söndag 7 december 2014

En salig blandning

Idag har det varit en sån där dag som jag bara har velat spendera nersjunken i soffan med en tvåliterskopp kaffe och tittat på mängder med meningslösa serier på tv:n. Det har varit en sån där lågenergi-dag där både tålamod och påhittigheten tagit semester.

Det har varit en tuff helg med många timmar spenderade på jobbet. Vi har haft julbordspremiär så både fredag och lördag har varit intensiva. Det är egentligen min lediga helg, eftersom jag har barnen hemma. Därför har jag fått pussla med barnvakt. 
Jag älskar att jobba på julbord, det är sådan härlig stämning! Men att komma i säng klockan två på natten när man ska upp och fixa välling vid tretiden i vanlig ordning, och sedan vakna upp relativt tidigt dagen efter för att ägna dagen med att sysselsätta två rastlösa små energiknippen... Då önskar man att man fått lägga sig i tid istället. ;)

Som sagt, det har varit en trött dag idag och det där lugnet med tv-tittande och tvåliterskoppar med kaffe har jag bara fått dagdrömma om. Jag har i vanlig ordning hunnit dricka ett par halvkoppar kaffe innan de ställts undan någonstans för att kallna. Fast jag och Kelly hann åtminstone titta på halva Frost medan Kian tog en välförtjänt tupplur på dagen. Good enough! 

Det har varit några tuffa, intensiva veckor nu. Det går inte en dag utan att jag sitter på kvällen och önskar om en bättre morgondag. Mitt tålamod och mitt lugn sätts på spel elvatusen gånger om dagen och slutar allt som oftast med att jag blir rasande. Jag tycker inte jag gör annat än att skälla, tillrättavisa, gapa och skrika på Kian. Varje vaken minut hinns det med fler hyss än jag kan räkna.
Lagar jag mat får jag kontra med att fånga flygande föremål, plocka barn från köksbordet och rädda storasysters hår från att bli avslitet.
Tandborstar hamnar i toalettstolen, tv-apparater rivs ner och går sönder (en annan, dyr historia som inte ens hemförsäkringen täckte), tavlor åker ner från väggarna, kattmat strösslas över köksgolvet, böcker slits sönder och julgranspyntet försvinner kula för kula. Han är en helt vanlig, busig och väldigt uppfinningsrik liten kille. Det är bara det att allting händer samtidigt, utan minsta andrum. Man ska vara glad om man hinner springa på toaletten i lugn och ro. Haha!
Jag har lite svårt att veta hur jag ska "nå" honom när han gör något dumt. Han bara ler och skrattar när jag tillrättavisar, innan han fortsätter snäppet värre.

Samtidigt är har ju den mest fantastiske lille kille jag vet! Han är så otroligt omtänksam, kärleksfull och alltid med ett leende på läpparna. Han är nyfiken på allt, älskar att kramas, sjunga, dansa och läsa. Sätter jag mig i soffan kommer han direkt springande med en bok i högsta hugg, kryper upp i soffan och sätter sig så nära han kan. Sedan kan vi sitta och läsa hur länge som helst.
Han vill ju att man är med honom jämt. Han ska stå i fokus, utan undantag. Det är när annat kommer i vägen, matlagning, tvätt, storasyster, telefonsamtal och så vidare, som alla de där hyssen sätts igång. För i praktiken fungerar det inte att ägna 100% åt barnen. Har man ett vardagsliv så ingår även vardagssysslor. Det tycker jag att barnen ska lära sig, de kan ju hjälpa till i den mån det går! Och att lära sig att sysselsätta sig själva är viktigt. 

Jag läser mycket i Trotsboken - en fantastisk bok med tips och råd för handfallna föräldrar, som mig. Där står det att barnen behöver föräldrarnas motstånd för att utvecklas. Att man som förälder inte ska ha dåligt samvete för att man gapar och skriker (ja, det beror kanske på VAD man skriker), för att man är inte ensam. Nästan alla föräldrar känner någon gång samma sak. 

De står också att man ska försöka se det som en "komplimang" att barnen trotsar och bråkar. För det gör de bara med de personer de känner sig allra tryggast med. Det är därför inte konstigt när personalen på förskolan talar om hur skötsam och lätthanterlig barnet är där, eller att mormor och morfar inte har några problem när de är barnvakt. Det är när mamma eller pappa kommer som barnet slappnar av på ett annat sätt, och därmed börjar trotsa.
Så, nästa gång man brottas med ett barn som vägrar ta på sig overallen och istället skallar en med bakhuvudet så att man får en fläskläpp á la Kissie (en annan, väldigt smärtsam historia), så ska man ta det som en komplimang. ;)

Boken som alla föräldrar bör köpa omedelbart!

Cecilia goes Kissie


Man får väl se det hela positivt - jag har blivit en jävel på multitasking och skulle snart platsa som målis i handbollslaget. Allt, allt, allt kastas. Hårt. Och helst mot ansiktet. Att skydda sig mot flygande böcker, leksaker, prydnadssaker och dylikt har blivit något som numera går på rutin. 
Man kanske borde ta tillvara på det där enorma behovet av att kasta saker istället för att förfaras. Kanske köpa en basketkorg att sätta upp på väggen i hans rum? Eller låta honom bli kastare i ett baseball-lag någonstans? Han skulle bli en publikfavorit direkt, det kan jag slå vad om!

Lilla vilddjuret


Hur som helst, i övrigt verkar jag ha samlat på mig tillräckligt mycket bra karma för att casha in mängder med positiva händelser i livet nu! 
I början av november skrev jag om mitt händelselösa liv. Jag kände på mig att mycket var på väg att hända, och vad rätt jag hade! Det är allt från anonyma vardagshjältar till lösta bilbekymmer och nytt jobb. :)
Min bil blev med körförbud och jag fick gå överallt i ett par veckor. Men nu äntligen har jag blivit med bil igen! En stor, rymlig, fin Audi med både centrallås, servostyrning och en fungerande baklucka. Den har allt som inte min gamla, numera skrotade, Opel hade och jag är överlycklig! Susar numera runt på gatorna med glädjerop och ett stort leende på läpparna (bokstavligt talat).

Från årsskiftet hoppar jag av restaurangtåget och satsar på att få nytta av min utbildning istället, om än i något annorlunda format. Jag har nämligen fått ett heltidsvikariat på en förskola här i Mönsterås! Gissa om jag är glad?! Det ska bli en otroligt spännande utmaning. :)

Min lägenhet sitter jag ju fortfarande i förstås, men efter lite ommöblering trivs jag bättre än någonsin förr! Ja, saker och ting verkar sannerligen lösa sig till det bättre nu!

Älskar mitt nya vardagsrum/sovrum! Jag var så skeptisk till den här lösningen, men det kunde inte blivit bättre! Jag slipper åtminstone leksakerna överallt. ;)

Over and out!

Inga kommentarer: