hur det kommer bli.
Om Kim får gå så ligger vi riktigt risigt till, that´s for sure. 
Jag tar ju min examen om bara två månader och då springer jag rätt ut i arbetslösheten. Vår livlina där har ju varit att vi åtminstone har en säker inkomst, trots att vi borde veta att man inte kan ta något för givet. Uppenbarligen...

Och eftersom jag är gravid lär jag inte få någon tjänst. Jag kan inte tänka mig att någon arbetsgivare i hela världen känner att det är meningsfullt att anställa någon som inte kan vara kvar i mer än tre-fyra månader... Och särskilt inte eftersom nästan alla jobb jag kollat på är graviditetsvik. Men jag får säkert vikariera, och eftersom jag har utbildning som både lärare och kokerska vid det laget så breddar jag ju mina chanser att få jobba en del. Förhoppningsvis.
Jag har sökt några kurser till våren, ifall att jag inte skulle få något jobb. Psykologi är en av dem, något jag länge velat läsa! Men kommer jag in på den kommer jag inte lyckas fullborda det eftersom jag kommer ligga och föda barn och andra, lite viktigare saker den sista månaden på kursen, och förmodligen inte kommer kunna skriva den eventuella tentan i slutet... Nu är jag såklart negativt inställd men hellre det än att ta sig vatten över huvudet... *s*
De andra kurserna jag sökt är distanskurser, något jag känner passar mig lite bättre! Men eftersom jag skickade in en sen anmälan har de inte ens börjat titta på mina ansökningar än. Så jag vågar inte sitta här och hoppas in i det sista...

Det är såklart inte världens hemskaste grej om vi båda skulle bli arbetslösa, det är många som råkar ut för samma sak någon gång i livet. Och som för många andra innebär det en otrolig förlust för oss. 
Jag är inte heller medlem i någon a-kassa (korkat!!!!!) och får inte stämpla. Visst, jag kanske har rätt till grundbeloppet från alfa-kassan efter några månaders handläggning men vem fasen har råd att vänta när man har hyra att betala och barn att försörja?!
Det gör inte saken bättre att vi bor i världens dyraste lägenhet. Vi har pratat om att vi kanske är tvungna att flytta härifrån men nej. Det är det absolut sista jag tänker göra! Jag säljer hellre bilar och annat onödigt som vi sitter på än att behöva flytta härifrån. Men jag är inte säker på att ens ett bostadsbidrag skulle rädda situationen.

Som ni förstår, vi går lite som på nålar just nu...

Men eftersom vi inte kan påverka det som kanske kommer hända så måste vi försöka tänka positivt. För helt ärligt, folk har klarat sig med betydligt sämre förutsättningar och det kommer även vi att göra. Det kommer bara lite olägligt eftersom vi ska få bebis om bara några månader... 

Nej, det är väl bäst jag sätter igång och söker lite artiklar till examensarbetet innan jag ska hämta Kelly. 
Ha en härlig måndag! :)

söndag 18 november 2012

Huseby Julmarknad

Äntligen söndag! Idag kommer Kelly hem till oss igen. *kärlek* Det här har varit en av de tuffare veckorna, där varje dag känts som en lång plåga. Det finns inget jag hatar mer än att behöva vara ifrån det finaste i livet! Men idag kommer hon alltså hem och jag längtar.

Igår tog jag och Kim en sväng till Huseby julmarknad. Den ska tydligen vara nordens största i sitt slag och ja, det fanns MYCKET att titta på. :) Det fanns julgranar, julmusik, tomteluvor, mat, hantverk, dörrkransar, julbockar... Ja, you name it! Bara snön som saknades. ;)
Vi handlade mest ätbara grejer. Godis, viltkorv och saffransglögg. Jisses vad gammal jag känner mig! ;) Hittade massor av bra pysselgrejer till mina och Kellys dörrkransar vi ska börja med i veckan dessutom. Perfekt!

Här kommer lite bilder!


 Gigantisk julbock. :)

Huseby Slott. 

 Här gjorde de polkagrisar! :)

 Vita påfåglar! Finns det såna?! Vackra som få...

 När det blev mörkt tände de upp hundratals julgranar och 500 marschaller  längs vägarna. 

 Upplysta träd bakom en liten sjö i området.




Nu ska jag borra upp lite hyllor och andra möbler här hemma. Bättre sent än aldrig... ;)
Ha en härlig söndag!

torsdag 15 november 2012

Bäst i världen!

Har du någonsin haft en stund då du känner dig oslagbar? Att du kommer klara allt du någonsin kommer ta dig för? Att du är bäst i världen? 
En sådan stund hade jag igår. En sällsynt men jäkligt härlig känsla. 
Jag antar att den dök upp eftersom allt i mitt liv verkar gå framåt just nu. Allt jag har lagt energi på har lyckats otroligt bra!
Såna stunder är man glad för allt underbart man har i sitt liv och det är otroligt viktigt att komma ihåg. Man fokuserar lättast på allt det man saknar i livet men helt ärligt... Det du saknar kan du få, och det du inte kan få behöver du säkert inte ha i ditt liv heller. Om man tänker positivt... ;)

Jag vet att jag redan publicerat lite bilder från Körkampen, men här kommer ännu en segerbild. Bara för att jag älskar den! ;)
(bortsett från att jag ser ut som ett skrålande spöke i bakgrunden...) (och SJÄLVKLART drack jag alkoholfritt bubbel! :) )



Ikväll har jag ägnat lite tid åt att bara sitta i soffan, måla naglarna, dricka te och titta på Hela Sverige bakar. Det var det andra avsnittet jag sett någonsin, och så är det ju typiskt nog det näst sista... HUR i hela världen kan jag ha missat alla dessa program?! Jag bara undrar...

De senaste kvällarna har bestått av tårtbak och dekorering, varav sömnen hamnat lite i skymundan (jo jag tackar ja, det känns ända ner i tårna...). Häromdagen tog en tjej jag har på facebook kontakt med mig och frågade om inte jag kunde tänka mig att baka några minitårtor till ett kalas idag. Trots kort framförhållning så tackade jag givetvis ja! :)

Så mellan litteraturläsning, seminarieförberedelser och skolan har jag lyckats trycka in dessa små tårtor i mitt schema. Tio stycken närmare bestämt, i olika färger och former. Här kommer några bilder på de jag tyckte bäst om!


Bara för att jordgubben blev så söt! :)


Det ser ut som om blommorna ligger snett, men det är bilden som är tagen i en skev vinkel.


Jag gillar det svarta locket!


En sån där klassisk gullegull-tårta man bara måste gilla. :)

Av sms:et jag fick efter att ha levererat tårtorna så verkar det som att de blev mer än nöjda. Mission completed så att säga! :D

Och jag då? Ja, förutom den enorma tröttheten i både huvudet och kroppen just i detta nu så mår jag oförskämt bra! Magsäcken verkar ha krympt och låter mig bara äta små portioner men desto oftare. Inte mig emot... ;)
Jag kan faktiskt känna bebis tumla runt litegrann där inne ibland, trots att det är tidigt (jag är i v. 15+3 idag). Faktum är att jag är helt övertygad om att jag känt den under ett par veckors tid. Kelly kände jag inte förrän runt v. 18 -20 däromkring men nu vet jag ju hur det "ska kännas"... ;)

Dags för mig att krypa ner bredvid min snarkande sambo. Det är en dag i morgon med och den vill jag fylla med vänner och fika. Och då måste man ju vara pigg! ;)
Godnatt!

måndag 12 november 2012

Min lilla hemlighet

Jag har tidigare skrivit om hur mycket det är som händer och har hänt i mitt liv den senaste tiden. Det är faktiskt mycket som händer i min kropp också just nu - så att säga. Säger den här bilden dig någonting? :)


Jovisst minsann, jag har en liten inneboende i min mage beräknad till den 5 maj! Hur mysigt som helst! :)
Men jag måste erkänna att jag nog inte känt mig så mysig under ganska lång tid. Under VFU:n mådde jag som allra sämst, även om jag inte kräktes så mådde jag otroligt illa vissa dagar och tröttheten höll på att knäcka mig.
Morgonkaffet (kaffet överhuvudtaget) är ett minne blott eftersom det av någon anledning plötsligt började smaka cigarettfimp. Inte för att jag smakat på en sådan men ja... fimp! Så under flera veckor hade jag huvudvärk innan kroppen vant sig av vid det regelbundna koffeinmissbrukandet... *s*
Nu som först, i v. 15, har kaffesuget kommit tillbaka litegrann. Thank you Lord!

Min kropp verkar tro att jag väntar tvillingar med tanke på hur mycket jag svullnat om magen redan. Fast bevisligen är det ju "bara" en där inne. ;) Snart dags att köpa jeans med den sexiga jättemudden så att säga... Tur det finns snygga sådana! :)

Efter inskrivningen på mvc fick jag order om att börja äta järn direkt och det har verkligen gett resultat! Thank God for the järn alltså. :)

Jag har svårt att gå längre promenader redan, foglossningen har redan börjat jävlas med mig... Men trots de där negativa bieffekterna av att vara kroppslig hyresvärd så är det ju hur härligt som helst! Tänk... JAG som tvåbarnsmamma. Hur sjukt är inte det liksom?! :D

söndag 11 november 2012

Vemodet som kommer när det roliga är slut

Jag har precis fått uppleva den absolut roligaste helgen på länge. Kanske någonsin! Jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag känner mig, ända nere i tårna!

I fredags åkte jag till Växjö med mina snygga tvillingar för att spendera ett par timmar med Martin Stenmarck, Andreas Johnsson, Magnus Uggla, Hasse Brontén och Anders Timell. Jodå, vi fick visserligen dela dem med en fullsatt arena med andra brudar men vad gjorde det! 
Ladies Night - definitivt en ny tradition! Jisses vad vi skrattade och njöt av showen! :D

Jag kom hem sent sen natten och värre skulle det bli nästkommande dag, igår. Då var det nämligen dags för KÖRKAMPEN!! *tjohoo*
Vi var där redan klockan två och övade, övade och övade, sjöng ihop oss med husbandet, åt middag och sjöng lite till. Och så var det dags! Inför ett fullsatt Sandra gick vi ut på scenen och uppträdde, kör efter kör. 
Sex körer var det allt som allt, som var och en skulle sjunga två låtar under kvällen. 
Nerverna satt utanpå kroppen och hjärtat höll på att hoppa ut genom bröstet på mig när det var vår tur att ställa oss i strålkastarljuset och sjunga vår Jag vill ha en egen måne. Det gick så jäkla bra och vi fick massor av jubel och applåder från publiken!! *ännu mera tjohoo*



Underbara ABC-kören (vi var sponsrade av ABC-karossen i Mönsterås) i våra specialsydda paljett/krås-outfits! :D

Efter mycket väntan och efter att ha lyssnat på alla duktiga körer, var det dags för låt nummer två. Vi sjöng Ain't no mountain high enough. Ännu mera jubel. *lycka*
När det var dags att få veta resultatet stod vi alla och nästan höll andan. På fjärdeplats hamnade tre körer - men vi var inte med.

Det innebar alltså att vi hamnat i topp tre!! 

På tredjeplats kom vi inte heller - VI BEFANN OSS I TOPP TVÅ FÖR GUDS SKULL! 

Och vinnaren är:

ABC-KÖREN FRÅN MÖNSTERÅS!! JAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! VI VANN!!! 

Ni kan ju bara gissa hur lyckliga vi blev! Mina kinder kändes krampaktiga efter det ofrånkomliga jätteleendet och vi fick blommor, champagne och blev tagna på massor av bilder från massor av olika folk. Värsta superstar-känslan och jag bara ÄLSKADE det!!



Vi körde såklart på efterfest med dans och massor av seger-kramar och gratulationer. 
Jag körde sedan hem med ett härligt gäng i bilen. Klockan tre låg jag i sängen, lyckligare och tröttare än på mycket länge. Jag skulle kunna göra om det där varenda kväll för resten av mitt liv. I princip. :)

Idag vaknade jag med den där härliga lyckokänslan kvar i kroppen, men även med en känsla av vemod och lite sorg. Nu är det roliga slut liksom. Jag har under några veckors tid fått lära känna ett så härligt gäng, sjungit, skrattat och haft roligt tillsammans en gång i veckan och sedan det här. Men nu är det alltså slut!? Det känns inte alls bra... 
Men man vet ju såklart aldrig - vi kanske återförenas och drar iväg på turné. ;)

måndag 5 november 2012

Att kunna själv!

Kelly är en envis och bestämd liten tjej med många åsikter om hur saker och ting ska gå tillväga. Ikväll hade vi till exempel diskussioner om vem som ska borsta hennes tänder... Hon blir jätteupprörd när hon ska behöva göra "allting" själv, och jag gör minsann aldrig nånting åt henne längre. *mhmm*

Hon vill ju kunna göra allting själv, men är inte alltid så villig att öva. Det där med att skära maten med kniven själv till exempel är absolut omöjligt att få henne försöka ens för det mesta. Jag hoppas det är något de kommer jobba med när hon får börja på "riktiga" dagiset i december... 
Jag begär ju inte att hon ska kunna knyta skorna själv än, eller att hon ska kunna tvätta sina egna kläder (även om det sistnämnda är något hon längtar efter att kunna göra själv.. Jovisst serru!) men att kunna göra det där grundläggande som att skära maten, torka sig vid toalettbesök, borsta tänderna, klä på sig och sånt där känns som viktigt att kunna. Nu kan hon ju allt det där förutom att skära med kniv då, men övning ger ju färdighet. :)

Ikväll är det extra svårt att få henne att somna. Hon ligger fortfarande och läser högt för sig själv inne i sin säng. Så fort jag nattat henne och gått ut ur rummet börjar hon skråla om att hon minsann inte kan somna. Där ska det gå undan minsann! Nåja, huvudsaken är att hon ligger i sin säng så somnar hon väl när hon är trött... *s* Jag har en jäkla massa skola att ta itu med så jag hade behövt en sovande dotter just nu. ;)

Tänd några ljus och ha en mysig kväll i höstmörkret.

En moders ångest

Scenario: Jag och Kelly går upp tidigt för att åka till dagis klockan kvart i åtta. Blir lite sena efter hastigt byte av bil och ja... vi är alltid sena. Så klockan närmar sig åtta. Ingen panik, jag har ändå hemmastudier...

Ångestfaktor: När jag under bilfärden till dagis börjar tveka på när frukosten egentligen serveras. Var det klockan HALV åtta? Eller nej, det måste väl vara klockan åtta? Eller...?

Grund till ångest: Kelly har inte ätit någon frukost hemma eftersom hon skulle äta på dagis (är hon jättehungrig får hon såklart äta lite hemma också). Tänk att skicka iväg henne till dagis på fastande mage, och så har frukosten redan serverats och ätits upp! *hemska tanke*
Gissa hur usel jag hade känt mig då som mamma!

Vad hände sen? När vi stövlar in på dagis lyssnar jag noga och... tack och lov! Klirrande skedar = barnen äter frukost. 

Kelly går ju hos dagmamma, och två dagar i veckan samlas flera dagmammor och barn i större grupper i en lokal på Solhem (fritidsgården i Mönsterås). På Solhem serveras frukosten en halvtimme senare än hemma hos dagmamman vilket kan skapa en smärre förvirring eftersom Kelly inte har så många tider på mina veckor. Ja har ju mest självstudiedagar och vill passa på att vara mamma så mycket jag bara kan när hon väl är hemma hos oss. Plugga kan jag göra på pappaveckorna. ;)

Nu slipper jag hur som helst sitta här och känna mig hemsk hela dagen. :)

torsdag 1 november 2012

Snart så händer det!

Idag är det den första november! Alltså, bara en månad kvar till december. En endaste månad kvar tills det känns okej att börja plocka fram julpyntet! Tjohoo! :)
Jag började fira in julen lite smått för flera veckor sedan, med glögg, pepparkakor, tomtegröt, skinkmackor och julskum. Fast det är ju fortfarande för tidigt att plocka fram alla härliga grejer som ligger nerpackade ute i förrådet... Men snart så! :)

Just nu är vi ju för den delen mitt i Halloween-firandet. Jag har pyntat vårt hem med pumpor och orangea blommor men där tog det stopp. Vi bor ju i Sverige för tusan så någon måtta måste det väl ändå vara på pyntandet?! *LillaLandetLagom* 
(fast jag måste väl ändå erkänna att jag hade pyntat betydligt mer om jag haft tid och motivation...)

Den här veckan har jag mest ägnat åt plugg. Det behövs verkligen för jag har en tendens att inte ta mitt ansvar när motivationen tryter. Så idag ska här beställas böcker och lääääääsas. *mindrekul* Fast bara i några timmar för sen tar jag med mig min kära syster in till Oskarshamn för att handla Halloween-prylar och mat inför morgondagens Halloweenfest. :)

Ha en fantastisk torsdag, för snart är det helg! :)


måndag 29 oktober 2012

Det där med att leva i kaos

När jag publicerat gårdagens blogginlägg och slängde mig i sängen frågade Kim mig om vad jag trodde påverkar mig så negativt hemma. Jag tänkte efter och kom med lite funderingar tills det slog mig. Jag hatar kaos! Jag kan inte leva i kaos och trivs inte när det är oordning och röra omkring mig.
Och DET är ju faktiskt precis vad vi har hemma! Oordning och ett smärre organiserat kaos. Många som varit hemma hos oss skulle säkert fnysa åt mig nu men jag ska förklara vad jag menar!
Det är snart ett år sedan vi flyttade in i vår lägenhet. Vi har fortfarande rum som agerar "trycka-in-så-mycket-som-möjligt-på-så-liten-yta-som-möjligt-för-att-slippa-se-skiten-platser". Dessa kan jag inte ens titta in i utan att fyllas av ångest.

För flera månader sedan köpte jag en ursnygg telefonbänk som jag börjat slipa lite på. Sedan tog det stopp. När alla andra möbler lyser vita så står den där och svärtar ner hemtrevnaden med sitt mööööörka, slipade träslag och bortmonterade luckor. Den är med andra ord det första man ser när man kliver in genom vår ytterdörr = katastrof!

För någon månad sedan var jag dessutom på Ikea och köpte förvaringsprylar, skrivbord till Kelly och lite annat smått och gott. Som FORTFARANDE inte är undanplockat! Skrivbordet i Kellys rum var ett stort lyft men nu har hennes böcker ingenstans att stå utan ligger staplade på golvet. Det värsta jag vet- att stapla saker på golvet!

Vi bytte dessutom ut vårt tråkiga handfat mot ett nytt med tillhörande tvättställsbänk. Problemet? Den gick inte att sätta in mot väggen och har nu stått ostadigt flera cm ut från väggen. Så fort man petar på den gungar den som en båt på ett vågigt hav. Absolut förbjudet (särskilt när man har barn!!). Den ska alltså sågas i och fästas i väggen med beslag. ASAP. Men det händer liksom aldrig... För att vi har ingen såg. Eller beslag... Eller borrmaskin.

Ja, det finns en hel del som drar ner hemtrevnaden för pedanta Cecilia. Ett stort problem för mig är också att vi inte har tillräckligt med verktyg hemma. Vi har ingen borrmaskin som jag sa - ett absolut måste när man ska fixa hemma! En sådan ska stå högst upp på önskelistan jag skickar till Tomten, det är då ett som är säkert!

Så nu gäller det att skriva en lång lista på saker att göra hemma innan jag bestämmer mig för att överge lägenheten helt och hållet! Alltså - jag måste se till att skapa ordning och reda i vårt hem igen. Problemet löst! Hoppas jag... :)

Det är bra att ha en sambo att bolla tankar och idéer med, men inte lika bra när båda två är lika icke-driftiga och initiativtagande... *s*

Den här dagen spenderar jag på universitetsbiblioteket. Jag hade en väl utarbetad plan att jag skulle åka hit och läsa referensböcker så jag slipper köpa dem. En toppenidé! Om det inte hade varit så att andra hade samma sak i åtanke. Inga referensböcker på hyllorna med andra ord. Jag blir sittande här tills de dyker upp, det är då ett som är säkert! Tur jag har så mycket att ta igen, annars hade det blivit långtråkigt... ;)

Ha en fortsatt härlig måndag!

söndag 28 oktober 2012

Att fylla på med positiv energi

Jag brukar läsa Spiderchicks blogg och förundras över hennes förmåga att alltid vara så påhittig i allt hon skriver. Hon verkar vara en positiv människa helt enkelt!
Positiv - det är något jag verkligen skulle vilja vara lite oftare! Utåt sett har jag absolut inga som helst problem med att vara positiv och glad, och det är så jag tror att de flesta uppfattar mig. Men i mitt hem... My gosh, där är det en helt annan person som visar sig. Där är jag ofta negativ och tyngd. Jag vet inte om det beror på att jag är totalt genomfalsk när jag är ute bland folk, om mitt hem påverkar mig negativt eller om jag bara inte orkar vara så jäkla positiv dygnet runt?!

Att jag skulle vara genomfalsk känns inte alls träffande. Jag ser inte mig själv som en särskilt falsk person överhuvudtaget... Men de två andra alternativen känns ganska riktiga. Jag kan ibland känna att det räcker med att komma innanför dörren för att slås omkull av negativa tankar och känslor. Visst vore det underbart att få komma hem och LADDA batterierna istället för att TÖMMA dem?! Det är förmodligen så det ska vara, men hur kommer man dit?

Det där med positiv energi är något jag tycker är jätteviktigt! Det är viktigt att omge sig med människor som utstrålar positiv energi för att man ska må bra och det är viktigt att ägna sig åt saker man tycker om och blir lugn av, för att fylla på med positiv energi. 
Att komma ut i naturen får mig att må riktigt bra och jag brukar känna mig avslappnad och glad när jag spenderat en stund bland träd, mossa, bark och fågelkvitter. Något jag antar att jag delar med många... :)
Att spendera en kväll på dansgolvet gör mig jättelycklig och jag kommer alltid hem med fulladdade batterier trots tunga ben och fötter.
Att baka och få utrymme till att vara kreativ är också något som ger mig positiv energi.

Och på tal om att baka så vill jag bara visa upp mitt bidrag till Kims systersons 3-årskalas idag! :) Jag lovade att baka en tårta och favoriten är Blixten McQueen. Hjälp! tänkte jag som aldrig gjort en figurtårta och aldrig ens gjort en enda ynka marsipanfigur. Men efter att ha googlat på bilder och fått en massa inspiration blev resultatet det här:


Säga vad man vill, men jag är jättenöjd! :) Hur den smakade har jag ingen aning om eftersom vi åkte hem innan tårtan serverades med jag håller tummarna för att den var omtyckt. Den var fylld med mjölkchokladganache och glasscreme och det låter ju gott i alla fall. :)

Btw. I lördags fick jag tag i en tidning, slog upp Mönsteråssidan och fick se... Mig själv ta ton i ful-profil!! Jag hade fått en helt egen liten bild, tillhörande bildtext med namn och hela baletten! Och så blev jag tvungen att stå med min mindre smickrande profil mot kameran. Jag vet, superlöjligt ju, men när man väl får chansen att vara med i tidningen (för jovisst, jag gillar det faktiskt!) så hoppas man ju på att bli någorlunda snygg på bilden... ;)
Nåja, det var ett reportage om Mönsteråskören i Körkampen och grejen är ju att vi ska värva publik och se till att kamma hem vinsten. Så in på Sandras hemsida med er och kolla priser. Se till att var där, lyssna och rösta (helst på oss såklart) lördagen den 10 november! :D

Nu är det dags att ladda upp för en lång morgondag med böckerna som enda sällskap! 
Godnatt!

måndag 22 oktober 2012

Vi kör på en nystart!

Det är mycket jag saknar i min tillvaro just nu. Bloggen och kaffe är bara två saker... Därför tänkte jag åtminstone fräscha upp bloggen lite, som en nystart, och försöka hitta tillbaka till motivationen och orken som ger mig tid och ro att sitta och skriva några rader lite då och då. För min egen skull. Jag får utlopp för mina tankar och ger mig själv lite ny energi via bloggskrivandet.

Jag har haft många turbulenta veckor med noll energi över till något annat än det allra viktigaste i tillvaron. Jag är inne på min sista termin på min väg mot att bli färdig lärare. En sista och fullspäckad termin... Min sista praktik är avklarad och även om det var otroligt givande och roligt att få spendera fem hela veckor med 18 busiga 7-åringar så räckte inte orken till. Jag har velat och funderat otaliga gånger på mitt yrkesval men kom slutligen fram till att min trötthet och brist på motivation berott på helt andra saker... Tack och lov!

Jag anmälde mig, sjöng på audition och blev slutligen antagen (som reserv, men det är såklart inte viktigt ;) ) in i Mönsteråskören för Körkampen dessutom! Tjoho!! Sånt händer inte mig liksom, och när det var som allra mest välbehövligt med lite positiv energi i min uppochnervända tillvaro så kom det här. Gissa om jag blev glad! :D 
Den 10/11 körs finalen på Sandra i Kalmar. :)

Jag firar 25 år som Cecilia på torsdag och försöker planera min tid för att hinna baka ihop en fin dessertbuffé. Och på fredag tar jag med mig mamma, Martina och Mikaela på en tripp till Ullared. Som en liten födelsedagspresent till mig själv. ;)

Ja, det är sannerligen mycket som händer just nu...

Jag ska bädda ner mig och mitt trötta huvud i sängen nu. En ny dag väntar i morgon och jag hoppas på vackert väder så jag kan ta med mig Kelly på utflykt. Idag gjorde vi pumpalyktor. Hur mysigt som helst!

 
 Med skeden i högsta hugg! Minuterna innan hon vägrade "kladda ner sina händer mer" och lät morsan ta över urgröpandet... ;)
 
Vi råkar ha en kompost runt hörnet som bjöd oss på lite tjusiga pumpor. Tackar grannarna för sitt trädgårdsavfall! :)

 Dessa två urtjusiga pumpalyktor pryder numera vår ingång!

tisdag 14 augusti 2012

Dom där nätterna alltså...

De senaste veckorna har jag sovit så otroligt illa, vaknat slutkörd på morgonen med ont i hela kroppen och bortdomnade kroppsdelar. Mindre skönt måste jag säga...
Inatt hann jag i stort sett bara somna till innan Kim började vråla om att det rörde sig i taket. Hmpf.... Nåja, jag måste väl erkänna att när jag i sömnen slog upp ögonen helt yrvaken och undrade vad fasen som hände, så tyckte jag mig också se något som rörde sig i taket. Trevligt...
När vi efter mycket om och men lyckades somna om med lampan tänd, tog det inte lång tid förrän jag återigen blev väckt. Den här gången för att Kim vräkte sig över mig med sitt täcke utfällt som ett stort segel och mumlade om att han måste skydda mig. Tack........ liksom.

Idag är jag alltså en smula utmattad. Och ganska så tjurig faktiskt. Med halsont och en begynnande förkylning. Måste bota mig med lite bullbak och fika tror jag! *s*

Här kommer lite bilder från när jag, Kim och Kelly drog till Kalmar slott och lekte en hel dag! :)

 Skattjakt med jycklare
 Prinsessvandring
 Sagostund med den goda fen
 Kelly fick klä ut sig till prinsessa
Den sedvanliga posen ;)


Nu ska jag fräscha upp mig och börja baka lite så jag blir på bättre humör. 
Ha en härlig tisdag!

En tankeställare om dagen är bra för magen!

  Idag tog jag mig ett litet snack med Kelly om det där med att respektera sina medmänniskor. Hon har lite svårt att lyssna på Kim när han försöker prata eller säga till henne. Det skapar såklart frustration hos Kim som såklart vill bli respekterad lika mycket här hemma som jag. När jag ikväll ifrågasätter varför hon inte lyssnar på Kim, blir hon besvärad och lite ledsen och säger; Det är inte så lätt att ha två föräldrar!

*tankeställare*

Nej, är man sedan tidigare van vid att bara ha en förälder åt gången så kan det givetvis vara jättejobbigt att vänja sig vid att vara en "hel" familj igen. Det har ju gått ett år sedan Kim flyttade till oss nu och även om jag har vant mig, betyder det kanske inte att hon har gjort det.

Nåja, det här med familjelivet är väl en ständig strid antar jag och det är bara att fortsätta jobba... :)

Den här veckan är jag ledig helt och hållet och det är så jäkla skönt! Äntligen hinner jag med mitt liv igen!
Helgen som gick har varit en helt galen inspark i ledigheten. Massor av dans, musik, party och människor. Jag gillar ju sånt... ;) Fredagen passerade tyvärr utan en enda bild i kameran, men här kommer några bilder från min lördagskväll med grannen! :)

Världens charmigaste Isaiah var med på "förfesten" ! ;)
 Låt mig presentera min coola granne Fiorella! :)
 Redo för party trots små söta påsar under ögonen efter gårdagens galna (men nyktra) och alldeles för sena kväll... *s*
 
 
På Byttan var det utlovat galet party hela helgen men med oss inräknat var vi nog bara fem pers på den stora uteserveringen. Synd, om ni frågar mig!


Den här veckan ska spenderas med massor av bakning, mys och bus med Kelly medan Kim är på jobbet. I skrivande stund ska jag alldeles strax bädda ner mig bredvid min fina sambo och ladda upp inför ännu en dag i paradiset. :)

Men först; några bilder som legat och skräpat på min kamera i väntan på en värdig plats här på bloggen. :)

 Häromveckan lånade vi med oss grannflickan Joyce och drog till sjöss en sväng. Mysigt och spännande, tyckte tjejerna! :)

Kelly lånade min kamera en dag och sprang runt och plåtade, enligt henne, fina saker här hemma. Vår blomstrande för året nyplanterade, och vid närmare eftertanke lite för trånga, lilla rabatt till exempel. Vem kunde ana att det skulle bli så galet mycket blommor av de där små tråkigt gröna bladen i början?! *oh my*

Busted! Vad har jag sagt om att hoppa i soffan unga dam??!!
 
Ehm... The naked truth så att säga. Vem behöver smink när man ändå bara är hemma och myser liksom?!

 Frullepicnic under äppelträdet en solig förmiddag. Man får ta tillvara på sommaren det lilla man får. :)

 Det finaste i världen! *kärlek*

 Jag har en hel hög med bilder som fortfarande väntar på uppladdning. Ni ska inom en snar framtid få ta del av äventyr både på Ölands djurpark, Kalmar slott och konstutställningar, I promise. :)
Sov sött och dröm vackra drömmar!

lördag 4 augusti 2012

Framtidsfunderingar och ett mission impossible

Hej!
Ni undrar kanske vart jag håller hus, eftersom jag aldrig någonsin uppdaterar min blogg längre? Jag kan då tala om att jag inte har ett uns energi över för något annat än mat, sömn och övriga livsviktiga behov när jag jobbat. Och de lediga dagar som passerat har jag försökt fylla med vänner, äventyr, kärlek och kvalitetstid. That´s my summer. Så att säga.

Häromkvällen när jag stod och borstade tänderna, och kände mig helt tjutfärdig efter en lång dag på jobbet, kom jag att tänka på framtiden. I framtiden kommer det här att vara min vardag. Långa arbetsdagar, inte lika mycket fritid, och då gäller det att prioritera. Att välja bort det som inte känns tillräckligt viktigt, att "välja bort" personer man inte hinner umgås med. Den tanken gjorde mig liksom... jäkligt obekväm och ledsen. 
Jag är van vid min studerande tillvaro, med mycket självstudietid att fylla med vad jag vill, med massor av tid och ork för Kelly, Kim, min familj och mina vänner. Jag gillar liksom den tillvaron. Hur kommer det bli när jag börjar jobba typ heltid? 
Om jag får välja skulle jag jobba typ halvtid med en bra lön och med massor av tid för allt jag älskar och för alla viktiga personer jag vill hinna med. Givetvis ska jag ju vara glad om jag får ett jobb överhuvudtaget men man kan väl få drömma? ;)

Sommaren har gått så otroligt fort och det är lätt att glömma alla härliga saker vi gjort i ren frustration över att tiden inte räcker till. Vi har varit på Slottet och lekt, vi har spenderat en helg i Växjö med en natt på hotell, vi har haft flera grillkvällar med alla härliga grannar, vi har träffat fina vänner, åkt till Öland och massor av andra underbara sommarpåhitt.
Idag till exempel, tog vi med oss Kelly och en av granntjejerna och drog ut på sjön. Typiskt nog blev vädret inte alls vad vi tänkt oss, och vi åkte tillbaka till fastlandet innan vi frös ihjäl. Det fick istället bli en stund på Skällby innan vi avslutade dagen med grillning och kalas för Kims pappa som fyllde 50 igår. Med andra ord blev det en lång, härlig ledig dag!

Att spendera en dag tillsammans med oss och en kompis var både jobbigt och nyttigt för Kelly. Hon har ett enormt bekräftelsebehov och klarar liksom inte av att dela uppmärksamheten från oss med någon annan. Ger jag en komplimang till kompisen, blir hon jätteledsen om jag inte säger detsamma till henne.
Såklart kan hon inte ha lärt sig det där med att behöva dela med sig av sina familjemedlemmar, hon har ju inga syskon än!
Därför kan jag inte kräva av henne att hon ska veta precis hur man måste kunna bete sig.
Ibland blir det bara så otroligt jobbigt att behöva förklara, förklara, förklara och förklara för att få henne på bättre tankar, att jag blir både frustrerad, irriterad och ger upp. Det känns som ett mission impossible där enda utvägen är att ge henne ett syskon. Men oh, så jobbigt det kommer bli, den dagen det sker, det vet jag redan nu.
Är inte det en del av livet då, att lära sig och att utvecklas, skapa förståelse och bilda nya sidor hos sig själv genom både frivilliga och ofrivilliga situationer?

Livet är en dans på rosor, men en dans med svåra steg.

torsdag 28 juni 2012

Att knipa käft när man vill så mycket mer

Som jag längtat efter sommaren med massor av sol, bad, ligga-på-stranden-dagar, grillning i kvällssolen och så vidare. Jag måste ju medge att det känns en smula tråkigt att sommaren hittills mestadels fyllts av monsunregn, orkaner och moln så tjocka att det känns omöjligt för en blå himmel att vistas ovanför. Är det såhär sommaren ska vara i år, har jag undrat och laddade upp för att sitta inne och mysa på denna veckans enda lediga dag.
Men när jag slår upp mina trötta ögon möts jag av inget mindre än strålande solsken?! Okej för att stora moln ligger och lurar i horisonterna men jag tänker njuta av att kunna vara utomhus utan att bli dyngsur och frusen. Idag är det SOMMAR! <3

Jag har åkt på en rejäl förkylning som faktiskt inte satt sig i mina bihålor den här gången. Nej, den har satt sig på mina stämband och jag är så hes att jag under gårdagen fick ägna mig åt att väsa fram orden till alla kunder. Det var en utmaning vill jag lova, och trots att jag vill göra så mycket av den här dagen, och hinna umgås med allt och alla så får jag inse fakta att jag inte lär få tillbaka min röst till veckans sista arbetsdagar om jag inte vilar och knipa käft... *suckar*
Men, sedan en dryg vecka tillbaka har vi planerat in en tjejkväll på larmtorget i Kalmar just ikväll och den tänker jag givetvis unna mig. Även om jag kanske inte kommer prata lika mycket som vanligt under tjejkvällarna så kommer det bli en helmysig kväll med några av dem jag tycker så mycket om. <3

Midsommar har passerat och jag har inte skrivit ett endaste futtigt inlägg på flera veckor. Därför kan jag ju meddela att jag och min fina sambo har prytt våra ringfingrar med varsin urtjusig silverring. Japp, vi har gått och förlovat oss! Bara för vi älskar varandra sådär barnsligt mycket... ;D


Nu ska jag passa på att lägga mig i rabatten och stödja upp mina svaga lejongapsväxter med blompinnar innan jag går hem och kramar min mamma. Henne har jag inte träffat ordentligt på mycket, mycket länge... <3

Ha en underbar dag och njut av denna icke regniga dag!