måndag 19 november 2012

Att sitta fast i ett skruvstäd

Jag blev lite tveksam när jag skrev ordet. Skruvstäd. Det ser ju helskumt ut! Vad många ord man har på lager där bak i huvudet egentligen, som när man skriver upp dem inte vet säkert om de finns på riktigt eller om det är något man bara hittat på. Tacka vet jag Google! Och visst finns det något som heter skruvstäd. Såhär ser den ut, för er som inte vet. ;)



Ja, nu menade jag ju inte att jag bokstavligt talat sitter fast i en sådan, men det känns lite så just nu. Vi går som på nålar här hemma... I fredags kom Kim hem från jobbet med ett tungt besked; de ska varsla. 
De hade inte fått någon information om när, vem som måste gå och hur många det blir. De är inte många som jobbar där och även att Kim har flera personer efter sig i ledet så kan vi ju omöjligt veta hur det kommer bli.
Om Kim får gå så ligger vi riktigt risigt till, that´s for sure. 
Jag tar ju min examen om bara två månader och då springer jag rätt ut i arbetslösheten. Vår livlina där har ju varit att vi åtminstone har en säker inkomst, trots att vi borde veta att man inte kan ta något för givet. Uppenbarligen...

Och eftersom jag är gravid lär jag inte få någon tjänst. Jag kan inte tänka mig att någon arbetsgivare i hela världen känner att det är meningsfullt att anställa någon som inte kan vara kvar i mer än tre-fyra månader... Och särskilt inte eftersom nästan alla jobb jag kollat på är graviditetsvik. Men jag får säkert vikariera, och eftersom jag har utbildning som både lärare och kokerska vid det laget så breddar jag ju mina chanser att få jobba en del. Förhoppningsvis.
Jag har sökt några kurser till våren, ifall att jag inte skulle få något jobb. Psykologi är en av dem, något jag länge velat läsa! Men kommer jag in på den kommer jag inte lyckas fullborda det eftersom jag kommer ligga och föda barn och andra, lite viktigare saker den sista månaden på kursen, och förmodligen inte kommer kunna skriva den eventuella tentan i slutet... Nu är jag såklart negativt inställd men hellre det än att ta sig vatten över huvudet... *s*
De andra kurserna jag sökt är distanskurser, något jag känner passar mig lite bättre! Men eftersom jag skickade in en sen anmälan har de inte ens börjat titta på mina ansökningar än. Så jag vågar inte sitta här och hoppas in i det sista...

Det är såklart inte världens hemskaste grej om vi båda skulle bli arbetslösa, det är många som råkar ut för samma sak någon gång i livet. Och som för många andra innebär det en otrolig förlust för oss. 
Jag är inte heller medlem i någon a-kassa (korkat!!!!!) och får inte stämpla. Visst, jag kanske har rätt till grundbeloppet från alfa-kassan efter några månaders handläggning men vem fasen har råd att vänta när man har hyra att betala och barn att försörja?!
Det gör inte saken bättre att vi bor i världens dyraste lägenhet. Vi har pratat om att vi kanske är tvungna att flytta härifrån men nej. Det är det absolut sista jag tänker göra! Jag säljer hellre bilar och annat onödigt som vi sitter på än att behöva flytta härifrån. Men jag är inte säker på att ens ett bostadsbidrag skulle rädda situationen.

Som ni förstår, vi går lite som på nålar just nu...

Men eftersom vi inte kan påverka det som kanske kommer hända så måste vi försöka tänka positivt. För helt ärligt, folk har klarat sig med betydligt sämre förutsättningar och det kommer även vi att göra. Det kommer bara lite olägligt eftersom vi ska få bebis om bara några månader... 

Nej, det är väl bäst jag sätter igång och söker lite artiklar till examensarbetet innan jag ska hämta Kelly. 
Ha en härlig måndag! :)

Inga kommentarer: