måndag 15 september 2014

Meningen med livet

Nu sitter jag här i min soffa, igen, har precis tittat färdigt på kvällens avsnitt av Idol och dricker kaffe. Jo, jag tillhör den gruppen människor som kan pimpla kaffe hela kvällen och ändå somna som en gris. ;)
Dagarna passerar liksom mekaniskt, med samma innehåll. Dag efter dag efter dag. Inget nytt. Inget spännande. Inget särskilt att se fram emot. Och sådana stunder börjar man fundera på vad som egentligen är meningen med allting. Med livet.
 
Ska livet verkligen bara gå ut på att fördriva tiden? Gå till jobbet, hämta barn, åka hem, laga mat, diska, lägga barn, titta på tv, sova, och samma visa nästa dag... Ska hela livet verkligen bara vara en enda  lång väntan på bättre stunder? Man väntar och väntar och väntar, och missar liksom livet på vägen. Men vad väntar man egentligen på?
 
Alla vänner har sitt, sina jobb, sina familjer, sina liv, sina tidsfördriv. Det är sällan man hittar tid att spendera tillsammans. Det är så det är, och det är tråkigt!
Jag har väldigt sällan möjlighet att komma hemifrån på kvällarna eftersom jag alltid har något litet hjärta hemma. Då blir man ju lätt ganska ensam. När barnen somnat och enda sällskapet man har är katterna, känns livet ibland inte särskilt... kul.
 
Jag har inga problem att spendera tid för mig själv, jag kan tvärtom verkligen uppskatta min ensamtid. Men ibland blir det jävligt tråkigt att aldrig någonsin ha någon att prata med när barnen sover...
 
Tiderna förändras. Barnen växer upp. Till slut är de aldrig hemma och man har hur mycket tid som helst att ägna åt vänner, träning, resor och allt annat man vill fylla livet med. När barnen är små får man skjuta sådant åt sidan, särskilt när man lever ensam. Då kan man liksom fetglömma att kunna gymma eller ut och springa för att komma i form. Man får träna hemma (jamen tjena, vem har den motivationen?!) och käka kvarg (jag fattar fortfarande inte varför man frivilligt trycker i sig det där. Det smakar ju ren creme fraiche, även om man tar en smaksatt. Usch!) i ett desperat försök att vara lite hälsosam. En och annan barnvagnspromenad och fruktstunder i väntan på middagen är i princip det enda jag lyckas med. Fast det är å andra sidan bättre än inget. Vad är väl en tvättbräda mot en mjuk gosig bulldegsmage att vila sig mot när man är liten? ;)
 
Det är väl dags att krypa ner i sängen och hoppas på att rösten är lite bättre i morgon. Jag blev dunderhes i fredags, tappade rösten helt under kvällen och har knappt kunnat prata i helgen. Den är fortfarande inte riktigt bra, men hoppas på att det sker mirakel under natten. ;)
 
Denna lilla vilde gör liksom mina dagar fulla av mening...
 
... precis som denna lilla galenpanna. Hahah!

God natt!

Inga kommentarer: