måndag 22 december 2014

En liten summering av detta fantastiska år!

Jag ser förväntansfulla kommentarer om det kommande 2015, som minsann ska bli allas år! 2015 är året då allt händer, då alla tänker bli lyckliga. Åtminstone om man ska tro folket på Facebook. ;) 
Och lika mycket som folket får fjärilar i magen av blotta tanken på nästa års alla oskrivna kapitel, lika mycket förbannar dem 2014. För det har tydligen varit ett år av olycklighet, av bitterhet, sorg, ilska, svek och konflikter. Även för mig, det medger jag. 
Jag har också suttit och förbannat det här året, många gånger. Jag har tyckt synd om mig själv tillräckligt mycket för att det ska räcka livet ut och jag har också (och gör fortfarande) längtat efter 2015, som jag har tänkt ska bli mitt år lika mycket som alla de där andras!

MEN. Jag har slutat förbanna 2014 och tänkt om. För allt handlar ju om inställning, inte sant? Jag har istället valt att se på det här året som ett otroligt lärorikt år. För allt ont (det mesta i alla fall) kommer med något gott, även om man inte kan se det med detsamma. Oftast får man åtminstone nya erfarenheter, lärdomar och inställningar av allt det där jobbiga.
Därför tänkte jag skriva ihop en liten summering av lärdomar som 2014 har bjudit på!

Följ din magkänsla.
Den har i princip alltid rätt. Men kom ihåg, det är skillnad på intuition och oro.

Stå alltid upp för dina val/beslut.
Oavsett hur hatad, hotad, trakasserad och förföljd du blir, våga lita på att du har gjort rätt. Så länge som det är ett noga genomtänkt beslut för din egen skull förstås. 

Låt dina grannar förbli just grannar
Att inleda vänskap, umgås, äta middagar, dricka vin, ställa upp för varandra och tro att man kan lita på varandra kan plötsligt förvandlas till något helt annat. Helt plötsligt ramlar det kanske ner ett brev från Kronofogden där de där vänliga grannarna kräver dig på en jävla massa pengar för något du inte haft med att göra. Och är beredda att i princip sätta dig i finkan för att få rätt. Just sayin'...

Våga lämna din comfort zone.
När du gör något som totalt går emot dina principer eller helt enkelt gör något du inte brukar göra, så kan du lära dig massor om dig själv! På både gott och ont...

Ordet "rasism" har blivit multifunktionellt, tappat sin ursprungliga betydelse och omfattar numera alla som har en negativ åsikt om omvärlden.
Behöver jag ens tillägga något?

Bara för att man är en vuxen människa på en viktig post behöver man inte bete sig som en.
Ja, det är väl egentligen det enda som valåret 2014 har bevisat. Och nu ska vi gå igenom mängderna av dagisvuxna än en gång, Tills de som skriker högst och sparkar hårdast i golvet vinner den ledande rollen...

Underskatta inte främlingar.
Även om ni aldrig träffats kan den där främlingen hjälpa dig på helt oväntade sätt!

Var inte så öppen med dina bekymmer.
Särskilt inte om du har/haft det jobbigt ekonomiskt. Det kan förvisso vara till din hjälp ibland, men också ge dig huvudrollen i mindre smickrande situationer.

Välj med omsorg vad du vill lägga din energi på.
Finns det något i din omgivning som suger dig på mer energi än vad du kan avvara, gör dig av med problemet!

Och slutligen;
Lycka är inget man får, det är något man skapar!

Med de lärdomarna i ryggsäcken, tänker jag göra det bästa möjliga av det kommande året! :)

Men innan vi går in i det nya året ska vi ju fira färdigt julen! ;) Julafton firade vi hos min familj igår så resten av julen kommer det bara mysas. Kelly åkte till sin pappa idag och Kian åker för julfirande med farsan i morgon, så jag är barnlös på dagen D. Istället för att deppa kommer jag försöka njuta av lugnet. Det har varit ett par tuffa veckor så det behövs verkligen ett par lugna dagar.

God jul!




 

söndag 7 december 2014

En salig blandning

Idag har det varit en sån där dag som jag bara har velat spendera nersjunken i soffan med en tvåliterskopp kaffe och tittat på mängder med meningslösa serier på tv:n. Det har varit en sån där lågenergi-dag där både tålamod och påhittigheten tagit semester.

Det har varit en tuff helg med många timmar spenderade på jobbet. Vi har haft julbordspremiär så både fredag och lördag har varit intensiva. Det är egentligen min lediga helg, eftersom jag har barnen hemma. Därför har jag fått pussla med barnvakt. 
Jag älskar att jobba på julbord, det är sådan härlig stämning! Men att komma i säng klockan två på natten när man ska upp och fixa välling vid tretiden i vanlig ordning, och sedan vakna upp relativt tidigt dagen efter för att ägna dagen med att sysselsätta två rastlösa små energiknippen... Då önskar man att man fått lägga sig i tid istället. ;)

Som sagt, det har varit en trött dag idag och det där lugnet med tv-tittande och tvåliterskoppar med kaffe har jag bara fått dagdrömma om. Jag har i vanlig ordning hunnit dricka ett par halvkoppar kaffe innan de ställts undan någonstans för att kallna. Fast jag och Kelly hann åtminstone titta på halva Frost medan Kian tog en välförtjänt tupplur på dagen. Good enough! 

Det har varit några tuffa, intensiva veckor nu. Det går inte en dag utan att jag sitter på kvällen och önskar om en bättre morgondag. Mitt tålamod och mitt lugn sätts på spel elvatusen gånger om dagen och slutar allt som oftast med att jag blir rasande. Jag tycker inte jag gör annat än att skälla, tillrättavisa, gapa och skrika på Kian. Varje vaken minut hinns det med fler hyss än jag kan räkna.
Lagar jag mat får jag kontra med att fånga flygande föremål, plocka barn från köksbordet och rädda storasysters hår från att bli avslitet.
Tandborstar hamnar i toalettstolen, tv-apparater rivs ner och går sönder (en annan, dyr historia som inte ens hemförsäkringen täckte), tavlor åker ner från väggarna, kattmat strösslas över köksgolvet, böcker slits sönder och julgranspyntet försvinner kula för kula. Han är en helt vanlig, busig och väldigt uppfinningsrik liten kille. Det är bara det att allting händer samtidigt, utan minsta andrum. Man ska vara glad om man hinner springa på toaletten i lugn och ro. Haha!
Jag har lite svårt att veta hur jag ska "nå" honom när han gör något dumt. Han bara ler och skrattar när jag tillrättavisar, innan han fortsätter snäppet värre.

Samtidigt är har ju den mest fantastiske lille kille jag vet! Han är så otroligt omtänksam, kärleksfull och alltid med ett leende på läpparna. Han är nyfiken på allt, älskar att kramas, sjunga, dansa och läsa. Sätter jag mig i soffan kommer han direkt springande med en bok i högsta hugg, kryper upp i soffan och sätter sig så nära han kan. Sedan kan vi sitta och läsa hur länge som helst.
Han vill ju att man är med honom jämt. Han ska stå i fokus, utan undantag. Det är när annat kommer i vägen, matlagning, tvätt, storasyster, telefonsamtal och så vidare, som alla de där hyssen sätts igång. För i praktiken fungerar det inte att ägna 100% åt barnen. Har man ett vardagsliv så ingår även vardagssysslor. Det tycker jag att barnen ska lära sig, de kan ju hjälpa till i den mån det går! Och att lära sig att sysselsätta sig själva är viktigt. 

Jag läser mycket i Trotsboken - en fantastisk bok med tips och råd för handfallna föräldrar, som mig. Där står det att barnen behöver föräldrarnas motstånd för att utvecklas. Att man som förälder inte ska ha dåligt samvete för att man gapar och skriker (ja, det beror kanske på VAD man skriker), för att man är inte ensam. Nästan alla föräldrar känner någon gång samma sak. 

De står också att man ska försöka se det som en "komplimang" att barnen trotsar och bråkar. För det gör de bara med de personer de känner sig allra tryggast med. Det är därför inte konstigt när personalen på förskolan talar om hur skötsam och lätthanterlig barnet är där, eller att mormor och morfar inte har några problem när de är barnvakt. Det är när mamma eller pappa kommer som barnet slappnar av på ett annat sätt, och därmed börjar trotsa.
Så, nästa gång man brottas med ett barn som vägrar ta på sig overallen och istället skallar en med bakhuvudet så att man får en fläskläpp á la Kissie (en annan, väldigt smärtsam historia), så ska man ta det som en komplimang. ;)

Boken som alla föräldrar bör köpa omedelbart!

Cecilia goes Kissie


Man får väl se det hela positivt - jag har blivit en jävel på multitasking och skulle snart platsa som målis i handbollslaget. Allt, allt, allt kastas. Hårt. Och helst mot ansiktet. Att skydda sig mot flygande böcker, leksaker, prydnadssaker och dylikt har blivit något som numera går på rutin. 
Man kanske borde ta tillvara på det där enorma behovet av att kasta saker istället för att förfaras. Kanske köpa en basketkorg att sätta upp på väggen i hans rum? Eller låta honom bli kastare i ett baseball-lag någonstans? Han skulle bli en publikfavorit direkt, det kan jag slå vad om!

Lilla vilddjuret


Hur som helst, i övrigt verkar jag ha samlat på mig tillräckligt mycket bra karma för att casha in mängder med positiva händelser i livet nu! 
I början av november skrev jag om mitt händelselösa liv. Jag kände på mig att mycket var på väg att hända, och vad rätt jag hade! Det är allt från anonyma vardagshjältar till lösta bilbekymmer och nytt jobb. :)
Min bil blev med körförbud och jag fick gå överallt i ett par veckor. Men nu äntligen har jag blivit med bil igen! En stor, rymlig, fin Audi med både centrallås, servostyrning och en fungerande baklucka. Den har allt som inte min gamla, numera skrotade, Opel hade och jag är överlycklig! Susar numera runt på gatorna med glädjerop och ett stort leende på läpparna (bokstavligt talat).

Från årsskiftet hoppar jag av restaurangtåget och satsar på att få nytta av min utbildning istället, om än i något annorlunda format. Jag har nämligen fått ett heltidsvikariat på en förskola här i Mönsterås! Gissa om jag är glad?! Det ska bli en otroligt spännande utmaning. :)

Min lägenhet sitter jag ju fortfarande i förstås, men efter lite ommöblering trivs jag bättre än någonsin förr! Ja, saker och ting verkar sannerligen lösa sig till det bättre nu!

Älskar mitt nya vardagsrum/sovrum! Jag var så skeptisk till den här lösningen, men det kunde inte blivit bättre! Jag slipper åtminstone leksakerna överallt. ;)

Over and out!