lördag 28 april 2012

Att vara eller inte vara tjock

Jag kan känna att jag är lite nervös inför alla kommande samtal om fetma. Med Kelly alltså... Jag kanske bara har fördomar om hur tjejer är när de växer upp men det är allt jag växt upp med. Att man får höra att man är tjock hela skoltiden, och om man inte får höra att man själv är tjock så får man höra av alla andra hur tjocka DE tycker att de är... Och det är så jäkla tragiskt!

Jag har hela tiden varit noga med att inte säga att man blir TJOCK om man äter för mycket godis och sådant utan att man får hål i tänderna och ont i magen. Samtidigt är jag hysteriskt noga med att försöka ge Kelly så bra och varierad mat som möjligt, inte äta godis och snabbmat för ofta (snabbmat äter vi nog bara en eller ett par gånger i månaden på sin höjd och på helgerna blir det oftast popcorn eller fika istället för en massa godis) för när allt kommer omkring så är det min mardröm att jag skulle orsaka att hon får problem med vikten... Jag vet att det är hemskt att tänka så men hellre det än att göda henne så mycket att hon knappt kan springa (jag har sett alldeles för många sådana exempel...).

Kelly har en kompis som är några år äldre än henne och som dessvärre ständigt pratar om hur tjock hon och alla andra tycker att hon är. I början tyckte jag att det var hemskt och talade om för henne att så länge man kan cykla, springa, dansa, spela fotboll och leka utan problem så är man inte tjock. Men efterhand har jag hört att det är bland det första hon säger till folk och funderar på om hon "bara" är en väldigt osäker liten tjej med ett väldigt stort behov av uppmärksamhet...?

Jag pratade om det här med Kelly häromkvällen och vi diskuterade om det där med att vara tjock. Hon vet mycket väl att man inte får säga att någon annan är tjock, även om man tycker det. Men att (när det blir aktuellt) få henne att förstå att man måste respektera sig själv tillräckligt mycket för att inte börja se ner på sig och ta åt sig av andras eventuella elaka kommentarer kommer fortsätta vara min främsta uppgift i hela mitt liv. 
Jag lider med alla föräldrar som kämpar med barn med dålig självbild och ätstörningar! Jag hoppas innerligt att det aldrig ska drabba oss...

Inga kommentarer: