torsdag 16 april 2015

Det där med löpning och orättvisa gener

Äntligen är livslusten och glädjen tillbaka! Om det beror på att jag fick hela åtta timmars sömn inatt (jag menar... ÅTTA timmar?! Det är sällsynt! Då känns inte ens det obligatoriska nattvällingvaknandet jobbigt) eller för att jag fått mens låter jag vara oklart, för det spelar egentligen ingen roll. Jag har känt mig ungefär lika sprudlande som Pharell Williams när han dansar loss i låten Happy, och det är fan på tiden! Jag var SÅ trött på det där ensammastihelavärldenochheltvärdelös-lipandet. Nej, jag gillar mitt glada jag mycket bättre. ;)


Nu hänger jag i soffan framför Berg & Meltzer i Europa och längtar efter helg. I morgon är det ju redan fredag, för guds skull! Det känns som att veckan bara dundrat fram. 
Kian åker till sin pappa i morgon så jag får försöka sysselsätta mig så gott det går i helgen. Jag hoppas verkligen på vackert väder för jag längtar sååå mycket ut i naturen, och igår blev jag så otroligt sugen på att ut och springa! 


Tystnad.


Jamen precis, det måste slagit över för mig. Jag, Cecilia Brötte - som inte ens orkar gå uppför gamla systemetbacken och prata i telefonen samtidigt utan att behöva stanna halvvägs och flåsa - ville ut och springa?! Jag får väl svida om till träningskläder och ta en promenad på spåret istället. Möter jag någon kan jag ju låtsas att jag precis sprungit milen... ;)

Åh det är så härligt att vi har klarat av den tråkigaste och mörkaste tiden på året redan - nu har vi ju hela sommaren framför oss! Snart bara en månad kvar till Bluesfestivalen (årets höjdpunkt för folket i Mönsterås) och mindre än tre månader kvar till min tänkta semester. Underbart!



Jag ska hänga på stranden så mycket jag orkar och fortsätta förundras över min sons märkliga gener - jag menar... JAG har aldrig någonsin varit sådär brun!? Livet är orättvist...

Snart dags att bädda ner mig. Jag har ju en hel arbetsdag kvar på veckan och då måste man vara på topp! ;)

Inga kommentarer: