måndag 26 mars 2012

Att lyckas med macarons?

Jag har provat att baka macarons TVÅ gånger i mitt liv. Första gången blev de som platta, sega, not-so-very-goda kakor. Jag funderade och funderade på vad jag gjort för fel och kom fram till att jag absolut måste ha en mandelkvarn och en ugnstermometer (eftersom temperaturen är så viktig).
En dag när jag rotade igenom kökslådorna hemma hos mamma (i något okänt syfte) så hittade jag helt otroligt nog en... *trumvirvel* ... mandelkvarn! Lyckan var fullkomlig och jag blev såklart genast tvungen att åka hem och baka macarons. Typ...

Den heliga mandelkvarnen

Hur som helst, i förra veckan gav jag mig på att baka de små läckerbitarna till tjejkvällen. Jag fick prova på konsten i att mala skållad mandel i "min" nya mandelkvarn. Tro mig, skillnaden mellan att mixa hel mandel direkt i matberedaren och att mixa mald mandel var jättestor! Nu fick jag till det där fina mjölet som ska bli när man blandat mandel och florsocker. :)

Jag spritsade smeten i alldeles för stora rundlar vilket resulterade i att ugnstiden blev lite längre. Macaronsen fick ett yttepytteliten bränd yta som kamouflerades bort av smörkrämen. Tack gode gud! ;)
Tjejerna gillade dem (okej, Martina var väl lite svårflörtad) men eftersom de blev så stora blev det nästan lite för sött. Nästa gång vet jag ju att jag ska göra dem hälften så stora, och då kanske man till och med orkar äta två!? ;)
Myten är sann, man lär sig faktiskt av sina misstag!

Spritsade sötnosar på torkning

Med lite smörkräm och strössel blev dem väl supersöta?! :)

Utan Annie Rigg skulle jag aldrig lyckats... ;)

Inga kommentarer: