onsdag 18 december 2013

Som ett sprucket glas

Mitt egentliga jag;
  • Älskar att umgås med vänner och familj.
  • Älskar att handla (jag vet att jag är konstig).
  • Tycker om att planera middagar och laga mat.
  • Har stort tålamod och hanterar allt som oftast 6-årstrots och bebisgnäll utan bekymmer.
  • Älskar kvällarna - att få sitta uppe och njuta av att barnen somnat och jag äntligen få lite egentid.
  • Älskar promenader!
  • Vet mina gränser och stoppar gärna inte i mig för mycket onyttigt.

Mitt nuvarande jag;
  • Träffar knappt vänner och familj längre och orkar knappt besvara deras sms.
  • Hatar att handla. Att trängas med folk och att försöka komma ut från en full parkering får mig numera att bryta ihop och i värsta fall börja tjuta. Löjligt, jag vet!
  • Tycker att middagsplanering är en enda stor ångestsyssla och tycker inte längre om att laga mat.
  • Har inget som helst tålamod med vare sig 6-årstrots och bebisgnäll. Ärligt talat klarar jag knappt av några högre ljud alls längre...
  • Är skittrött om kvällarna och går helst och lägger mig innan barnen.
  • Har idag tagit min första promenad på säkert tre veckor.
  • Har inga gränser alls och vräker nu i mig sötsaker istället för mat.
Och så vidare...

Jag känner inte igen mig själv just nu. Mitt inre känns lite som ett sprucket glas - vissa delar är fortfarande intakta men jag kan knappt se helheten längre för alla sprickor. 


Jag har tagit mig vatten över huvudet och nu har mitt psyke sagt stopp. Synd för mig...

Det blir bättre! 

Inga kommentarer: