torsdag 16 juli 2015

Vad hände med facebooksemestern?!

Nu när semestern lider mot sitt slut (jag börjar jobba igen på måndag efter tre veckors ledighet med barnen) sitter jag här smått förundrad över hur fort tiden går. Det känns som att vi varit lediga en vecka, och på samma gång känns det någon annanstans i kroppen att vi varit lediga i ett år. Det beror nog lite på vilken del av mig man frågar...
Jag känner mig alldeles utvilad efter att inte behövt ställa klockan på flera veckor, förslappad för att man kunnat planera dagen som man vill och bara typ äta middag klockan åtta på kvällen (vilket vi för övrigt gjort lite för ofta) och tillfreds med att ha fått spendera så mycket tid med mina barn.

Samtidigt känns det i hela mig att jag just haft så mycket dygnet-runt-tid med barnen. De ständiga bråken och det eviga gnället har bränt fast i mina hörselgångar och trots att det ska bli otroligt jobbigt att vara ifrån Kelly i hela tre veckor nu när hon åker till sin pappa, så får jag väl se det som någon form av lugn där åtminstone syskonfighterna tar ett break...

Men lika förundrad jag är över att tiden gått så fort, är jag över de där semestrarna "alla" andra verkar ha på Facebook. De där rofyllda, fantastiska semestrarna där vänner träffas var och varannan kväll och grillar, dricker rosè (eller cola, vad man nu föredrar), hänger på Öland i flera veckor med glada barn och strålande solsken, åker till diverse nöjesparker, äter på fina resturanger och myser på uteserveringar hela kvällarna alla dagar i veckorna.
Vi har haft en toppensemester egentligen, men i jämförelse med det där... Ja, jag bara undrar vart fasen min fantastiska facebooksemester tog vägen?!

Jag hade velat få ut så mycket mer av min semester. Men, det är väl typiskt att aldrig vara nöjd?! Det ska åtminstone bli skönt att börja jobba igen. Att ha något att göra om dagarna, träffa lite folk utanför familjen och hålla sig sysselsatt.
Jag älskar att umgås med barnen och familjen, men det blir lite enformigt emellanåt. Det är viktigt med vänner.
Nästa år Får jag ta en senare semester. För att ha semester när ingen annan hunnit få ut sin, resulterar bara i att man sitter där ensam och ledig när alla jobbar. Och det är rofyllt, men inget vidare kul. Dessutom är man inget vidare förstahandsval i umgängeskretsen när man alltid har barn hemma och aldrig kan komma ifrån.
Nästa år blir det åtminstone facebooksemester med allt vad det innebär! ;-)



Inga kommentarer: