söndag 19 oktober 2014

Den ständiga kampen

Detta året alltså...
Det här året har kretsat så sjukt mycket kring pengar. Kring utgifter. Det har varit så jäkla tufft att jag kan nog ärligt säga, att jag har nog aldrig tidigare haft det så ekonomiskt kämpigt som jag har det idag... I slutet på varje månad sitter man med den där klumpen i magen och räknar. Räknar, räknar och räknar och hoppas att man kan fixa hyran. Jamen, i princip så...

Min bil gick inte igenom besiktningen det här året. Inte direkt oväntat. Det var så galet mycket fel på den att jag knappt fick köra hem. Nu är det bara en vecka kvar innan jag måste löst situationen.
Mina fantastiska föräldrar bytte dock bil för inte så längesedan. De bytte från kombi till en lite mindre bil, och låter mig ta över kombin! Det enda jag behöver göra är att handla alla bildelar som behövs för att den ska bli körklar. Perfekt! Men ändå. Min pappa gör jobbet men bildelarna kostar tusentals kronor.

För någon vecka sedan gick dessutom en ruta i kras här hemma. Och ni som någon gång behövt byta ruta vet att det inte är en billig historia. Perfekt tajming!

Det är som bekant inte heller så värst billigt att ha barn. Det är mycket som behöver handlas. Och särskilt nu till vintern när de behöver en hel garderob med ytterkläder för att vara rustade för såväl kalla, regniga dagar som för snöstorm. Det är lite lurigt med hösten... Och helst ska de ju ha dubbla uppsättningar av allt.

Och så har vi julen, som närmar sig med stormsteg. Och Kelly som prompt skulle envisas med att födas på annandag jul. Mycket presenter på en och samma gång alltså. ;)
Och det är ju helt fantastiskt! Jag fullkomligt älskar att handla julklappar! Så till den milda grad att jag nog skulle kunna ladda upp hela lägenheten med presenter åt alla jag tycker om. No kidding. ;)

Men. Det här året har jag sådan sjuk ångest för julen. Att inte ha råd att handla julklappar till barnen är en oro som gnager i huvudet hela tiden...

Jag har börjat söka andra jobb. Jag älskar verkligen mitt nuvarande jobb, och trivs så himla bra! Men tyvärr finns det inte tillräckligt med timmar för att jag ska kunna försörja mig.
För målet är ju ändå att kunna betala alla räkningar och ändå kunna hitta på något roligt med barnen. Eller att kunna börja spara pengar till en kontantinsats om jag någon gång får chansen att köpa en bostad.
Eller att kunna åka in till stan och köpa lite nya kläder till mig själv om jag vill.
Pengar är tyvärr allt. Har man inga pengar är man ingen. Har man inga pengar har man heller ingen status i samhället. Har man inga pengar är man så gott som hopplös.
Jag har goda förhoppningar på att få tag i en större anställning, absolut! Jag är säker på att allting kommer att lösa sig till det bättre. I sinom tid...

Men just nu är det tufft.

Inga kommentarer: