tisdag 8 juli 2014

Att nöja sig med det man har

Vilket fantastiskt väder det har varit nu i ett par dagar! Varmt som i öknen men så jäkla underbart! Jag hade lätt kunnat ha sommar året om. :) 
Jag och Kian har mest hängt på balkongen, han i sin lilla pool och jag med en kaffe i handen. Det är skönt. Så jäkla skönt!
 
Vi tog en promenad efter middagen. Överallt luktade det grillat och vi blev omcyklade femtioelva gånger av tjejer och killar som skulle ut och kvällsbada. Ja, åtminstone så gissar jag att det var vad de skulle göra.
Då slog det mig hur mycket jag saknar att grilla. Det är väl egentligen inte svårare än att köpa en elgrill och grilla på balkongen, tänker du, eller att engångsgrilla någonstans. Men det är inte samma sak. Det är inte samma sak att grilla ensam som att göra det tillsammans med någon. Ska man grilla med vänner krävs det planering. Jag saknar det där spontana ja-men-idag-är-det-ju-soligt-så-nu-grillar-vi-älskling!
Eller att kvällsbada. Det saknar jag också att kunna göra sådär spontant utan en massa planering!
 
Vart jag än går så kommer det folk med det ena vrålåket efter det andra, och varje gång påminner det mig om att jag verkligen behöver en ny bil. En bättre bil. Och gärna en finare än min gamla Opel kadett från -87.
 
På våra promenader brukar jag dessutom gå och kika in i alla fina trädgårdar och på alla fina hus med sina fina altaner. Eller se potential i mindre upprustade hus. Jag önskar mig ett annat hem, bättre än min lilla 3:a. Ett hem med uteplats eller trädgård, som jag och barnen kan njuta i. Ett hem där vi får plats bättre, och där båda barnen kan ha varsitt rum.
 
Jag är avundsjuk på min bror, som precis varit på semester i (på?) Cypern med sin flickvän. Jag längtar efter att kunna resa överallt! Upptäcka alla vackra platser, äta all god mat och ligga på varenda fin strand i hela världen!
 
Jag kan sitta och önska mig hur mycket förändring i livet som helst. Men...
 
Jag får helt enkelt köpa mig en elgrill. Det är bättre än inget och duger tills jag skaffar mig en trädgård där jag kan grilla på riktigt!
 
Jag har åtminstone en bil! Vi sitter trångt och obekvämt, den rycker och skuttar när jag kör i 90, skakar när jag kör i 120 och bakluckan envisas med att försöka slå mig i huvudet varenda gång jag lastar in barnvagnen. Men, den fungerar och tar oss dit vi vill! Dessutom är den lika gammal som jag, och det är inte alla som har lyxen att åldras tillsammans med sin bil. Och om tre år är den skattefri! Om den håller tills dess...
 
Jag har ett åtminstone ett hem! Kelly har eget rum och Kian bryr sig inte ett dugg om han får dela rum med morsan ett par år till. Jag trivs dessutom jättebra med både grannar (som låter mig vara ifred) och läget. Så... jag dör inte om jag måste bo här i några år till.
 
Jag kommer kunna resa hur mycket jag vill när jag blir äldre! Just nu är det kanske inte världens läge att ut och resa ändå. När jag är 40 är jag fortfarande ung, barnen är 14 och 20 år gamla och kan hänga på alla mina galna äventyr! :)
 
Jag drar lätt ner mig själv i missnöjesfördärvet när jag istället borde vända på steken och tänka positivt! Jag har ju faktiskt allt jag behöver, byta upp mig kan jag göra senare! Och det bästa av allt är att jag har två fantastiska ungar att dela vardagen med, så ensam är jag ju aldrig heller! :)
 
 
 
 
Nä, livet är inte så jäkla pjåkigt ändå!

Inga kommentarer: