tisdag 23 juni 2015

När alla önskningar slår in

Här sitter jag igen, efter alltför lång tid, nersjunken i soffan och med massor på hjärnan. Mest undrar jag vart sommaren tagit vägen? Efter den kallaste maj på lääääänge, kom sommaren och lurades lite. Folk slängde av sig kläderna och tänkte att NU är den här! Men tji fick vi, lagom till midsommarveckan... Att sitta frusen i soffan med tofflor och filtar om kvällarna i juni känns helt uppochner, men jag tappar inte hoppet. Snart kommer den! Sommaren... :)

Det är mycket som präglar min tillvaro just nu, på både gott och ont. Tvåårstrots till exempel. Att försöka hantera ett litet vilddjur som inte själv vet vad han vill, som skrattar en rakt i ansiktet när man försöker tillrättavisa, som bryter ihop över plåster, tandborstning, blöjbyten och gud-vet-vad, får vilken Fear Factor-utmaning som helst att framstå som värsta barnleken.

Semesternedräkning. Om bara tre arbetsdagar går jag på min första semester någonsin, och det ska bli sååå skönt! Vi ska bara njuta av ledigheten, förhoppningsvis hänga massor på stranden (verkar förstås en smula kört första veckan om man ska tro SMHI...), äta orimliga mängder glass och grillat, åka på spännande äventyr och bara umgås. TRE dagar kvar alltså! Jag inleder ledigheten med en helg i Göteborg. Kommer bli hur bra som helst!



Och extra skönt är det att få gå på semester när jag vet att jag har jobbet i behåll när jag kommer tillbaka. Ett helt år ska jag få jobba vidare med mina små godingar! Det ska bli alldeles fantastiskt.

Kärlek. För några månader sedan skrev jag följande text i bloggen;

"När man träffar den person som får en ur balans, som gör att man tappar fattningen och orden, som gör att benen börjar kännas som gelé och som med bara en blick gör att hjärtat slår lite snabbare... När man nästan kan ta på spänningen som blir bara av att stå nära och när man knappt kan hålla fingrarna borta... När man träffar den person som inte går att få ur tankarna trots att man inte ens lärt känna varandra... DÅ, och bara då, kommer jag offra min självvalda ensamhet. Inte en sekund tidigare... Livet är för kort för att slösas bort på personer som inte lyckas vända uppochner på världen - på just det där sättet!"


Jag har äntligen träffat honom. Faktum är att det är precis samma person jag hade i tankarna när jag skrev det där inlägget för några månader sedan. Han hade visserligen funnits i mina tankar lååååångt innan dess och det känns helt overkligt att alla mina önskningar plötsligt slog in. 
Kort och gott - jag är tokkär och livet kan liksom inte bli mycket bättre!

Ja, det är sannerligen mycket som präglar min tillvaro just nu och jag kan inte låta bli att till och med gilla tvåårstrotsen litegrann... :)

1 kommentar:

Brush sa...

Röksignaler, ao ao ao !!