söndag 22 april 2012

Att prata om döden

Ikväll läste jag Törnrosa för Kelly, hon älskar den sagan! Och när vi kommit till den delen där Törnrosa faller ner i sömn så börjar Kelly diskutera om döden. Hon vet ju mycket väl att Törnrosa inte dör men så ställer hon följande fråga:
- Varför dör så många människor vid kyrkan?

Efter en stunds fundering så förstod jag att hon menade kyrkogården och fick ju snällt förklara att man inte nödvändigtvis måste dö på kyrkogården utan att man blir begravd där när man dött.
Kelly förklarar att när man begravs så kommer det maskar till den döda människan (fy så hemskt det låter och hur fasen har hon fått veta det?!). Jag säger att vi kan åka till min farmors grav och sätta en blomma där någon dag och vi pratar lite om varför hon dog.
Kelly börjar då spekulera i hur det skulle vara om hon dog eller om vi dog ifrån henne. Jag tror inte att hon har förstått det där med döden än (gör man någonsin det?!) och att man aldrig kommer tillbaka om man dör.

 Till min syster hade hon sagt en dag, att det hade varit roligt om hon hade ramlat framför en bil och blivit påkörd och dött. Jag kan inte för mitt liv förstå varför hon sa en sådan hemsk sak, men när min syster då förklarade att då skulle hon ju aldrig komma tillbaka mer, ja då var det ju inte ett dugg roligt längre.
Jag vet inte om det är någon "fas" där döden är extra spännande och intressant?! 
Jag tar gärna dessa diskussioner med henne men ibland kan det vara lite svårt att veta vad man ska svara. Fyraåringar kan konsten att ställa väl uttänkta, invecklade och mycket svårsvarade frågor... ;) 


Nu cyklar hon som en liten orädd raket utan stödhjul, den där fröken Kelly! <3

Inga kommentarer: