måndag 20 april 2015

Det där med att bli barn på nytt

Det blev en lång dag på jobbet idag, slutade vid fyra och hade personalträff redan vid fem så hann aldrig hem. Istället tog jag en promenad på spåret.
Åh, det är så fantastiskt vackert där på våren! Särskilt nu när vitsipporna blommar. Jag blir som barn på nytt, vill bara kasta mig bland alla blommor, ligga där och bara titta upp på himlen mellan trädkronorna. 
Men det gjorde jag såklart inte. Att få hela håret fullt av spindlar och andra obehagliga småkryp gör liksom hela idén om att leka vitsippa en smula otänkbar...
Men vackert är det!






Jag skulle inte kunna tänka mig att bo i en storstad. Jag älskar lugnet och naturen alldeles för mycket för det. Jag växte upp i ett område precis intill skogen och där spenderade vi nästan hela dagarna, jag och min bästa kompis. Det var där fantasin flödade som bäst. Vi hade kojor precis överallt. Bland granarna där vi gömde oss för promenerande hundägare... 
I en hästhage en bit bort hade vi kojor i stora betongrör.
Vi hade till och med en koja i ett gammalt förfallet utedass. Där pyntade vi med upphittade glasbitar som glänste i solen, flätade halmsnören, kottar och andra dekorativa grejer. Vi älskade vårt utedass!

Vi hade en "egen" ö där vi blev tvungna att plaska ut i vattnet för att komma fram. Men det gjorde ingenting, för vår ö var så spännande att det var värt varenda blöt strumpa.
Vi var bästa kompisar med kossorna som gick på grönbete i hagarna om somrarna, hängde där jämt. De var så vana vid oss att de inte ens brydde sig om att vi låg lutade mot dom när de låg och vilade...
Vi tog tillvara på upphittade golfbollar och lekte med dom i dagar, vi kastade sten i vattnet, lekte hästhoppning bland rötter och fallna träd och älskade varenda sekund.

Jag skulle göra vad som helst för att få ge mina barn samma möjligheter. Att få leva nära skogen och havet, där man slipper trafiken och alla störande ljud från omvärlden. Där man bara hör fågelkvitter och vinden som susar i trädkronorna.
Jag drömmer om att få bo där, i samma område som jag växte upp. Det är där jag känner mig hemma. En vacker dag kanske jag får möjlighet att köpa ett hus där, förhoppningsvis innan barnen är för stora för att uppskatta allt det här...

Nu ska jag bädda ner mig. I morgon blir det en kort dag på jobbet, redan vid elva stämplar jag ut och åker med Kelly på sjukhusbesök i Kalmar.
Natti natti!

Inga kommentarer: