onsdag 19 augusti 2015

Under ytan

Idag har varit en sån där dag, då tusentals känslor har rusat runt i kroppen och kolliderat med varandra till höger och vänster. 
En sån där dag när man sitter på kvällen och förundras över hur många känslor man kan få plats med i en kropp på en och samma gång, där under ytan. 
När oceaner av tankar fyller hela huvudet och man till slut inte kan tänka klart överhuvudtaget. När man liksom inte vet varken ut eller in...
Men så är det ju DEN tiden på månaden. Snart kan jag fokusera på en känsla och en tanke i taget igen. Tack gode gud... 

Något som däremot verkar vara ett konstant tillstånd, är det inneboende behovet en del människor har att få trycka ner andra. Att alltid se till att framhäva sig själv som den bättre. Att in i det sista övertyga andra om att man har de allra bästa avsikterna och aldrig någonsin gör fel. 
Det är jäkligt lätt att låta sig luras av sådana människor. Det beror helt och hållet på hur manipulativa dom är. Och lite på hur blåögd man själv är kanske... 
Det är helt omöjligt att kommunicera med en sådan människa, det är liksom bara att rycka på axlarna och ge upp direkt.
Jag kan bara inte, hur mycket jag än försöker, glädja mig åt sådana människors framgångar. Inte ett endaste dugg faktiskt... Det är någon sorts inneboende liten skithög i mig som sätter sig bakåtlutad med händerna bakom huvudet och bara hoppas på att hela världsbilden ska rasa samman för sådana människor. Lite som Timbuktus låt Resten av ditt liv... Ja, precis så faktiskt. 
Det finns ett fåtal människor i världen jag tillägnar just precis den låten. I övrigt hatar jag inte så många. Jag har fullt upp med att gilla alla bra människor i världen... Och så tror jag ju på karma. :)

Nej, ensamheten skapar alldeles för mycket utrymme åt negativitet och tråkiga tankar, så jag gör förmodligen bäst i att bädda ner mig. I morgon är en annan dag!

Over and out från en känsloladdad pms-kärring

Inga kommentarer: